Genomskinligt vatten

Denna mosaik sitter i taket inuti en dopkyrka som heter Arian Baptistry. Jag vet inte vad stället heter på svenska - möjligen Arianiska Baptisteriet - men det byggdes i vilket fall av ostrogoten Theoderik den store någon gång på femhundratalet. Skitsamma vad det heter och allt det där, det intressanta är vattnet, tycker jag.



Han till höger ska vara Johannes döparen, och han till vänster vete fan vem det är, möjligen gud, men han som står i mitten - i vattnet - det är Jesus i alla fall. Det intressanta är ju att bilden är så fruktansvärt gammal - från femhundratalet, som sagt - och att de har åstadkommit en illusion av att vattnet är genomskinligt.

Jag kan absolut ingenting om varken konst eller konsthistoria, men jag föreställer mig att det inte var så vanligt att man gjorde såna specialer på mosaikerna på den tiden. Om det stämmer det jag tror så tyckte nog de som levde då att bilden var ganska häftig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om antiken, medeltiden, mosaik, konst, dop

Man kan tydligen inte ha för många flöden

Jag dras med en hel del knasiga olater och märkliga fasoner, bland annat brukar jag alltid kolla upp om det finns rss-flöden på alla sidor jag råkar stövla över. Inte sådär jättekonstigt kanske, men det konstiga är att jag rätt ofta brukar börja prenumerera på dem också. Fast den här gången alltså, den här gången vete fan om jag inte tog priset.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rss

Vad ledde fram till detta?

Den här boken skulle jag vilja läsa. Jag kommer naturligtvis aldrig att få tillfälle till det. Men ändå, jag är nyfiken på hur en handling i en bok kan leda fram till ett scenario där en polis, beväpnad med både automatvapen och revolver, skjuter mot en apa klädd i damkläder.


---
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, poliser, apor / via-->via

Om man läser kommentarerna först

Jag brukar läsa folks kommentarer till youtube-filmer. Det mesta är nonsens, men ibland överträffar kommentarerna filmerna i rolighet. Via beta alfa hittade jag till en film, och efter att jag hade sett den så kom jag att fundera över en sak: Säger kommentarerna nåt om själva filmerna?

Alltså, man läser ju för det mesta kommentarerna efter att man har sett filmerna, och kan därför relatera fram och tillbaks. Men om man fick för sig att läsa kommentarerna först, skulle man då ha ett hum om vad man kunde vänta sig av filmen?

Ingen aning, men jag kan ju som ett experiment lägga upp några kommentarer från filmen (en reklamfilm för Science World) jag såg, och du kan ju läsa dem och försöka bilda dig en uppfattning om filmen.

"this is really disgusting", "starts masturbating furiously", "Just burned out my pace maker! Smokin Hot!", "disturbing but effective! I like!!", "Even typing this comment my eyes are froze like this: O.O", "I pleasured myself to this video", "oh God! im NEVER eating ice cream again! haha", "This was the most disturbing thing I have ever laid my eyes upon. *shudders*", "Wow that was EXTREMELY creepy", "WHAT HAS BEEN SEEN CANNOT BE UNSEEN"

Var inte orolig, filmen är jobbsäker, även om man inte kan tro det när man läser kommentarerna. Här är filmen. Stämde ditt intryck av filmen med intrycket du hade fått från kommentarerna?
---
Läs även andra bloggares åsikter om youtube, kommentarer, intryck

Töntigt alltså - folk och deras fotande

En sak jag brukar småstöra mig på är att så fort någon form av hel eller halvkändis dyker upp så flyger folks kameror och mobiler fram: Klick, klick, klick. Fan vilket töntigt beteende, brukar jag tänka.

Igår på Stora Kulturbloggpriset var Leif Pagrotsky där. Han delade ut kuvert, tog i hand och sade några väl valda ord. Och naturligtvis: Klick, klick, klick. Fy fan vad töntigt.

Nå, från det ena till det andra, här är några urklipp från bilderna jag tog igår.


---
Läs även andra bloggares åsikter om Leif Pagrotsky, kändisar, skägg

Jag var på Stora Kulturbloggpriset

Jag var på utdelningen av Stora Kulturbloggpriset ikväll. Inne på Kulturbloggen kan man se vilka som vann samt titta på prisutdelningen på bambuser. Jag hade turen att få dela bord med de här tre snyggingarna.


Petra, Lotten och Anna

Det var några musikuppträdanden där också, bland annat spelade Staffan Hellstrand och Sulo. Det är inte min favoritmusik, men många verkar gilla'n, så jag filmade en låt.



Förresten, efter prisutdelningen skulle vi till ett kaffeställe, och på vägen stannade vi upp för att känna lite på Margaretha Krook-statyn. Någon annan stod också och kände: Torkel Petersson. Han är en bra skådis han, det var vi överens om.
---
Läs även andra bloggares åsikter om stora kulturbloggpriset

Pompeji gatuvy

Med Google Street View kan man knalla omkring lite här och där i världen, fast inte i Sverige, i alla fall inte ännu.

En trevlig sak med denna Street View är att man kan gå omkring bland en hel del antika/förhistoriska/historiska ställen. Till exempel Stonehenge kan man besöka. Nu har nya gator lagts till: Archaeological Areas of Pompei (+Herculaneum /Torre Annunziata).

Jag har aldrig varit i Pompeji, men jag har bestämt mig för att nån jäkla gång ska jag dit.
---
Läs även andra bloggares åsikter om google street view, pompeji, stonehenge / Svd också.

Köttbull&vitkåls-fredag

Köttbull&vitkåls-fredag är vad som följer på Pizza-torsdag, Korvmemos-onsdag och Lövbits-tisdag. Köttbullarna vilar på en bädd av stekt vitkål, och har ett smajlande stekt ägg till sällskap.


---
Läs även andra bloggares åsikter om mat, matlåda

Detektivjobb: Hur gammal är ägaren?

Jag upphittade en sminkväska för ett tag sedan - en rätt stor och plastig necessär, fylld med krämer och sånt. Jag kom att tänka på att för mig, såsom varande helt okunnig om smink, är det ganska svårt att gissa åldern på dess ägare.


(Tryck på bilden för att förstora den)

Det är kul att leka detektiv, även om man inte är särskilt bra på't. Två saker har jag kommit fram till:

1: Ägaren är en kvinna. Jag sluter mig till det eftersom rent statistiskt sett så sminkar sig kvinnor mer än män. Mycket, mycket mer.
2: Hon bör befinna sig i menstruerande ålder (ca 10 - ca 50?) - tampongen tyder på det.

Men mycket mer än så har jag inte kommit på. Någon annan som kan lägga fler bitar till pusslet?
---
Läs även andra bloggares åsikter om detektiv, slutledningsförmåga, smink

Solig promenad på rasten

Klockan är halv fyra på eftermiddagen när jag börjar skriva det här. Det är alldeles mörkt ute. Helt sjukt alltså - alldeles mörkt. Jag var ute och gick för bara ett par timmar sedan, och då sken solen på mig.

Jag hade min halvtimmesrast. Jag tog kameran med mig ut - tänkte att jag skulle leta efter nixoglyfer. Jag hittade inga, så jag plåtade lite planlöst. Den här stolpen, till exempel, vad är grejen med den? Man har klätt den i nåt slags växtmaterial nedtill. Varför det?



Det finns så mycket man aldrig får någon förklaring till, och för det mesta är det säkert inte mödan värt att leta heller. I såna tankar gick jag när stegen förde mig gatan ner mot vattnet. Sedär, en sån där vattenskoter eller vad det heter. En kvarleva från varmare dagar.



Bortåt, bortåt längs vattenbrynet. Jag kände mig lite halvfascinerad av isen i vattnet, eftersom det var den första isen jag hade sett den här vintern. Medan jag stod där och fotade nedanstående foto blev jag varse att en äldre tant stod intill mig och rörde munnen i en pantomim.



Jag ryckte ur hörlurarna - som tanten uppenbarligen inte hade sett att jag hade instoppade - och började lyssna till henne. Hon pratade om hägrar, och att om jag fortsätter en kilometer längre bort så kan jag se dem sitta uppflugna i ett träd. De har blivit skrämda dit av kor, sade hon.

Men jag hade ingen tid att gå dit. Rasten var nästan slut och jag vandrade tillbaka. Jag passerade vattenskotern igen, och kunde inte låta bli att gå ut en bit på bryggan. Där böjde jag mig fram över vattnet och plåtade mig själv.



Det har gått en stund sedan jag började skriva. Jag tittar ut genom fönstret, och nu är det verkligen kolsvart. Man kan bli deprimerad av mindre mörker än så här, och jag är verkligen glad att jag sög i mig några fattiga solstrålar idag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rast, promenad, foto