fredag, mars 27, 2015

Trampolin

De har funnits där i hela mitt liv, de där klumparna av betong (eller heter det cement?) på klipporna vid vattenbrynen, vid sjöarna.



På 60-talet byggdes rodelbanor. Och dansbanor, Och trampoliner. Folk såg inte på tv, de pysslade istället. Men rodelbanorna är övervuxna ruiner nu, och dansbanorna likaså. Och jag, som i skrivande stund är hela 50, inte ens jag är gammal nog att ha fått se trampolinerna som suttit fästade på fundamenten. Jag tänker en stund på tiden som går. Sedan rör jag mig i senvinterregnet bort mot Skogås centrum. Där sitter folk på bänkar.

måndag, mars 02, 2015

Stekos

Klädd i skjorta, slipover och med lätt rufs i håret efter långpromenaden ställer jag mig och hackar lök. Rätt mycket. Sedan, med rinnande ögon, steker jag löken. Efter det blandar jag resten av köttbulle-ingredienserna ihop med varandra. Jag hade visst slut på ströbröd, men enligt uppgift funkar havregryn också bra. Lite öl får hänga med i smeten.

Sedan rullar jag köttbullarna, de blir många. Jag steker dem i smör. Det osar som fasen, men köttbullarna blir bra. Röken och oset letar sig ut i lägenheten, så jag stänger in mig i köket. Och där står jag och steker, i ett os av ... os. Jag kunde ju ha öppnat balkongdörren, men det är skönt därinne, varmt och skönt.

Jag lyssnar på en podcast och jag klunkar lite av det återstående ölet. Har det mysigt. Efter ganska lång tid är jag slutligen klar. Köttbullarna blev bra. Dock är jag ordentligt inpyrd i stekos, så jag slänger skjortan i tvätten och tar mig ett bad. Vis av andra gångers inpyranden vet jag att man ska byta kläder och tvätta sig ren, för annars drar man med sig sitt köksäventyr till jobbet dan därpå.

Dan efter - idag. Det är tre plusgrader ute, men alldeles för tidigt för att ropa hej. Vintern kan komma tillbaks. Så i mina varma vinterkläder springer jag mot tåget. Är lätt sen, men en spurt längs perrongen gör att jag precis hinner med. Och sedär, min favoritplats är ledig. Jag sjunker ned i sätet och pustar ut. Jag är ganska uppvärmd så jag öppnar jackan. Tar fram mobilen och trixar lite med den, alltmedan jag svalnar så smått.

Efter ett tag sprids en ganska stekosig köttbulledoft omkring mig. Det luktar förvisso lite gott, men ack ändå så dagen därpå:igt. Jag suckar och påminner mig om att nästa gång jag slänger skjortan i tvätten, glöm då för all del inte att låta slipovern följa med.

torsdag, februari 05, 2015

Svangott

En promenad på lunchrasten. På håll såg jag ett gäng kråkor. De verkade hoppa upp och ner i en snöhög, åtminstone såg det ut så. Jag gick närmare och kråkorna flög skrämda iväg. Trots att de är rätt stora och respektingivande är de ganska lättskrämda. Det var ingen snöhög, såg jag nu, det var en svan.



Fast antagligen inte så länge till, kan man tänka sig, för att döma av deras glupska hackande kommer nog bara en hög fjädrar att återstå inom kort.



Jag gick närmare sjön. Inte ut på den, för isen bär nog inte, men fram till strandkanten. En bit ut låg en annan svan, död. Kroppen låg ovanpå isen, halsen under. Den hade kråkorna inte satt näbbarna i, åtminstone inte ännu. Jag fotade den inte, synen var alldeles för sorglig och bedrövlig. Men så här är det, om vintern.

fredag, januari 23, 2015

Hejdå skägg

Sedan några veckor (eller månader, jag minns fan inte) har jag odlat mig ett skägg. Idag tog jag bort det. Inte för att jag inte gillade det - för det gjorde jag och tyckte dessutom att jag passade hyfsat bra i det - utan för att det var så förbaskat oskönt att sova på. Tänk så här - att istället för att du lägger din kind mot den svala, släta kudden, så känns det som du lägger din kind mot en annan mans skäggiga kind. Och dessutom blev jag ju tvungen att bekanta mig med nåt jag inte har upplevt på länge: bad hair days (fast bad beard days, i det här fallet). Nåja, nu är det borta, och så här föll det stegvis.






onsdag, december 31, 2014

Årets sista dag

Det är årets sista dag, en dag jag har ägnat åt att rensa i en av mina söners rum. Han flyttade hemifrån för ett tag sedan. Han bor i andra hand i en etta, med ett kontrakt som gäller halvårsvis har jag för mig, och hyran är svindyr. Det är väl inte omöjligt att han dyker "hem" sedan; min dotter studsade hem och bort ett par gånger innan hon flyttade på allvar.

Och jag passar på att rensa i hans rum, som sagt. Med hans välsignelse, ska tilläggas. Jag har gått säkert fem varv till källaren med jox, och säkert tio varv till grovsopen, men rummets status som överfyllt ser inte ut att ändras ännu. Jag får knoga vidare, och i slutänden kanske jag målar rummet.

Ett nytt år - 2015. Någonstans kring åttiotalets början tyckte jag alltid att de nästkommande åren lät sim science fiction, men nu låter årtalen bara som långa nummer. Som uppstickande stenbumlingar i tidens flod, på vilka man klamrar sig fast ett tag, för att strax spolas bort igen i hopp om att man lyckas ta tag i nästa bumling, och förhoppningsvis nästa efter den.

2014 har väl inte varit något speciellt för min del. I min närmsta omgivning har saker hänt, mest roliga och positiva, men för min privata egen del gnetar jag på som vanligt. Just nu har jag ett stort, nästan vitt skägg. Senast jag hade skägg, för nåt år sedan typ, skiftade det i svart, grått och vitt, men nu är det som sagt mest vitt.

Jag har gått upp och ner i vikt ett par gånger detta år. Jag vägde mig idag och det stod 105,3 på vågens mätare. Denna vikt - som faktiskt är i stil med minst 15 kg övervikt för mig - sitter i stort sett bara på magen, och långsmal som jag för övrigt är ser det, tycker åtminstone jag, inte bra ut; det är ingen beach 2015-kropp kan man lugnt säga. Jag hoppas att jag lyckas fixa till vikten, för jag är ju numera 50 år gammal och då kanske man inte ska väga alldeles för mycket.

När jag fyllde 50 i somras fick jag ett kort som gav mig gratis tillträde till flera simhallar för ett år framåt. I början utnyttjade jag detta minst en gång i veckan, men jag råkade ut för en sån där evighetsförkylning och kom av mig med simningen. Kanske kan en återgång till simmandet gå hand i hand med viktnedgång. Vi får se.

Dottern och hennes kille tar det lugnt hemma hos sig denna nyårsafton, och yngsta sonen jobbar. Jag och äldsta sonen ska titta på fyrverkerier. Brorsan frågade om jag ville komma över, men jag skippade det. Jag tar det lugnt.

Jag har sett en del listor på nätet om vad som har varit bäst och sämst under 2014, och jag tänkte att jag skulle göra en sån lista själv. Fast när den tanken var tänkt kom jag inte på nåt särskilt. Har jag hört nån "bästa musik" i år? Nä, det vete fasen. Sett några bra filmer då? Ja, faktiskt. Dessa tre filmer, som jag inte tror dök upp på bio, har jag nog sett i år, och  de är verkligen bra:

Under the Skin
http://www.imdb.com/title/tt1441395/

A Field in England
http://www.imdb.com/title/tt2375574/

The Congress
http://www.imdb.com/title/tt1821641/

En annan bra grej är saffranskladdkaka. Jag åt det för första gången i år, och det var fruktansvärt gott. Jag har även gjort bananplättar. Råkade se att någon på Instagram hade gjort sådana och provade då själv. Visste innan dess inte att sådana fanns. Väldigt gott.

En dålig sak från i år är den så kallade "Decemberuppgörelsen". Jag gillar inte alls att man bestämmer i förväg hur framtiden ska skötas, att saker blir huggna i sten. Sånt ska enligt mig tas pö om pö, och röstas om vartefter. En sak som Löfven kläckte ur sig liknade alldeles för mycket (dock hårdraget) en grej ur en bok. Jag kan illustrera:



Nåja, jag kanske överdriver. Men annars, som sagt, är saker och ting hyfsade, och jag hoppas det blir hyfsat även nästa år. Gott nytt!

måndag, december 29, 2014

Nya ord



"Årets nyord". Jag brukar störa mig på den listan pga att den innehåller ord som jag inte alls uppfattar som ord jag har sett förekomma. Kanske vill språkrådet introducera och pusha för dessa ord, tänker jag. Eller så är de bara utfyllnad för att listan ska kännas matig. Det kan också vara så att bara för att JAG inte har hört orden så kan de ju ha varit jättevanliga ändå. Ibland är det så. Nå, här är orden JAG inte tycker platsar på nån nyordslista:

Blåbrun 
Frisparkssprej
Gurlesk 
Gäri
Icke-binär
Kringis
Matnationalism
Mobilzombie
Nerväxt
Parkera bussen
Plastbanta
Pultvätta
Sekelsiffror
Trafikmaktvarning
Tvodd
Tvåkönsnorm
Usie

Orden är förklarade i artikeln, men eftersom du redan vet vad orden betyder ... eller? .... lägger jag inte in förklaringen här. Vet du däremot inte vad orden betyder stämmer kanske min tes om att man vill pusha för dem. Eller fan vet jag.

fredag, december 26, 2014

När skrev jag här sist?

Det måste ha varit ett bra tag sen. Men på twitter och facebook, där skriver jag - mycket. Och en tanke slår mig plötsligt, att jag skriver 'skriver' nu, och inte 'bloggar'. Men det kanske är så, att om man inte underhåller sin blogg tillräckligt, utan bara med långa och ojämna mellanrum dyker in i den och plottrar ner något, då skriver man i den, och den som använder bloggen ofta, den bloggar.

I en blogg kan man flyta ut och breda ut sina förvirrade resonemang i det oändliga. På twitter, där är det precis tvärtom, man måste förkorta, hårdra och vässa. Då kunde man ju tro att på facebok, där man ju brukar hålla sig lite grand mittemellan dessa ytterligheter, att där klämmer man ur sig det det mest lagoma och lättförståeliga - och vettigaste. Istället är det precis tvärtom. Facebook är det minst lyckade, åtminstone som jag ser det, mediet när det kommer till vettig kommunikation.

Förresten stör jag mig rätt mycket på facebook. På twitter räknar jag liksom med att allt ska vara hårdraget och konfrontativt, det är liksom grejen, men på facebook borde det ju kunna vara mer sansat. Det är det inte. Folk, som man vet är normala i verkliga livet, blir dumskallar på facebook.

Till exempel: Jag läser något hårresande idiotiskt i någon hårresande idiotisk tidning, och när jag har läst klart och pustat ut och torkat svetten från pannan, då kan det ibland hända sig att jag förärar facebook med ett besök. Nämen tro fan det ...! Idiotin jag nyss läste delas nu på facebook av alla jag känner, och mångfaldigas mer och mer.

Nåja, dessa tankar är nog inte bara mina, utan mångas. Man kunde ju tänka sig att fler då borde använda sig av bloggen när man vill få ur sig något. Men jag tror det är så här, att de flesta - jag själv inräknad - har nog inte mycket vettigt att komma med, i alla fall inget som behöver präntas ner, och det lilla man trots allt har att komma med slänger man upp på twitter och facebook .... för där har man publik. Där blir man bekräftad. Där finns det alltid nån som genom ett "gilla" eller nåt i den stilen bekräftar det man kanske har börjat tvivla på: Du finns.


tisdag, november 25, 2014

Cab-variationerna

Av nån anledning satt jag och läste om Cab Calloway på Wikipedia. Han såg alltid så glad ut, denne Cab, åtminstone på bild. Det finns ett par bilder där han inte ser glad ut, utan är möjligen lite melankolisk eller fundersam, men sammantaget är det en glader som presenteras.

När jag inte har nåt bättre för mig händer det att jag gör anagram på ord och namn. Eftersom jag är usel på det själv använder jag mig av det här verktyget. Och nu blev det så att Cab Calloway fick bli anagramiserad. Resultaten, sex till antalet, liknade mer namn än ord, tyckte jag, och då tänkte jag att jag skulle sätta ansikten på namnen.

Just nu pågår ena slags kravaller i Ferguson i Missouri. Man protesterar - eller ja, kravallar - pga att en obeväpnat artonåring blev ihjälskjuten av polis. Om detta läste jag på morgonen, och då faktumet var att den skjutne var svart, och att Cab Calloway också var det, så föll det sig naturligt att ansiktena skulle tillhöra svarta.

Vissa kanske vill dra en linje mellan forna tiders medborgarrättsrörelse i USA, samt Black Panthers och liknande, men i så fall är nog den linjen rätt urspårad. Fast det var ändå denna tanke som fick mig att bildsöka efter ansikten på just de orden. Och så här blev det.



Jag försökte hitta anonyma ansikten i mängden , såna som inte är allmänt kända. Vore de det skulle det gå lite emot min tanke - mitt "mash up" - att skapa något som inte fanns ur något som fanns. Fast vad vet jag, ansiktena kanske är jättekända för nån annan eventuell betraktare än jag själv. Skitsamma i så fall, för jag kände ändå känslan av att "skapa" medan jag höll på, även om det kanske rörde sig om "skapande" på låg och enkel nivå.

onsdag, november 12, 2014

Dubbla spår

Inför valet fanns det en hel drös tester att göra, såna som skulle visa vilket parti man möjligen borde rösta på, baserat på vad man tyckte i olika frågor. Testerna var ganska lika varandra - och lika varandra var också de resultat jag fick. Jag blev i stort sett alltid hälften sverigedemokrat - hälften kommunist.

För min egen del var det rätt länge sedan jag identifierade mig själv som tillhörandes nåt särskilt parti. Jag känner mig varken som en "-at" eller en "-ist", utan vet bara ungefär vad jag tycker i olika frågor, och som testerna mycket riktigt visade passar jag inte in i nåt partis program.

Men om vi lämnar det politiska, för det var inte det jag ville komma till egentligen, så indikerar ovanstående mer att jag rymmer två olika läggningar samtidigt, två spår som kanske löper lite grand i olika riktningar. Vill man förenkla så kanske man kan säga att jag är till hälften konservativ, till hälften progressiv.

Alla människor har nog dessa komponenter i sig, så jag är ju absolut inte unik, men det kanske är mindre vanligt att de är så perfekt uppdelade i två. Ibland clashar läggningarna mot varandra inom mig, men för det mesta, kanske med lite dubbeltänk till hjälp, går de bra ihop.

När det kommer till hur jag fördelar mina läggningar på sociala medier har jag gjort som följer: På twitter låter jag den del av mig som skulle kunna betecknas som "konservativ" (eller vad man vill kalla den - det fluktuerar) komma till tals (och stundtals flöda), och på facebook låter jag (för det mesta) den "progressiva"/"öppna"/"trevliga" sidan visa sig.

Jag tycker det är en rätt bra politik - var sak på sin plats. På samma sätt som att en "kul länk" skulle vara totalt meningslös på twitter - och rätteligen drunkna där - skulle en typisk "Ävafan nu får det fan vara nog!"-tweet vara totalt malplacerad på facebook, och bara skapa otrevnad bland dem som befinner sig där för att umgås och komma bort en stund.

Var sak på sin plats, som sagt.

fredag, oktober 31, 2014

Malörten skördad (eller dödad)

Någon gång i mitten av sommaren bad jag min mor, som har kolonilott och som på den har en malörtsbuske, om att få en liten del av nämnda växt, att ta hem och plantera i en kruka. Det fick jag, och i krukan stod sedan malörten på min balkong i några veckor. Sedan fick jag för mig att jag skulle plantera den ute i naturen, och invid min brorsas stuga, på farstanäset, satte jag ner den i jorden. I skogsjorden, helt enkelt.

Där mådde den hur bra som helst, och växte sig stor. Ett par gånger plockade jag kvistar från den, som jag kryddade brännvin med. Men sommaren tog slut till slut, och tanken på att malörten bara skulle stå där och vissna ned störde mig. Jag bestämde mig för att när första natten med minusgrader hade varit, då skulle jag "skörda". Och inatt kom kylan, åtminstone såvitt jag vet var det den första riktiga kallnatten, i mina krokar.

Det var en solig dag idag. Jag tog mig ut till brorsans stuga. Jag hade med mig en sax. Och där stod den, malörten, och såg ut att må hur bra som helst. Fast vid en närmare titt kunde jag se att den hade vissnat lite här och där.

Jag tänkte att det är ju en rätt klen och svajig planta detta, så ett fint klipp i nerkant blir nog bra. Men nix, jag hade behövt en sekatör. Under den senaste månaden hade tydligen stammen utvecklat sig till en rätt tjock och hård historia. Men, snipp! där föll den. Fast nu ångrade jag mig. Det hade varit smartare, tänkte jag, att behålla stammen intakt, och strippat den på grenar. Har jag skördat den eller har jag dödat den? Det visar sig i vår. Åtminstone, såg jag till min lättnad, hade jag missat några spretiga grenar nertill, och de fick sitta kvar.

Sådärja, ner i ryggsäcken me't, och en sväng förbi systemet på vägen hem. En flaska vodka blev det, en sjuttis. Jag tog allt det gröna, inte det som kändes träigt, och stoppade ner i flaskan. Den blev ganska mättad. Så har jag inte gjort förr, utan kryddat med lagom mycket för att dricka några dagar senare. Denna gång blev det dock hardcore, en dryck som inte lämpar sig att dricka som den är, utan att krydda annan sprit med. En essens.


Många menar att malört ska skördas endast på Bartolomeinatten, den 24 augusti, men min erfarenhet är att man kan ta malört och krydda sprit med under hela sommaren och hösten. Det är möjligt att det smakar annorlunda från tid till tid, och jag har inte suttit och jämfört, men det blir alltid gott. Det blir bäsk.