The pillars of the earth

Jag tittar för tillfället på en tv-serie som heter "The Pillars of the Earth". Den utspelar sig i elvahundratalets England och handlingen kretsar kring byggandet av en katedral. Här har vi tre animerade giffar, plockade ur den.




---
Läs även andra bloggares åsikter om pillars of the earth, tv-serier, england, animerade giffar

Mot Haninge

Jag tänkte variera mitt promenerande, så istället för att gå till Farsta gick jag åt det motsatta hållet - mot Haninge. En promenad är ju en promenad, men promenader kan ändå skilja sig åt ur trevlighetssynpunkt. Den här promenaden börja trevligt, men blev trist.


Till att börja med behövde jag inte gå längs landsvägen, utan kunde hålla mig på små vägar som kantades av bebyggelse. Det här garaget/brandstationen/ kommunala snöröjningsförrådet gillade jag. Jag gillar den typen av arkitektur.


Äppelträd. Överallt äppelträd, både på tomter och utanför. Jag plockade ett jättestort äpple som växte på ett övergivet träd i en dikeskant. Det vita fruktköttet mörknade otroligt fort av nån anledning - jag kunde se det hända. Undras varför.


Den här skylten står lite undangömt nedom en väldigt, väldigt tätt bevuxen skogsdunge. Intressant läsning.


Ja, förstora bilden och läs vetja. Själv funderar jag på att spana in de där gravarna nån dag, om man nu kan se något, det vill säga.


Jag gick in i skogen. Ett par meter bara. En jordkällare av nåt slag. Antagligen tillhör den de gamla husen som ligger en bit ifrån.


Ja som jag nämnde blev vägen trist efter ett tag. Det blev väg, väg och väg bara. Och gående i dikesren. Det kanske finns nån bättre väg? Ska kolla upp det.


Ja förresten, den som likt mig vandrar omkring mycket i dessa dagar ser dem överallt, i diken och i buskar och lite här och där, de trashade valaffischerna. Just den här var sossarnas, tror jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, haninge, jordkällare, fornminnen, äpplen

Men det gör JAG

Rubriken till den här posten är jättekonstig ända tills man läser vad som står under LAMM KORV.
---

Läs även andra bloggares åsikter om korvkiosk, lammkorv, betalkort, fotografi

Hyfsade Farsta

På tal om Farsta, förresten, så gick jag omkring där lite idag. Jag skulle in på Lidl, men jag hade ju promenerat hårt i en timme, och vis av tidigare eftersvettningserfarenhet knallade jag omkring i friska luften en stund - kylde ner mig i brisen.

Jag gick och tänkte på att Farsta, åtminstone runt centrum, är ett ganska klotter och vandaliseringsbefriat ställe, i alla fall någorlunda. Inte särskilt mycket klotter, och inga pangade doror.

Men jag lyckades i alla fall spana in ett par sprickor i kristallen, som jag naturligtvis plåtade. Först har vi en besudlad Sarah Silverman ...




... och så har vi en dumpad, inslängd och instängd Barbro Westerholm.




Men mycket mer än så var det faktiskt inte.
---
Läs även andra bloggares åsikter om farsta, förorten, vandalisering

Farsta

Som vanligt ledde mig min entimmespromenad till Farsta. Jag har gått den svängen rätt ofta nu, och det borde vara dags för förändring. Ska jag börja gå åt andra hållet, mot Haninge? Vi får se - vägen dit är ganska enahanda och tråkig. Nå, i Farsta idag så filmade jag lite. En halv minut blev det , en halv minut Farsta.


---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, farsta

Lite som vykort

Jag var ute för att plåta svartvitt på rasten. Jag har ju en hel timmes lunchrast nu för tiden, så det finns tid för små projekt. Men svartvitt alltså ... fan, det är inte så lätt. Svartvitt är svårt som fasen, har jag märkt, och fordrar mer träning.

Det fick bli färg istället. Jag vet inte om det var för att jag hade försökt ställa in kamerans värden till nåt som skulle passa till svartvita bilder och sen bara ändrade till färg, eller om det berodde på ljuset ute, som var precis före regnet-aktigt, men hur det nu var så blev bilderna märkvärdigt bleka.

Bleka och inte särskilt kontrastrika. Samtidigt blev färgerna liksom pastellartade. Intrycket jag får är att de ser ut som gamla vykort, bilderna jag tog, och jag är rätt nöjd med det. Jag kunde ju enkelt ha "levlat" bort den gråmuskiga dimmigheten ur bilderna, men det sket jag i - jag tyckte det förstärkte intrycket av vykort.





Ska vi förresten snacka foto så har jag märkt en tendens hos mig själv, och det är att jag inte bryr mig särskilt mycket om skärpan längre. Det är rätt lustigt faktiskt, för förut har jag nästan varit slav under skärpan, och nu sen jag köpte ny kamera och därmed har ökat mina skärpeförutsättningar så bryr jag mig inte längre. Inte jättemycket i alla fall.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, färg, skärpa, vykort

Värmen börjar fasas ur

Värmen börjar fasas ur. Det var bett i luften i morse. Jag stod på Klarabergsviadukten och väntade på bussen och kände bettet mot kinderna. Mitt övermodiga "Jag har tänkt bada i sjön en gång till" från häromdan ter sig alltmer övermodigt för varje dag som går. Men vem vet, jag kanske får ett ryck i helgen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, bad, höst, kyla

Promenad i regn och sen i sol

En lunchpromenad i ösregn. Att motionspromenera var inte att tänka på, utan snarare att huka under paraplyt. Jag rörde mig ut mot Djurgården, åt Gröna Lund till.


En rätt trevlig bild, tycker jag, och verkligen sann i sina färger och sitt ljus. Synd bara att förminskning av stora bilder misshandlar diagonala streck. Jag tyckte lite synd om mannen där, funderade nästan på att ge honom mitt paraply. Men jag sket i't eftersom jag ville skydda kameran från väta.


Valaffischer överallt, och många av dem porträtterar Göran Hägglund. Han är alldeles svettig inför det kommande valet. Dock, hans varma leende bränner bort regnet.


Nu värmer solen i ryggen och paraplyet kan fällas ihop. Jag riktar kameran uppåt och upptäcker att displayen är utrustad med stödlinjer. Jag väntar i den ställningen en stund i hopp om att en mås - eller en kanadagås, eftersom jag är där jag är - ska flyga in i det gyllene snittet, men jag väntar förgäves.


Bakom Gröna Lund, nedåt vattnet, krokar jag normalt inte rör mig i. Djurgårdsvarvet, det pågår byggen där. Det är fint och pittoreskt. Jag önskar att jag hade längre tid på mig.


Såna här gamla byggnader - eller skjul, snarare - måste bevaras, åtminstone som fotografi. Jag går omkring lite där, men tiden tillåter inget vidare utforskande. En annan gång.
---
Läs även andra bloggares åsikter om djurgården, regn

Färgbilder

Häromdagen plåtade (eler fotade - jag kan inte bestämma mig för vad jag ska kalla't) jag några hus som står alldeles i närheten av mitt eget. Dessa hus, fyra till antalet och rätt höga, var gråvita när jag var yngre, men målades i nån slags peach-färg på 90-talet, samt fick inglasade balkonger.

Verkligen ingen förbättring, om man frågar mig, för jag gillar det där lite karga 60-taliga stuket. Men en fördel har den "nya" färgen, och det är att den suger åt sig ljus på ett fint och speciellt vis. Igår kväll, framemot åtta, plåtade jag den här bilden, och allt jag gjorde med den efteråt var att trycka på auto exposure (vilket egentligen inte förändrade bilden alls, när jag tänker efter).



Det svåra, det har jag lärt mig med åren, med Photoshop eller liknande och webbaserade program, är inte att lära sig hur man ska göra, utan det svåra är att inte göra för mycket. Jag tror det handlar om karaktär förresten - är man en frossare i övrigt så är man en frossare när det kommer till bildbehandling också. Jag är en sån som alltid måste äta upp allt i chipspåsen, även om jag mår illa halvvägs.

Jag gick förbi ett buskage häromdan, ett högt, glest och ganska fult sådant, som löpte längs en husvägg vid en gata på östermalm. Fult, som sagt, men ganska speciellt eftersom det satt snygga blommor här och där, längst ut på grenarna. Jag tog en bild (eller jag plåtade eller fotade), och så här såg blomman ut. Rätt snygg.



Sen kunde jag ju inte låta bli att hålla på med blomman. "Hålla på med blomman" kanske låter spännande för dendrofilaktiga typer, men jag menar i mitt bildbehandlingsprogram - med vilket man kan färgkorrigera med hjälp av pipetter.

Du kan använda pipetterna i justeringen Nivåer eller Kurvor för att korrigera en färgskiftning, t.ex. en oönskad nyans av överflödig färg (röd, grön, blå eller cyan, magenta, gul). Det är enklare att få färgbalans i en bild genom att först identifiera ett område som ska vara neutralt och sedan ta bort färgskiftningen från det området. Du kan använda en av pipetterna eller alla tre, beroende på bilden.

Den som orkade läsa ovanstående citering kanske fattade, men jag däremot har aldrig förstått mig på det. Och vad mer är - jag har aldrig ens försökt lära mig. Jag gillar att sväva i okunnighet i det här fallet, för pysslande med pipetterna ger så överraskande resultat då. Här är bara ett resultat av hur många som helst som kan åstadkommas med bara ett knapptryck.



Fan vad jag babblar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, färg, pipetter

Gammalt träd - ny stubbe

Ett stort och troligen rätt gammalt träd har ändrat utseende sedan jag såg det sist, vilket var för några dagar sedan. Allt som återstår nu är en jättestor - och faktiskt ganska spännande snygg - stubbe. Jag såg den redan på avstånd, och jag såg att det var fler än jag som stannade upp inför den ovana synen.



Det som är runt har inga sidor, och det gäller även denna stubbe, men om vi inbillar oss att den ändå har sidor, så har jag plåtat dess fyra av den varan. Varför? Jag vet inte - fick för mig det bara.





---
Läs även andra bloggares åsikter om träd, stubbar /här står stubben.