onsdag, november 12, 2014

Dubbla spår

Inför valet fanns det en hel drös tester att göra, såna som skulle visa vilket parti man möjligen borde rösta på, baserat på vad man tyckte i olika frågor. Testerna var ganska lika varandra - och lika varandra var också de resultat jag fick. Jag blev i stort sett alltid hälften sverigedemokrat - hälften kommunist.

För min egen del var det rätt länge sedan jag identifierade mig själv som tillhörandes nåt särskilt parti. Jag känner mig varken som en "-at" eller en "-ist", utan vet bara ungefär vad jag tycker i olika frågor, och som testerna mycket riktigt visade passar jag inte in i nåt partis program.

Men om vi lämnar det politiska, för det var inte det jag ville komma till egentligen, så indikerar ovanstående mer att jag rymmer två olika läggningar samtidigt, två spår som kanske löper lite grand i olika riktningar. Vill man förenkla så kanske man kan säga att jag är till hälften konservativ, till hälften progressiv.

Alla människor har nog dessa komponenter i sig, så jag är ju absolut inte unik, men det kanske är mindre vanligt att de är så perfekt uppdelade i två. Ibland clashar läggningarna mot varandra inom mig, men för det mesta, kanske med lite dubbeltänk till hjälp, går de bra ihop.

När det kommer till hur jag fördelar mina läggningar på sociala medier har jag gjort som följer: På twitter låter jag den del av mig som skulle kunna betecknas som "konservativ" (eller vad man vill kalla den - det fluktuerar) komma till tals (och stundtals flöda), och på facebook låter jag (för det mesta) den "progressiva"/"öppna"/"trevliga" sidan visa sig.

Jag tycker det är en rätt bra politik - var sak på sin plats. På samma sätt som att en "kul länk" skulle vara totalt meningslös på twitter - och rätteligen drunkna där - skulle en typisk "Ävafan nu får det fan vara nog!"-tweet vara totalt malplacerad på facebook, och bara skapa otrevnad bland dem som befinner sig där för att umgås och komma bort en stund.

Var sak på sin plats, som sagt.

fredag, oktober 31, 2014

Malörten skördad (eller dödad)

Någon gång i mitten av sommaren bad jag min mor, som har kolonilott och som på den har en malörtsbuske, om att få en liten del av nämnda växt, att ta hem och plantera i en kruka. Det fick jag, och i krukan stod sedan malörten på min balkong i några veckor. Sedan fick jag för mig att jag skulle plantera den ute i naturen, och invid min brorsas stuga, på farstanäset, satte jag ner den i jorden. I skogsjorden, helt enkelt.

Där mådde den hur bra som helst, och växte sig stor. Ett par gånger plockade jag kvistar från den, som jag kryddade brännvin med. Men sommaren tog slut till slut, och tanken på att malörten bara skulle stå där och vissna ned störde mig. Jag bestämde mig för att när första natten med minusgrader hade varit, då skulle jag "skörda". Och inatt kom kylan, åtminstone såvitt jag vet var det den första riktiga kallnatten, i mina krokar.

Det var en solig dag idag. Jag tog mig ut till brorsans stuga. Jag hade med mig en sax. Och där stod den, malörten, och såg ut att må hur bra som helst. Fast vid en närmare titt kunde jag se att den hade vissnat lite här och där.

Jag tänkte att det är ju en rätt klen och svajig planta detta, så ett fint klipp i nerkant blir nog bra. Men nix, jag hade behövt en sekatör. Under den senaste månaden hade tydligen stammen utvecklat sig till en rätt tjock och hård historia. Men, snipp! där föll den. Fast nu ångrade jag mig. Det hade varit smartare, tänkte jag, att behålla stammen intakt, och strippat den på grenar. Har jag skördat den eller har jag dödat den? Det visar sig i vår. Åtminstone, såg jag till min lättnad, hade jag missat några spretiga grenar nertill, och de fick sitta kvar.

Sådärja, ner i ryggsäcken me't, och en sväng förbi systemet på vägen hem. En flaska vodka blev det, en sjuttis. Jag tog allt det gröna, inte det som kändes träigt, och stoppade ner i flaskan. Den blev ganska mättad. Så har jag inte gjort förr, utan kryddat med lagom mycket för att dricka några dagar senare. Denna gång blev det dock hardcore, en dryck som inte lämpar sig att dricka som den är, utan att krydda annan sprit med. En essens.


Många menar att malört ska skördas endast på Bartolomeinatten, den 24 augusti, men min erfarenhet är att man kan ta malört och krydda sprit med under hela sommaren och hösten. Det är möjligt att det smakar annorlunda från tid till tid, och jag har inte suttit och jämfört, men det blir alltid gott. Det blir bäsk.

söndag, oktober 19, 2014

Fib aktuellt, Mars 1971

Vad som händer med Slussen framöver vet jag inte, men jag vet att en av butikerna i Slussen, en av de blå bodarna, den där man köper gamla skivor, kassetter, dvd:er och tidningar och fan och hans moster, ska slå igen. Det stod så på dess dörr. Och det stod: "Halva priset på allt". Jag slank in, och ut kom jag med ett par bättre begagnade gamla tidningar. En Lektyr från 1976, och en Fib aktuellt från 1971, Marsnumret. Det kostade mig en tjuga, sammanlagt. Den senare fick jag för mig att skanna av, som en slags kulturgärning liksom.
(Jag lade bilderna annorstädes också. Det är möjligen lättare att titta på tidnings-sidorna i större format där, än det är på blogger).