För barn?

Jag är fortfarande helt inne i den där sidan med gamla barnprogram. Nå, nu är det ju inte bara barnprogram - James Polisongen Onedin finns med. Men mest är det för barn. Antar jag.

Spray som bloggställe

Jag läste just (hos Media Culpa) att Spray har startat en bloggtjänst. Det hela ser väldigt flashigt ut, och det verkar vara full aktivitet på användarna. Jag läser om tjänsten:

• Spray Blogg handlar om att uttrycka känslor. Du kan koppla en känsla till vart och ett av dina inlägg.
• Mood-o-metern visar stämningen på Spray just nu.
• Välj bland 15 olika mallar.
• Du får 50MB utrymme för att lagra bilder och innehåll.
• Och det är gratis!

Passagen har ju också en bloggtjänst, antagligen ganska lik Sprays. När jag började blogga för ett par tre år sedan förökade sig bloggarna med - ja, högst en i veckan. Det var en blogosfär som gick att känna igen, känna sig en del av. Nu vet jag inte, det hela är så stort. Att säga att man är en del av den svenska blogosfären nu, är väl nästan som att säga att man är en del av internet.

Men jag ska inte klaga. Jag var själv en ivrig missionär för bloggandet när jag var ny - ville att alla jag kände skulle börja. Det behövs inte nu, alla har redan börjat. Det kanske är missionerandet jag saknar egentligen.

Bod

Minns ni Bod? Det måste ha varit evigheter sedan den gick på tv. Jag störde mig alltid på denne lille grabb. Men mest störde jag mig nog på signaturlåten. Inte längre. Och nu har jag hittat den stora Bod-resursen på nätet. Bara att suga åt sig alltså. Bod-sidan är en del av en jättebra sida om gamla barn-tv-grejer, där även Mumin återfinns.

Här hittade jag signaturmelodien.

WebFX

Det här är orginalbilden. Jag hittade den på internet. Om jag hade suttit hemma framför Photoshop hade jag kunnat göra vad jag ville med den. Men nu sitter jag på jobbet framför en dator som nätt och jämt låter sig surfas på.



Tänk vad trevligt om jag hade kunnat göra nåt med den, typ stoppa in den i en sedel.



Och tänk om jag hade kunnat få den att snurra.



Fast när man bloggar kanske man nöjer sig med att lägga en skugga bakom bilden, man ska nog inte spejsa till det för mycket. Men vill man ändå spejsa, eller lägga till en skugga, då finns WebFX. Du klistrar in bildens url och väljer därpå effekt. Sedan sparar du ner den. Känns nyttigt.

Gissa filmen 2

Min förra gissa filmen var alldeles för lätt. Vi får se hur det blir med den här.

Lika som bär

David Lynch-figuren Henry Spencer och konstnärinnan och bloggaren Clara.

... Show and tell music ...

Hugo Montenegro - "The Silencers" (mp3)

Hello and welcome to Show and Tell, a site that serves as sort of an orphanage for thrift store music and album cover art. Nowadays half the albums are coming in from other sources, but I like to think that they still embody the same spirit. Download yourself a copy of Music Match Jukebox and you'll be all set to listen as well as look.

... Show and tell music ...

Curious George

Powered by
Castpost

Gissa filmen

Gissa filmen. Den här är enkel.

Strul

Blogger, Blogger, Blogger. Nu strular du igen. Eller är det du, det kanske bara är min jobbdator? På sista tiden har jag märkt att lägga in bild-funktionen har hackat och segat, och nu skrev jag en post, som i och för sig inte var mycket att ha men ändå, och den försvann. Nå, då får jag väl skriva detta istället.

Haloscan strular och trixar också tycker jag. Och för att inte tala om det vidriga Photobucket, vars banning av mig gör att man studsar in till dem när man ska kolla i mina arkiv, detta på grund av att det ligger bilder här och där i flera månaders bloggande (som jag inte orkar rensa bort), och som inte leder till något.

Tänk om idag är en enda stor struldag. Tänk om hela resten av livet är ett enda stort strul. Fast, när jag tänker efter, så är stora och små strul det som gör att man håller igång, får en att gå vidare - på nåt sätt. Orkar inte förklara.

Anmälde

Jag brukar svänga mig med att nu finns det ju bloggar om vad som helst. Men då tänker jag ju inte att det finns barnporr inom bloggandet. Men det finns faktiskt barnporrbloggar - till och med på självaste Blogger. Jag stötte på en nyss. Anmälde den naturligtvis. Men fan vad tråkigt att just bloggar inte går fria från sånt. Självklart gör de inte det, men det känns lite besudlat nu, bloggandet.

Babar's baby nearly chokes

Babar's baby nearly chokes on a rattle in this disturbing brush with death.

Disturbing Children's Books.

---

Lite konst igen.

Gaaaah!

Hur är det nu man uttrycker frustration medelst text och på engelska? Gaaah! Ja, någonting ditåt är det. Jag säger så nu: Gaaah! Det gör jag för att jag har skapande i mig - som inte kan komma ut. Jag har en slags kreativitet som spirar innanför huden och som inte hittar vägen ut.

Det känns inte som att jag kan göra det i text; bloggande är bra när man vill få småsaker ur sig - ångest, ideér, saker man lätt skriver av sig - ur sig. Men det lindrar inte behovet att få skapa, tillverka - få något ur händerna.

Jag har tillverkat ett gäng saker i min dag: masker av papier maché, små gubbar av cernitlera, täljda gubbar, tavlor - you name it. De flesta grejor jag har gjort är väl skingrade i alla väderstrecken, och lika bra det - de var ändå bara konsekvenser av ett ett behov som tillfredställdes.

Nu bubblar behovet upp igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det. Jag tror att allt mitt länkande till sidor med konstgrejor kommer sig av det. Egentligen borde skrivande uppfylla ett sådant behov. Jag tycker inte att man ska behöva göra saker - det borde räcka med att skriva - skapa med ord - men det gör det inte.

Gissa låten

Josephzohn och SheCat och Knaster har ju kört lite gissa-låten-bilder. Jag fick för mig att också göra en jag också - en svår tror jag:


---
Update: Den var visst lite svår. Svaret är: "Aloha from hell", den där sköna Crampslåten ni vet.

Castpost

Testar en grej:


cured.wav
Powered by Castpost

Liknar Koontz

Om man googlar på en URL så får man alltid några valmöjligheter att kika på:

Visa Googles cache av stationsvakt.blogspot.com
Hitta webbsidor som liknar stationsvakt.blogspot.com
Hitta webbsidor som länkar till stationsvakt.blogspot.com
Hitta webbsidor från sajten stationsvakt.blogspot.com
Hitta webbsidor som innehåller ordet "stationsvakt.blogspot.com"

Jag tryckte på "liknar", och döm om min förvåning när jag såg att min blogg "liknar" Dean Koontz hemsida. Jag förstår helt enkelt inte hur de har tänkt där.
---
Här är förresten en tysk skräckfilmsresurs, på tal om Koontz då.

Mer att titta på

James Stanley Daugherty´- Photographer.



Cover Art from Pulp Magazines, Periodicals and Vintage Magazines.

Inspirerande

Jag hittade en sida. En hel del märklig konst, men av den sorten som inspirerar en att konsta till det själv.

KULCHURWEBB.

Två goda

Två superposter nu på morgonen:

"and i´m gonna be ...... high!" (Rocket Man)
PCL Linkdump kör en William Shatnare med ett gäng låtar. Guld!

"Schweden - Hölle oder Paradies?"
Martin Klash tar ett snabbdopp i den italiensk/tysk/svenska porraffischvärlden.

E´re nåt på flatan ikväll?

Jag kör igång lite ovanligt idag - skriver först och läser sen. Brukar börja med att först kika igenom favoriterna på Nyligen, och sen mina Bloglines. Är det mycket att kolla igenom brukar de egna bloggkrafterna ha sinat när jag är klar.

Det låg nån broschyr föt Hi-FI-klubben på ett bord här intill. Man förknippar ju dem med ett lite seriösare förhållningssätt till ljud och sånt, men så läste jag detta:



"Flatskärms-tv"? Jamen heter det inte antingen plattskärm eller flatscreen? Vad tusan är en flatskärm? Ja ja, skitsamma - jag har ändå inte råd.

The longest cut is the deepest

Att cutta skärmen är lustigt nog roligare än det låter. Långa rispor måste det vara, annars blir det inget rinn.

Sista grodan

Det här är nog sista bilden på "min" groda. Om nån månad är jag både damm och grodlös. Utan att veta om nästa hyresgäst bryr sig om dammen över huvud taget, har jag ändå rensat och snyggat till i den (dammen alltså, inte nästa hyresgäst).

Arbete

Så gick det till när farfar var ung

Rätt snygg bläddring på den här sidan, man tar tag i fliken i övre högra hörnet. Jag har inte bläddrat igenom hela boken, men jag antar att den är rätt jobbsäker.

Taskigt

Jamen hur jäkla taskig mot en schäfer kan man bli egentligen? Börja slita i skinnet på'n medan den fortfarande lever. Voice 4 Dogs är en organisation som kampanjar mot sådant beteende.

Gjut

Jag är verkligen inte inne i nån skrivarperiod. Fan, jag tror det var rätt länge sedan jag var det. Istället länkar jag. Det är inte fel, men det ger inte samma tillfredställelse som när jag har skrivit något som känns ... ja, känns.



Så här går det till när man gjuter en skulptur av Frank Zappa.
ZAPPA SCULPTURE PROCESS.

Och när vi ändå är inne på skulpturer så kan jag tipsa om denna sida.
---
Vid vägen* så har faktiskt jag också gjutit en sak en gång - en perfekt kopia av mitt ansikte. Det var några år sedan. Jag har några små funderingar om att man ska ta min aska efter att jag har dött, och blanda med gips. Sedan gör man (de stackars efterlevande) en ny gjutform med ansiktet som förlaga, och häller aska/gips-blandningen i den. Sedär! En slags fetisch (dristar jag mig att använda namnet gudom? Njä, avgudabild får räcka).

Under mina gjutarsökningar ramlade jag faktiskt över en bloggare som också gjuter.
---
* By the way

Sevärt

Konst:

Franny Bouwman - Sculptor.

Martin Bulinya.

Annat:

Character Designs.

Human Anatomy Pictures for Artists.

Porn Star or Pop Star

Via dadanoias: Porn Star or Pop Star.

Jag fick 350 points. Här är en annan bra länk via henne.

Harkrankarna

Äntligen vågar man ha fönstret öppet ut mot kvällen, utan att behöva oroa sig för att de flyger in genom fönstret - det är ju en av själva poängerna med hösten vettja.

Tänk att få döda harkrankar med sina bara händer, utan att behöva ta i dem med sina bara händer. Det gör man här.

Tänk om någon fick för sig att gena ihop harkrankar med fästingar förresten, vilken jävla mardröm.

Drömkvinna

Bloggaren DJ Kuk har gjort en önskelista på hur drömtjejen ska se ut. Njä, inte ens i teorin låter det något vidare tycker jag.

Nya Bush

<<>
Shit! Jag måste ha bättre öra än jag trodde. Nya Kate Bush-singeln "King of the Mountain" spelades på P3 Pop igår, och medan jag lyssnade på den satt jag och sökte efter en lämplig bild att illustrera den här posten med. Jag lyssnade; fan vad släpigt det låter - nästan lite Elvis över det hela. Jag hamnade till slut på Wikipedia, som jag vet har ett antal Bush-omslag. Läste:

The single is of course attracting a lot of attention from Elvis Presley fans which is bound to have a positive effect on it's sales and publicity. Press releases about Kate's "Elvis song" are already appearing on Elvis news websites. http://irelandtoo.blogspot.com/

Jaha, hon sjöng tydligen om Elvis också, inte bara lät. Låten lät okej, det är säkert en sån som växer med tiden. Trots att jag är och alltid har varit ett stort fan har hennes låtar aldrig fastnat i mig direkt, de brukar som sagt växa med tiden.
----
Update: Nu har jag lyssnat på låten några gånger till. Faktiskt - den växer. Första gången lät den lite slät, som ett platt landskap liksom. Jag kan inget om beteckningar på musik, men det tycktes mig som att nåt slags crescendo saknades. Nu, efter några gånger då, har jag kommit på att inget sådant behövs; det är den typen av låt som ska vara lite suggestiv, lite malande.

Ikväll börjar hösten

Jag har suttit inomhus i flera timmar. Nyss gick jag ut. En doft slog emot mig - doften av höst. Ända tills nu har de som har den allra bästa viljan kunnat säga att det ännu är sensommar. Inte längre. Det är ingen tung och våta, multnande blad-mättad doft ännu, men den har den där omisskännliga anstrykningen av sommarens död.

Sminkad

Jag har blivit kvinnosminkad några gånger. Alltid, ska jag väl kanske tillägga, i filmsituationer. Så jag vet hur det är - jag vet att det nästan är stört omöjligt att få en kille/man att se ut som en tjej/kvinna. Det blir lite Rocky Horror över det hela - i bästa fall.

Och mycket riktigt ser transvestiter nästan jämt ganska risiga ut, oftast ser de ut som påskkärringar. Det är inte för att dissa dem jag skriver så - tvärtom så beundrar jag att de vågar - jag bara konstaterar att det är så.

Kom att tänka på saken när jag läste Mitt Aktuellt, där jag via Monicas länkar hittade till en självhjälpssida för transvestiter, med en tillhörande sida med en sminkskola. Bra, men vad jag inte fattar är varför i hellskotta slutresultatet ska se ut som en sexdocka:

Magnus Wallström - snyggast

Man kan göra listor på vad som helst, och resultatet måste ju bli väldigt subjektivt, det säger sig självt. Men ibland blir det fel - fruktansvärt fel. Bloggaren Karolina Lassbo har sammanställt en tio i topp-lista över "Sveriges snyggaste manliga bloggare".

Hon har begått ett grovt smakfel: hon har placerat Magnus "Det bisarra livet" Wallström nedanför 10-strecket - som nån slags bubblare. Listan toppas av expressenbloggaren P M Nilsson, som hon kallar "Bloggarnas kung, den snyggaste".

Egentligen kanske bara homosexuella har rätt att uttala sig om andra mäns snygghet, men om vi säger såhär: Om jag blev tvungen att få ett nytt utseende (typ om mitt skinn brann upp och tio-i-topparna låg döda och var face off-donatorer) så skulle jag hellre kränga på mig Magnus Wallströms ansikte än de andras - mycket hellre.

Det är möjligt att om man har en bra blogg så påverkas ens utseende i positiv riktning. I så fall kan hennes felbedömning bero på att hon inte har läst bloggarna hon listar.

The women of the Caucasus

You are about to behold the women of the Caucasus as they were seen by the photographers of the 19th and 20th centuries.

Mycket vackra bilder. Bilden här har beskrivningen "Young Abazin woman. Abkhazia. Photographer F. Orden. 1897." Jag kan inte låta bli att fundera på om fotograferingen av henne var höjdpunkten i hennes liv. Det var nog inte särskilt ofta hon fick tillfälle att dra på sig finfina dräkten. Och fotografer över huvud taget var nog inte speciellt vanliga på hennes breddgrader heller. Jag undrar om hon tänkte tillbaks på det tillfället när hon låg för döden. Kanske är jag helt enkelt lite sentimental.
---
Här är nåt annat.

Publikens skål

Jag lämnade följande förslag till Berwaldhallens administrativa avdelning, men på något sätt föll det inte i god jord. De bara skrattade.

Jag satt och snackade med en jobbargubbe nyss. Han höll på att gipsa en yttervägg på Berwaldhallen, den var en aning vattenskadad (väggen alltså, inte jobbargubben). Han berättade att det troligen inte var väta utifrån som hade orsakat skadan, utan kondens från publiken.

Tydligen är det så att en publik avger fruktansvärda mängder vatten under en konsert. Huset som är byggt på sjuttiotalet, årtiondet som gjort sig känt för sina alldeles för täta hus, släpper inte ut tillräckligt med kondens. Till slut blir det en vattenskada. Man skulle kunna tro att den klassiska musikens publik är riktiga torrbollar, men så är det tydligen inte.

Mitt förslag gick ut på att dirigenten, efter att han (oftast en han) har mottagit publiken jubel och applåder, skulle återgälda denna hyllning genom att hylla tillbaks; han skulle gå till ett tappställe där publikens kondens har samlats upp under konserten, fylla på ett glas - och skåla med publiken och dricka ur glaset.

Medelst korv

Ja, det kan hon väl få vara och få göra för min del, men varför är Aftonbladet så fina i kanten att de har retuscherat bort korven? Å andra sidan var bilden rätt målande ändå.

Konst

En hel del kitschig konst kanske. Men å andra sidan är ju en fin bild en fin bild, och såna kan man hitta på Quent Cordair Nine Art.

Sen fick jag för mig att göra en sökning. Jag undrade om det nu hade gått tillräckligt lång tid efter tsunamin för att konstnärliga avbildningar på den hade börjat dyka upp. Sökte på "tsunami art". Jorå, ett och annat.

Någonting ...

... hade hänt med bloggen - igen. Jag vet inte vad det var. Det rasade. Antagligen hade jag petat för mycket i koden utan att veta vad jag gjorde. Måste bygga upp den igen. Tar nog ett tag. Den kommer nog ändra utseende några gånger innan det är klart.

Att titta på

Kristian Russel

Sammy Konkolits

Mmmm ... Munch

Bilden föreställer en Edvard Munch som han såg ut 1907. Då hade han trettiosju år kvar att leva, men det visste han inte då. Ingen av oss vet exakt när vi ska dö. Ingen utom de som står med en pistol mot tinningen.

Skriet, eller heter den Skriket? Den och Madonnan - dessa var de enda Munchtavlorna jag kände till - fram tills för en stund sedan. Jag hittade nämligen en fin och ganska lärorik sida om normännens stolthet Edvard Munch.

Det var en gång

Ja, hur tusan går man egentligen? En gång när jag var liten och hade fått nya stövlar sade min pappa: "Johnny. Gå inte omkring som en bonde på en åker!" Han hade rätt - jag kände mig bonnig, på ett positivt sätt, när jag hade dem på mig. Jag stövlade fram som Raskens ungefär - stora breda kliv. Jag kände mig lite mäktig.

Min nuvarande gångstil är en variant av långa, lite hjulbenta, bredfotade kliv, ett slags lufsande skulle nog folk som unnas den fägnade åsynen av min framfart säga. Jag går rätt fort, gungar liksom. Det är min stil - jag skulle tro att den är medfödd. När mina barn var små sade de: "Pappa, gå inte så fort!" Men jag saktade inte in för det, och nu har de lärt sig att bli speedklivare de med.

Mon dotter köpte nya stövlar häromdagen. Klacken var högre än vad hon är van vid. Gångstilen som följde på detta gav en slags hoppande framåtrörelse, en form av struttande. Jag har en vän som har detta struttande inbyggt i sig själv. Det ser kul ut, särskilt när hon har bråttom. Men det ser inte illa ut, snarare ger det ett piggt utseende; där går en frisk och spänstig människa!

En gånggrift är en sorts grav från yngre stenåldern. Själva ordet grift betyder grav eller krypta, och ordet gång har väl att göra med att det leder en gång fram till kryptan - de är ofta t-formade. Så ordet gång har inget med gående att göra. Men jag tänker: man "går" ju bort, "bortgång". Därför kan man säga att man går in i griften; gå i frid - griftefrid.

Jag inser att ovanstående gravfundering lät allvarligt förvirrad och lätt störd.

Dump

Jim Westergard. Snygga träsnitt bland annat.

BlogPet. vet inte hur man går till väga, men ett exempel på hur det kan se ut finns här.

Toyadz.com. En liten guldgruva.

Periodic Table of ComicBooks.

Vackert på olika sätt

Längst ner på Faces of Steel - the people and history of the Acklin Stamping Company finns ett litet bildgalleri. Ett litet stycke industrihistoria.



Eric Drooker tycks ha en förkärlek till jättekvinnor (vem har inte det?) - inne på sidan med hans konst hittar jag minst två. Eric Drooker.

Vykort

Eleutherian Mills. A Hagley Museum artist recreates the Du Pont powder
manufactory on the Brandywine, near Wilmington, Delaware, as it appeared
in 1806

The Delaware Postcard Collection.

Snygga gitarrer

GIRL BRAND GUITARS

Optimist

Ha ha! Vilken optimist.

Men sen började jag tänka. Badade hon kanske bastu i "På palmblad och rosor"? Men det visade sig vara Gunnel Fred. Fanns det ens en bastuscen i den filmen, eller är det något jag har drömt?

Skallekonst

Här ser vi dödskallar, gjutna i socker. På den här sidan får vi lära oss hur det går till att tillverka dessa små leende figurer. Jag hittade denna tutorial på en sida med det passande namnet MexicanSugarSkull.com.

Om man bildgooglar på "skeleton art" så hittar man massor av roliga och snygga sidor och gallerier, det här till exempel.

Affischer

Den outtröttligen p-e fronning länkar just nu till en stor affischsamling. Det är en stor rackare till samling, och den verkar växa. Av alla dessa posters naglar sig mina ögon först av allt på dessa klassiska grönanaffischer, skapade av Nils Sture Jansson.

Man känner igen dem, de signalerar ungdomstid, sjuttiotal. Stilen - jag tänker att om man blandar Jim Blashfield med Jugend, då kanske man får fram en Nils Sturare (om man nu ens kan tänka så). Men de är ändå egna, i en klass för sig.

Det där om sjuttiotalet då. När jag var liten, yngre och ung, då kunde man se dessa affischer i annonsformat i tidningarna, och på vägen från färjan upp mot grönan. De gav en fläkt av vuxenliv minns jag; när jag blir bara några år äldre, då kan jag gå på konsert och uppleva det som de flashiga bilderna utlovar. Men naturligtvis var inte verkligheten lika fin som affishernas verklighet.

Fler snygga posters av andra konstnärer hittar man här.

T-shirts

En del putslustiga t-shirts här och här, av det slag man oftast ser på utländska sidor. Den här dominerar hårdast.

(via josephzohn)

Störande bilder

Jag hittade en riktigt skön sida (via RaShOmoN). Sidan kryllar av sköna, och för det mesta jävligt störande bilder. Förresten, är det inte Kung Ubu vi ser där till höger? Jo visst är det han.

mad meg.

(de störande)

The Invisible Woman bodysuit

Den här dräkten kommer nog aldrig slå igenom. Annars så kunde den ju funka som uppdaterad burqa vettja. Meningen med burqan ska väl vara att inte hetsa upp andra män än den egna, och då borde ju denna funka.

Vem vet, nästa år kanske vi får se glatt slöjbefriade och (trans)paranta talibankvinnor, studsande omkring på den karga marken i Afghanistan.
Fast helst av allt skulle väl dessa tältkvinnor försvinna ur sina mäns åsyn överhuvud taget, vad vet jag?

Bloggandets andliga fader

Och när jag läser hans utflytande, ocensurerade själsösande grips jag också av misstanken att han är bloggandets andlige fader.

Om Ulf lundells nya bok (som jag inte längtar efter att läsa).

Thompson-trillingar

På Gatochy's Blog, stället där man alltid hittar så fina bildassociationer, hittade jag idag en ovanligt fin. Jämför Magrittes "The Schoolmaster" med denna.

Slutnegrat

Jag hade en liten telefondiskussion igår, om ordet neger. Jag hävdade att det är fel att censurera bort ordet neger ur Astrid Lindgrenböcker. Jag tycker fortfarande att det är fel att göra det, bättre då att ge fan i att läsa böckerna. Ännu hellre att man skriver nya böcker. Jag minns inte hur ordet används i böckerna, har för mig att det handlar om söderhavsmänniskor, och de är ju inga negrer, inte för mig.

Men jag tänkte vidare. Ordet neger är ju ett alldeles för vitt (!) begrepp. Man använder det på folk som ser afrikanska ut. Men, försvarar sig de som kör med ordet, neger betyder ju svart, därför är det helt rätt att kalla dem det. Men de motsäger sig själva då, tänker jag; kallar man en svensk som är riktigt solbränd för neger? Nix - fast en solbränd svensk mycket väl kan vara lika mörk som de som går under namnet neger.

Min brorsa, när han var liten, blev nästan kolsvart på somrarna. Men han var ingen neger för det - trots att han var mörk som en. Någon som säger att neger betyder svart, och därför är de som är svarta negrer, borde i så fall ha kallat brorsan för neger. Men han blev aldrig kallad för det. Det är det jag menar, man kan inte köra med det argumentet. Jag funderade ut detta nyss.

Å andra sidan är ju neger ett smidigt namn som är lätt att säga, mycket lättare än "afrikanskt utseende", eller kanske "moriskt", eller "mörkhyad". Jag tror att anledningen till att "neger" lever kvar är att det ligger bra i munnen. Det borde gå att hitta på ett bättre ord, nåt som ingen upplever som nedvärderande. Borde inte vara så svårt egentligen. Fan, det uppfinns ju nya ord varenda dag.

Jag tror att jag skrapar bort ordet neger ur mitt ordförråd från och med nu - hittar på nåt bättre. Negress däremot - är det ett nedvärderande ord? Inte för mig. När jag tänker på ordet negress tänker jag på någon som är jävligt snygg. Tyvärr borde jag ju ändå, i konsekvensens namn, skrapa bort även det ordet.

... tänkte inte på det

What exactly is this man doing? Communicating with his neighbors using his new Toilet Phone? Blowing up his Inflatable Toilet? Or is he simple blowing bubbles? Well the correct answer is None of the Above. This guy is using the new breath easy, Toilet Snorkel, formulated to provide a fresh air source during fires in high rise buildings.

In most fires, it's the smoke that will get you, and a source of fresh air can be a life saver. So our inventor designed a way to snake a snorkel through the zigs and zags of your toilet, so you can breath sewer air instead of smoke. Here's our question... couldn't he have, just as easily, invented the Faucet Snorkel instead?

Jag sitter och läser om uppfinningar. En del av dem verkar ju, som denna, rätt absurda vid en första anblick, men läser man vidare så är de ibland rätt smarta. The chin pump är inte dum den heller (jo förresten).

Fler absurda innovationer här.

De kallar mig bimbo

Nääää! Hur kan de bara komma på idén att framställa henne som bimbo? Det är ju liksom så taget ur luften, så enormt fel. Hon är ingen bimbo. Hon är ju en jättesmart ung kvinna, en sån som inte vill se ut som en sexsymbol. En sån som tycker att skönheten sitter på insidan. En sån som hellre skulle lägga pengarna på något vettigt, och inte fyller brösten med dem. En sån som inte kikar under lugg på ett koaktigt vis och vill se dumporrig ut. Nääää!