Om "Genesis" hade skrivits idag

---
Läs även andra bloggares åsikter om gud, genesis, skapelse /via

En ny byggnad och en gammal

Fredagskvällen blev ganska solig och varm. Jag var inne i stan och hamnade på ställen jag vanligtvis inte brukar befinna mig på. Till exempel fann jag mig stående på stadshus-sidan av Klara sjö, och hade därifrån utsikt mot centralen från detta ovana håll.

Hotellet som byggs där postens lokaler en gång stod har jag bara sett från Klarabergsviadukten, och därifrån har det inte sett särskilt stort ut; en slags stålkonstruktion bara. Härifrån var vyn över't bättre. Jag sade mig själv att kläs denna byggnad i glas så småningom så blir det fult. Antagligen kommer detta att ske, skulle jag tro.



Tegelbyggnaden här nedan tjänstgjorde en gång i tiden som centralstation, åtminstone har jag fått för mig det. Själv kallar jag huset för "facket", och anledningen till det är att under min tid på SJ så hade just facket sina lokaler där.

Det fanns övernattningsrum där också, och ibland hände det att jag sov i ett av dessa på dagen, efter att jag hade jobbat natt. Det verkade aldrig pågå speciellt mycket aktivitet där, så rätt ofta var jag helt ensam i huset. Aningens spöklikt, som jag minns saken.



Facket hade internet långt, långt innan jag hade det hemma, så det hände sig att jag satt och surfade där, och ibland tog jag dit ungarna också, så att även de fick prova detta fantastiska nya påfund.

På den tiden stod huset i ett ganska ensamt majestät mot bangården, vilken utgjorde en ödslig, rasslig och spårig bakgrund. Det stod där som ett gammalt slott. Nu är det inklämt mellan nya hus och liknar mest en ful (men snygg) ankunge. Min gissning är att det kommer att rivas inom de närmsta åren, och det var därför jag passade på att plåta det.
----
Läs även andra bloggares åsikter om hus, byggnader

Skärpning!

Att inte bara människor utan även historiska lämningar får ta stryk när det krigas och hålls på vet man ju, och det är så klart jävligt synd. Metro skriver om att även gamla Babylon har råkat ut för samma trista behandling. Under artikeln kan man lämna kommentarer, och det har några gjort.



Jag hoppas det är ett skämt. Fan, jag utgår från att det är det. Men om så inte är fallet borde den som skrev kommentaren skärpa sig, och det ordentligt!!
---
Läs även andra bloggares åsikter om skärpning för helvete

Ogg går att redigera i Windows Movie Maker

En av de fina sakerna med nätet är att man lär sig saker hela tiden, och det på ett sätt man inte riktigt märker förrns efteråt. Till exempel: Det jag hade tänkt lära mig var hur man, i Photoshop, på ett enkelt sätt skapar serierutor.

Serierutor på engelska är ju comic strip, så jag googlade på det. Via ordet strip hamnade jag så småningom på ämnet striptease, och via det och på omvägar så småningom på Internet Archive. Väl därinne upptäckte jag att många av filmerna inte bara kommer i formatet MPEG4, utan även i Ogg-formatet.

Det var goda nyheter, då MPEG4 inte går att trixa med i Windows Movie Maker, men det gör Ogg. Vilket betyder att man kan ta filmsnuttar därifrån och göra till egna små filmer. Här tog jag en bara rakt av, och lade in här, men jag kunde ju lika gärna ha lagt Jimi Hendrix-musik ovanpå filmen, eller vad fan som helst.



Och det är det jag menar, att fast jag kanske nu inte lärde mig det där med serierutorna så lärde jag mig något annat, och det betydligt mer användbart. Sen kan man ju tycka att det är onödigt att blogga om sånt här, men jag tänker att om jag tycker något är intressant och användbart så kanske nån annan gör det också. Och om denna andra bara är en på tiotusen så är det ändå värt besväret.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Windows Movie Maker, Internet Archive

Banansnigel

Jag såg en märklig rubrik på text-tv:



"Bananjätte" - jag fick genast en massa skrämmande bilder i huvudet. Men när jag googlade på saken såg jag att nyheten inte alls passade ihop med mina inre bilder, utan var betydligt tråkigare, så jag googlade vidare. Och genom att göra det upptäckte jag att det finns en sorts sniglar som heter banansniglar. De är gula - väldigt gula.





De ser ju för fasen ut som vore de gjorda av marsipan. Om jag vore 40 år yngre (typ 4-5 då), så skulle jag garanterat ha käkat upp en sådan om jag fick tag på nån. Men nu vet jag bättre. En som antagligen inte vet bättre är igelkotten, för såvitt jag vet är igelkottar sniglarnas värsta fiender och äter dem gärna. Den till vänster plåtade jag förresten härom natten.

Tillbaks till banansnigeln. Jag hittade faktiskt en sådan på youtube, en som äter. Det ser nästan lite sexuellt ut.


---
Läs även andra bloggares åsikter om sniglar

Ett nytt hus

Jag fick för mig, strax innan läggningsdags igår, att jag skulle göra mig en gubbe i ungarnas Sims 3. Ganska svårt var det, men jag antar att det är en vanesak. Här har vi en femminutersfilm om den första dagen i mitt nya liv.


---
Läs även andra bloggares åsikter om sims 3, stationsvakt, avatar, gubbe

En dam på stan

Medan man sitter och funderar på varför Nokia-enheten inte vill anslutas till datorn som den ska kan man ägna en stund till att frilägga små detaljer ur större bilder, som ren terapi. Här har vi en dam på stan.


---
Läs även andra bloggares åsikter om terapi, friläggning, damer

Det gamla Gröna Lund-ljuset

Den här dagen har bestått av regn och uppehåll mellan regn. Vill man slippa bli blöt väljer man att ta sina promenader i uppehållen. Jag tog en nattpromenad nyss, och det hade klarnat på himlen. Centrum var naturligtvis stängt, men utanför centrum lös (eller lyste) det. Gatubelysningen i kombination med himlens speciella färg fick mig att tänka på forna sommarnätter på Gröna Lund strax innan stängning, av nån anledning: en ljus-déjà vu. Jag plåtade en riktigt bred bild på't, för att fånga känslan, och eftersom den blev så bred funkar det kanske bäst med panorama-programmet CleVR. Förminska gärna bilden för att se hela vyn.

[om du läser detta via tex google reader ser du antagligen inte panoramat, utan måste gå in på posten]
---
Läs även andra bloggares åsikter om panorama, natt, skogås

Sten på nära håll

När jag var i Rom för ett par år sedan plockade jag med mig ett bar bitar murbruk som hade - genom frostsprängning eller allmän vittring - fallit loss från en extra förfallen del av en akvedukt (en bit längre upp i backen av den här).

Tittar man närmare på bitarna ser man att de inte alls ser ut som modern betong - vilket inte automatiskt säger att just de bitarna jag nu håller i min hand är just de klickar som kletades på plats när akvedukten en gång byggdes - reparationer lär ju ha utförts både en och två gånger under årens lopp.



Men ändå, jag vill ju gärna tro att mina bitar är riktigt gamla bitar; hålet de föll ur låg ganska högt upp, och hålet var väldigt djupt. Finns det något sätt att bara genom att titta på stenarna bestämma hur det ligger till tro? Ingen aning, men tryck på bilderna och förstora dem, så kan du ju själv fundera på saken.



Från det ena till det andra. Det var ett uppehåll i regnet nyss, och solen strilade fram mellan dropparna, så jag gick ut. Jag hittade en överkörd fågelunge som jag plåtade, men den var alltför sorglig för att läggas upp här. Jag plåtade en snigel också - en av många likadana jag såg på asfalten i närheten av mitt hus - och den lägger jag upp.



Jag vet inte hur sniglars synförmåga funkar, men en sak är säker - de ser marken på nära håll. I det här fallet var det asfalt den aktuella snigeln såg. Det jag lite lätt funderar över nu är om den ser nyanser i asfalten. För mig som oftast befinner mig ungefär två meter ovanför asfalten framstår den i svarta eller mörka nyanser, men så kanske det inte är för snigeln. Den kanske ser alla möjliga färger därnere, eftersom stenen asfalten är tillverkad av inte är svart från början, utan har färgats så av kolväten och tjära. Kanske glider den fram över en fantastisk regnbåge?
---
Läs även andra bloggares åsikter om akvedukter, sten, asfalt, murbruk, betong, färger, sniglar

Sprisegel

Ibland lönar det sig att inte bara läsa de svenska artiklarna på Wikipedia, eftersom de ofta är kortare än de engelska. Egentligen var jag därinne för att jag undrade varför det tog så lång tid för rodret (på skepp) att utvecklas till sin nuvarande fason. Långt in på medeltiden användes tydligen bara en slags styråra.

Nå, jag hamnade på ämnet segel istället. Jag vet inget om sådant, och har aldrig seglat, men det kan ju ändå vara intressant. Jag läste, på svenska Wikipedia, att det så kallade spriseglet "antas ha utvecklats i Nederländerna på 1500-talet".

Sedan hoppar jag över till den engelska versionen, och läser om denna segeltyp där. Jodå, Holland på femtonhundratalet verkar vara det som gäller. Men där finns också en bild på en gammal sarkofag; en relief med seglingsmotiv.

Den föreställer ett romerskt handelsskepp från tvåhundratalet, och seglet som används är ett sprisegel. "Roman merchant ship with spritsail (3rd c. AD). One of the earliest depictions of this sail type.".



En ny uppfinning som samtidigt är gammal alltså. Jag är fortfarande inte särskilt intresserad av båtar och segling, men nu har jag i alla fall lagt ännu en (förvisso lite tvetydig) pusselbit i mitt privata kunskap-jag-inte-har-någon-jättenytta-av-pussel. Och om du har läst så här långt - du med.
---
Läs även andra bloggares åsikter om båtar, segel, nederländerna, rom, historia, sprisegel