Ja, jag blev ägd

Jag har ju ny dator - fin, med Vista och allt. Ni vet hur det är, man vill inte att någon pillar me'n - inte i början i alla fall, medan den är ny. Nå, när jag kom hem igår frågade jag:

-Äre nån som ha hållt på me'n?
-Närå. Jo förresten, jag kollade lite på gymnasieintagningen.
-Inget mer?
-Närå.

Sen satte jag igång datorn ... och vadihelvete??!! Ett gäng ikoner (bilden här bredvid) låg på skärmen. Typiska såna där man kan dra på sig om man porrsurfar eller liknande. Såna som kan vara jävligt svåra att ta bort.

-Men faaaan! Du HAR farit runt på en massa skit på nätet!
-Förlåt.
-Jaha, och datorn som var alldeles ny och allt. FAAAN!
-Förlåt.


Sedan hörde jag ett fnissande. Båda sönerna stod och skrockade åt mig. Jag fattade inte vad som var så kul - inte förrän de berättade för mig att ikonerna bara var fejkade. Det var bara mappar de hade skapat, och hittat på namn till.

-Puh.
-Äääägd!
---
Läs även andra bloggares åsikter om ikoner, skräp, porrsurf, ny dator, skrockande, ägd

Cykler

Ab o SvD: Den 36-årige mannen attraherades av damcyklar och använde sig av dem för att tillfredsställa sig sexuellt. På damsadlarna hittades bland annat spår efter hans sperma.

Ja, många saker här på jorden går ju i cykler, det är så sant. Och på italienska heter cykel förresten bicicleta.
---
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, cykler, går, sperma, bicicleta, kleta

Fränt

I sitt skottdags-frieri i Aftonbladet använder sig Pia Johansson av ordet "fränt". Det är inte många som gör det nu för tiden.

Jag tänkte att jag skulle googla på ordet, kanske hitta nåt om dess nuvarande status och utbredning. Men jag hittade inte mycket - bara en skådis och en hyllserie.

Ordet frän har verkligen tappat i status och utbredning. Är det kanske dags för en revajvel?
---
Läs även andra bloggares åsikter om skådespelerskor, status, utbredning, slang, ord, hyllor, pia johansson, frän

Två frågor om näshår

Hossien El-Nashaar är en av männen bakom studien "IMPROVED GENETIC RESOURCES FOR PACIFIC NORTHWEST GRASS SEED AND WHEAT PRODUCTION SYSTEMS". Han är också den första träffen jag får när jag googlar på ordet näshår.

Men det var näshår jag var ute efter, så nog om honom. Jag hittade nämligen en pincett i botten av min väska, och fick för mig att rycka näshår. Jag höll på en stund, och när jag var klar var jag alldeles snuvig och hade tårar i ögonen. Tårögdheten kom inte av smärta, utan den bara uppstod.

När jag läser om näshår på Wikipedia läser jag bland annat: "I vissa kulturer kan utstående hår från näsan anses oattraktivt.". Sedär ja. Nu kommer de två frågorna:

1: Varför får jag tårar i ögonen av att rycka näshår? Om det inte beror på smärta - så vad beror det då på. Vad är funktionen?

2: Om det i vissa kulturer anses oattraktivt med utstickande näshår, så antyder ju det att det kan anses vara attraktivt i andra. Vilka kulturer är det?
---
Läs även andra bloggares åsikter om näshår, smärta, tårar, kulturer, attraktivt, oattraktivt

Guldkorn från sjuttiotalet

Rigg: Nu utmanar jag bloggosfären att vaska fram höjdarna från sjuttiotalet.

Hmm .. Jag är född '64, så mitt sjuttiotal varade från att jag var sex år till att jag var sexton; nåt guldkorn borde jag väl ha snappat upp.

Förresten, vad löjligt av mig att hänvisa till mitt eget sjuttiotal. Jag menar - låtarna fanns ju där oavsett om jag levde eller inte. Med det tankesättet skulle jag ju inte kunna krafsa ihop guldkorn från till exempel 40-talet, och då fanns det ju verkligen guldkorn.

Nå, nu kom jag på en låt: "Denis" med Blondie. Den är lite fjantig, men va fan. Jag skickar vidare utmaningen till den som känner för't.


---
Läs även andra bloggares åsikter om utmaningar, guldkorn, sjuttiotalet, 70-tal, musik

Den ultimata miljön

Att sitta där, på en träbänk. I skuggan nedanför muren. Känna lukten av jord och rötter. Sitta där och mysa. Slumra till framåt eftermiddagen. Vakna framåt kvällen i samma ställning, och märka att inte ett dugg har förändrats. Att se sig omkring och veta att så som det ser ut nu har det alltid sett ut och alltid kommer att göra. Att bara sitta där. Tolkiens Fylke är verkligen den ultimata miljön.


---
Läs även andra bloggares åsikter om fylke, shire, gandalf, bilbo, mys

Bloggbladet

Jag tog en titt på ett Aftonblad av äldre datum. Ganska likt en blogg, faktiskt.


---
Läs även andra bloggares åsikter om press, tidningar, aftonbladet, blogg, likhet

Pliosaurier och Plesiosaurier

SvD, 27 februari 2008: En över 15 meter lång pliosaurier som hittats i Svalbard.

Under bilden på det som alltid hette "svanödla" när jag var liten och dinosaurie-intresserad, och som väl är ett slags Loch Ness-monster står: "Monstret på bilden har inget med dinosauriearten i texten att göra.". Man kan ju tycka att det är konstigt att de väljer en bild som inte har med texten att göra.

Nå, för det första är dessa "monster" inte dinosaurier, utan havslevande kräldjur, detta har jag tagit reda på (rätta mig om jag har fel). Och för det andra måste man skilja på Plisaurier, som SvD skriver om, och Plesiosaurier.

Plisaurierna hade jättekäftar och kort hals. Man skulle kunna säga att de såg ut som onda, muterade delfiner. Såna som man verkligen inte skulle vilja träffa på när man badar. Ja, och så tänder då förstås, men dem orkade jag inte rita dit.

Plesiosaurierna däremot, hade små huvuden och långa halsar. De såg ut som vi tänker oss just Loch Ness-monstret. De såg helt enkelt lite graciösare och snällare ut än Plisaurierna. Fast antagligen skulle det inte ha varit så lyckat att möta en sån i vattnet heller. Vad jag kan se är SvD:s bild en Pleisaur.

Det jag har redovisat här ovan har jag lärt mig från Wikipedia (och som jag sa, rätta mig om jag har fel). Vill man hamna riktigt rätt kan man kolla på bilder och läsa om dessa Svalbardsfynd: här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om svalbard, plesiosaurier, plisaurier, kräldjur, havslevande, monster

Dålig ljudbokstajming

Man ser ju när en bok håller på att ta slut. Det gör man inte med en ljudbok (såvida man inte har display på spelaren, och det har inte jag). Däremot brukar jag känna på mig när den lider mot slutet; handlingen är avklarad, säcken knyts ihop.

Så är det med boken jag lyssnar på nu (Galactic Odyssey, Keith Laumer). Hade det varit en vanlig bok hade det säkert rört sig om några sidor högst, nu är det nog några hundra ord. Och snart (om en halvtimme ungefär) ska jag gå hem från jobbet. Det är alltid så med ljudböcker: Antingen sägs de sista orden när jag precis har begett mig hemifrån, eller så sägs de precis när jag ska gå hem. Trots att jag borde veta bättre alltså, så tajmar jag alltid fel på det där.
---
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, ljudböcker, hörlurar, dålig tajming
---
Ap-Dejt: Tre minuter! Tre minuter var det kvar på boken. Jag hann inte ens till stureplan innan rösten sa: Här är ljudboken slut.

Vilt till

Det tycks gå vilt till på min arbetsplats, läser jag på Expressen Kultur. Själv märker jag inte ett dugg eftersom jag är fullt upptagen med att blogga.

---
Läs även andra bloggares åsikter om berwaldhallen, musiker, flöjt, sparken, miljon, kränkt

Hey Jude

via videofeber
---
Läs även andra bloggares åsikter om hey jude, beatles, cover, barn, gitarr, soffa

Bibbla

Via Uppkopplat hittade jag till Stockholms stadsbiblioteks nya sajt. Ja, den är verkligen helt okej. Jag skulle kolla upp min egen bibbla därinne, Skogås bibliotek, men det fanns inte där. Naturligtvis inte, eftersom jag bor i Huddinge. Vi skogåsare har ingen fin hemsida, men istället har vi en suverän blogg.

Märkligt nog fanns Rinkeby och Tensta med i stadsbibblans sökruta. Ligger dessa förorter i Stockholms kommun? Ja, tydligen. På nåt vis känns det lite konstigt att veta att Rinkeby och Tenstabor är mer stockholmare än jag själv. Men så är det, Skogås ligger också ett par kilometer längre bort från stadskärnan, än vad de gör.

Nå, jag hittade en artikel om släktforskning - vilka böcker det fanns i ämnet. Att släktforska vore kul. Att släktforska är nog jobbigt. Att släktforska verkar vara onödigt svårt. Vad är grejen med det?

Jag menar, staten har ju superkoll på mig. Det måste finnas register att samköra både hit och dit. Varför kan staten då inte släktforska åt mig? Varför skulle jag behöva gräva mig ner i dammiga kyrkoböcker med oläslig handstil och lägga en massa tid på det? Okej, det kanske är jättekul på ett nördigt vis, men jag har fan inte ork och tid. Jag vill få det gjort åt mig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bibliotek, skogås, stockholm, rinkeby, tensta, släktforskning

Alternativa bilder till tidningsartiklar: Foppas onda fot

Expressen: Foppas onda fot.
---
Läs även andra bloggares åsikter om peter forsberg, fobba, fötter, ondska, häftning

Värsta paparazzon

Om du vill leka att du är värsta paparazzon kan du använda dig av: "Paparazzi Pic Generator". En annan idé är ju att ladda upp en bild på dig själv, så kan du leka att det är du som är kändisen som blir plåtad.


via
---
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, kamera, fotograf, smyg, paparazzi, generator

Borde kunna bli bra

Jag läser att Dennis Lehanes roman "Patient 67" ska bli film - med Max von Sydow (och Leonardo DiCaprio och Ben Kingsley mfl). Kul



Jag läste den för inte alltför länge sedan, och jag tänkte hela tiden att: -Fan, den här borde kunna bli en bra film.
---
Läs även andra bloggares åsikter om max von sydow, dennis lehane, leonardo dicaprio, ben kingsley, patient 67, shutter island, martin scorseses, film
ISBN10: 9170011834
ISBN13: 9789170011832

Jag bara undrar

Om Victoria gifter sig med Daniel Westling, och Victoria sedan blir drottning och de får barn tillsammans - hur blir det då? Låt oss säga att barnet blir en kille och att de döper honom till Per - blir han kung Pelle Westling då? Det låter ju inte klokt. Eller blir ungen på nåt vis adopterad in i Bernadotte-släkten, och blir en slags Bernadotte?
---
Läs även andra bloggares åsikter om prinsessan, victoria, daniel westling, kung, bernadotte

Brev

Det kan löna sig att ta hjälp av större bloggare när man har problem. En blogg jag prenumererar på, The Generator Blog, hade inte postat något på en månad. Det visar sig att Googles spamrobotar hade klassat hans blogg som spam, och att det inte gick att posta mer. Han gjorde som man skulle - anmälde sin blogg till Google för en återtitt på'n, så att de skulle rätta till saken.

Flera gånger höll han på så. Enligt reglerna gjorde han helt rätt. Men inget hände. Han bad om hjälp hos Blogger Help också (som ju tillhör Google), men inget svar från dem heller. Läser de inte mailen och felsignalerna från användarna?

Tydligen inte (något jag själv ibland har erfarit; har bara fått automatsvar). Kan det vara så att de inte läser de små användarnas klagomål? Det verkar så, för han fick snilleblixten att kontakta en stor blogg - Google Blogoscoped - som han visste att Google verkligen läser, och bad dem om hjälp. Och sedär, Google Blogoscoped publicerade hans nödrop, och redan dagen därpå var hans blogg på plan igen.

En annat brev som har publicerats är det på Stage6 - sajten där folk laddar upp DivX-filmer. Det visar sig att Stage6 läggs ner. Mycket tråkigt:

I’m Tom (aka Spinner), a Stage6 user and an employee of DivX, Inc., the company behind the service. I’m writing this message today to inform you that we plan to shut down Stage6 on February 28, 2008. Upload functionality has already been turned off, and you’ll be able to view and download videos until Thursday. [..] So why are we shutting the service down? Well, the short answer is that the continued operation of Stage6 is a very expensive enterprise that requires an enormous amount of attention and resources that we are not in a position to continue to provide.

---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, spam, stage6, brev

Döda ögon

Det är lite märkligt, jag kom nyss att tänka på saken. När jag var liten tyckte jag att gubbarna som stod i mumiekistorna i Tintin-albumet Faraos cigarrer var otroligt läskiga. Det var deras ögon. Var de döda? Zombies? Deras blickar skrämde mig - de var som stirrande, döda prickar.



Nu kom jag att tänka på att så är ju ögonen på alla Tintin-figurer, alltid. Alla har döda prick-ögon, även de som lever. Det måste ha varit den där suggestiva gravmiljön som fick mig att tycka att just de ögonprickarna var läskiga.
---
Läs även andra bloggares åsikter om döden, ögon, blickar, stirrande, faraos cigarrer, tintin, grav, kista, mumie

Hur?

Åtalade pedofilerna hade hemliga möten i Shurgardförråd
(Aftonbladet)

"Männen lärde känna varandra på 90-talet då de läste en ekonomikurs tillsammans. De upptäckte då att de delade samma smak för unga pojkar."

Alltså, man kan ju undra hur det gick till. Jag menar, hur tusan kom de in på ämnet, liksom? Jovisst, de representerade ju helt olika yrkesområden, så det är ju möjligt att de satt där, över en kaffe och en bulle, och sökte gemensamma nämnare. Men ändå ... jag var på kurs förra veckan, och trots att vi pratade om lite allt möjligt under de lediga stunderna, så kom vi liksom aldrig in på det ämnet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om shurgard. vvs, datachef, gemensamma nämnare

Några kända bilder

---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, fotografier, tåg, fängelse, tortyr, beatles, malta, stalin, churchill

Kora den slemmigaste 80-talslåten

Mymlan har en kul utmaning: "Kora den slemmigaste 80-talslåten". Vad svårt, tänkte jag först. Sedan kom jag på det: 80-talets absolut slemmigaste låt ÄR ju faktiskt "Brother Louie" med Modern Talking.



De här kan få testa på denna utmaning: Nihon, Maria, Rigg (och förstås ni andra som känner för't).
---
Läs även andra bloggares åsikter om nominera, 80-tal, musik, slemmigaste låten, modern talking, brother louie

Colosseum då och nu

Det är svårt att säga när Colosseums egentliga förfall började, men man vet att dess historia är en historia av ideliga reparationer och försök till att hitta alternativa användningsområden. När jag läser om saken på Wikipedia tycker jag mig se att utförslutet har pågått i stort sett ända från början.

I slutet på medeltiden hade byggnaden i alla fall grott igen ordentligt - buskar och sly över hela skiten. Så fick det vara fram till artonhundratalet, då man började rensa upp, och som vi ser här på bilden gick det att ta sig en skön fikapaus därinne, utan att behöva använda machete. Om jag ska försöka sätta mig in i hur killen på bilden tänker så blir det: "Tja, här sitter jag och myser, men för en massa århundraden sedan var marken här dränkt i blod, och skrik och skrän och rop och stön hördes överallt. En fantastisk tanke."

Jag misstänker att ruinromantiken från föregående bild hade börjat lägga sig framåt tjugotalet. På den här bilden ser det ganska trist och ödsligt ut.



Inte alls som idag, alltså. När jag var där och fotade gjorde jag allt för att hålla den där trista och alltför vanliga gatukommersen utanför kamerans blickfång. Men jag hittade en bild på nätet, som visar ungefär hur det ser ut idag.



I mina ögon symboliserar dessa hatt och skräpförsäljare själva slutpunkten på förfallet - värre kan det inte bli. Hellre förfall och ruinromantik, tycker jag. Men denna kommers är säkert närmare själva ursprunget - så som det såg ut under glansdagarna - än det som följde därpå, så egentligen borde jag ju uppskatta det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rom, colosseum, kommers, ruiner, försäljare
---
Första bilden hittad här.
Andra bilden hittad här.
Tredje bilden hittad här.

Typiskt

Ett par saker som bjuder till att brista ut i ett: Typiskt!

Jag använder mig inte längre av Twinglyfunktionen i samma grad som jag gjorde för några månader sedan. Jag antar att jag började känna mig smått horig, så jag drog ner på't. Inget fel på Twingly dock, men jag kände att jag måste Twingla med måtta.

Men jag Twingar fortfarande då och då, och ibland av särskilda skäl: jag vill ge ett mervärde. Ibland känner jag att det fattas något i en artikel, nåt som inte får plats, och då fyller jag gärna på. Så var det med Emmervetet. Men har det jag skrev Twinglats? Nix, inte i skrivande stund, trots att jag skrev det för flera dagar sedan. Typiskt!

Jag fick ju, som jag skrev, ta över en mobiltelefon. Jag är jäkligt nöjd me'n, men det finns en störande sak i sammanhanget: jag fick inte överta en sladd att stoppa in i datorn. Nå, jag tänker mig inte att jag ska ta några mästerverksbilder med den. Däremot vill jag göra en ljudsnutt att ha som ringsignal (om det går). Det vore tufft. Var kan jag köpa en sån sladd - begagnad och billig? Att jag inte fick med en sån känns: Typiskt!
---
Läs även andra bloggares åsikter om romare, vete, twingly, typiskt, mobiltelefon, sladd

Barnförbjudet

Som bloggare bör man sträva efter att förnya sig då och då, annars tröttnar både man själv och andra. Så i den andan slänger jag upp en grej jag aldrig har slängt upp förut: 1 minut våld. Om du är under femton får du inte titta.



Läs även andra bloggares åsikter om 1, minuter, våld, film, barnförbjudet

Whizzinator

Jag läser om Maradonas fuskpenis, och tror inte det är sant. Jag läser: "Anordningen kan vem som helst köpa på internet.". Kan det stämma? Ja, det gör det. Här finns den att köpa.

---
Läs även andra bloggares åsikter om penisar, snoppar, fejk, maradona, doping

Dagsutmaning

Någonting, en utmaning, via Lotten.

1. Vädret utanför mitt fönster:
Grått, ser fuktigt ut. Jag har inte gått ut. Det räcker med att titta genom fönstret.

2. Lyssnar på just nu:
TV:n i bakgrunden. En 80:tals-film.

3. I går gick jag och lade mig:
Klockan halv två (på natten).

4. I dag vaknade jag:
Klockan tio och trettio.

5. Jag har på mig:
Strumpor och morgonrock.

6. Senaste person som ringde mig:
Min dotter. Hon ringde mig från Sälen och bad mig boka om en tandläkartid.

7. Senaste person som jag ringde upp:
Min dotter. Hon ringde från någons mobil, och bad mig ringa upp. Jag ringde.

8. Senaste person som skickade sms till mig:
Jag minns inte.

9. Senaste person som jag skickade sms till:
Paola.

10. Senaste vän jag addade på Facebook:
Minns inte.

11. Som addade dig:
Minns inte.

12. Senaste person som mejlade mig:
Rigg.

13. Sista sajt som jag kollade på:
Nyligen.

14. Ska göra idag:
Inget tror jag.

15. Bra eller dålig dag idag?
Vanlig dag.

Den som läser detta och inte har nåt bättre för sig kan känna sig utmanad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om lotten, utmaningar, dagar

Konst

"börjar till och med känna mig lätt desperat och funderar på att flytta utomlands för att få delta i ett bättre kulturklimat än här i sega och samtidigt sååå pretentiösa gamla eken... suck!"

Maria var på konstpromenad och sade ovanstående efteråt. Hur det är med konstklimatet här i landet har jag ingen aning om, men jag kom att tänka en tanke när jag läste hennes text: vi skapar vår egen konst; en blogg kan vara konst.

Jag säger inte att just min är det, men jag stöter i alla fall dagligen på bloggar som jag skulle kalla för konst. Ibland är det bilderna och orden i samspel, och ibland är det bara orden. Vissa som har bloggat ett tag skaffar sig en stil. En kritiker skulle säkert inte kalla det för stilistiskt, men det är det - en egen stilistik som man direkt känner igen; det här är skrivet av just den bloggaren.

Ja, ord kan faktiskt vara konst. Det kan vara att man sätter ihop vissa ord i en mening: "Maria var på konstpromenad och sade ovanstående efteråt" - orden ovanstående efteråt tillsammans är en slags konst, smaka på dem så känner du. Att tänka på ovanstående efteråt kan ge lika mycket som att betrakta en bild som många skulle kalla för konstnärlig.

Man kan skapa sin egen konst. Många gör det utan att tänka på saken - när de gör en skärmbakgrund. Nå, oftast handlar det bara om att slänga upp något dekorativt som man kan stå ut med, men det är en slags brukskonst, en personlig.



De tre kolonnerna på min skärmbakgrund är vad som återstår av Castor- och Polluxtemplet i Rom. Jag lade dem ovanpå en vy från ett flygplansfönster. Bilden är en slags konst som bara riktar sig till mig själv. Det är en bild jag kan uppskatta att glo på de tre sekunder det tar att välja vilken ikon jag ska trycka på. Inget som bör hänga på Nationalmuseum alltså, men den funkar för mig. Mer behövs inte.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, ord, meningar, konst, skärmbakgrunder, castor & pollux, flygplansfönster

Texten på ett gammalt kökbord

Kolla in posten under denna. Ganska maffigt va? Det är mönstret Virrvarr (av Sigvard Bernadotte) som ligger som en gammal bordsskiva under texten och filmen. Kolla in hur man gör hos Rigg (funkar på Blogger).
---
Läs även andra bloggares åsikter om virrvarr, rigg, bordsskiva, 60-talet, blogger, bakgrundsbild

Change

Det var ett tag sedan jag hörde Lisa Stansfield, men nu dök hon av nån anledning upp i huvudet. Den här är jävligt bra.


---
Läs även andra bloggares åsikter om lisa stansfield, musik, video

Rigg stod för bakgrundskoden.

Romresan - Director's Cut

Director's cuts generally remain unreleased to the public because, as far as film is concerned, with most film studios the director does not have final cut approval. The studio (whose investment is at risk) can insist on changes to make the film more likely to succeed at the box office. This sometimes means a happier ending or less ambiguity, but more often means that the film is simply shortened to provide more screenings per day. The most common form of director's cut is therefore to have extra scenes added, often making the "new" film considerably longer than the "original".
(Wikipedia)

Min gamla Rom-resefilm blev inte riktigt som jag ville ha den. Okej, den höll sig under tiominuters-strecket, vilket nog är på gränsen för vad en bloggtittare klarar av, men den höll sig där endast på grund av datorns begränsningar. Min gamla dator orkade helt enkelt inte med några större saker, den brakade ihop under tyngden.

Så är det inte nu. Windows Movie Maker verkar inte göra nån större skillnad på om jag stoppar in en liten videosnutt eller en enorm - den sväljer allt. Däremot gör ju inte webben det, så filmen måste ändå pressas ner i kvalitet.

AVI-snuttarna sammanslagna var på en halv gig, och jag ville ha ner den på åtminstone 50 mb. Så jag körde först Windows Movie Maker för att sätta ihop dem. Sedan konverterade jag filmen till DivX. Därefter kunde Virtual Dub ta emot den, och i den fick jag ner filmen i pixelstorlek. Sedan tillbaks me'n i Movie Maker för att göra klart.

Ett ganska omvänt och omständigt förfarande skulle nog ett proffs tänka. Allt jag gjorde skulle man nog kunna ha gjort i en och samma rörelse inne i Virtual Dub. Men nu är jag inget proffs - jag vet inget om filmrutor per sekund och sånt - så det fick bli som det blev.

Det färdiga resultatet roar nog ingen annan än jag själv, men en man måste göra vad en man måste göra - det är det som är Director's Cut. Filmen blev fem minuter längre i denna version, men det är nog bara jag som märker skillnaden. En fördel blev dock att synkningen - munrörelserna och rösten - funkade bättre denna gång.

Egentligen behöver jag ju inte skriva allt detta, eftersom du förmodligen redan har sett filmen, men allt ska ju dokumenteras och vara transparent navvadejs, så jag gör det ändå. Nå, här är den, Romresan Director's Cut, tejk it år liv it
---
Läs även andra bloggares åsikter om rom, resa, film, video, director's cut

Min lördag

En ny dator är alltid lite problem. Nå, kära besvär förvisso, men små ovanheter som man måste tampas med. Just nu, till exempel, lurar jag på hur tusan jag ska göra med musen. Musen är alldeles för segtryckt. Jag kan inte göra mitt vanliga, flyhänta dubbeltryck, utan måste trycka hårt som fan. Och så gnisslar den också. Jag har försökt ställa in känsligheten, men det hjälper inte riktigt, eftersom problemet sitter i själva musen.

En annan egenhet som jag har upptäckt är att mitt tangentbord saknar apostrof. Jag kan inte skriva ide, till exempel. Det blir id'e eller ide; björnen fick en ide ... eller björnen gick i ide? Det blir fel. Eller också finns apostrofen där, men jag har inte hittat den.

En tredje grej - som inte har med datorn att göra - är att jag har fått den där låten Kebabpizza på huvudet.



Men jag byter ut Kebabpizza-Slivovitza mot ord jag tänker på för tillfället. Det blir ganska datorrelaterat just nu, och följdordet, Slivovitza, blir bara nåt om rimmar lite hjälpligt:

Datormusen-Kedjehusen
Apostrofen-Katastrofen
Tangentbordet-Kungamordet

Ja, så ungefär. Min lördag är alltså inte ideal-lördagen för de flesta, antar jag, men den är som den är.
---
Läs även andra bloggares åsikter om datorer, tangentbord, datormus, kebabpizza, rim

Katt, Ödla

Min farsa är i Spanien över vintern, och understundom får han för sig att maila hem bilder han har tagit. Här är ett par som kom idag.


---
Läs även andra bloggares åsikter om katter, ödlor, kadaver, spanien

Allt det där

Ja då blir det äntligen helg då; jag får äntligen sätta mig ner framför nya datorn - den vars mus kräver en matthet hos underlaget som det inte har. En bok får tjänstgöra tills vidare.


Program ska in. Många små som jag nog kan flytta över från den gamla datorn. Några stora som ska plockas från nätet. Hur blir det med Photoshop? Jag vet inte.


Jag ska fundera lite över "tv-out" också, i helgen. Att se film på tv:n vore finfint. Måste kolla vilket hål som passar till vilken sladd och koppling - som i så fall måste införskaffas.


Ja, allt det där.

---
Läs även andra bloggares åsikter om dator, program, mus, allt, det, där

Löwengrip

Apropå ingenting ... jo förresten, apropå populära bloggar, så kom jag att tänka på den där bloggen Blondibella. Jag blev nyfiken på hennes namn: Isabella Löwengrip. Namnet kändes lite kaka på kaka liksom - både lejon och grip på samma gång.

Eftersom jag är lite intresserad av namn kollade jag upp detta Löwengrip i Nationalencyklopedin. Sedär - inga träffar. De gamla Löwengriparna kan inte ha lämnat särskilt djupa fotspår i historien - om de ens finns. Som tur var, precis som hos Google, bjöds det i alla fall på ett förslag till en alternativ sökning.


---
Läs även andra bloggares åsikter om blondibella, löwengrip, bloggar, namn

En mobil

Ja just det, jag har ju fått överta en gammal jobbmobil. NOKIA 5140 heter den visst, och om den är så jäkla gammal vet jag inte. I mobilsammanhang är den säkert det. Nå, den har en liten kamera i sig, och en liten skärm. Jag har ingen sladd till datorn, så jag kan inte föra över grejor, men en sån kan jag kanske skaffa.

Jag har kontantkort, så surfande är ju inte att tänka på, men skärmen är ändå för liten. Kul är det i alla fall, för jag har aldrig haft en mobil förut (utom ett par skruttiga "här får du min förrförra mobil. Jag tänkte ge'n till ungarna, men de tyckte den var för gammal-sorter"). Den var låst till en operatör när jag fick den, men jag var så duktig att jag hittade nåt kod-jox på nätet och lyckades låsa upp den.
---
Läs även andra bloggares åsikter om telefon, mobil, operatörslåst

Rödbetschips

Rödbetschips - helvete, jag hade aldrig hört talas om såna. Men de finns uppenbarligen (och kan vara dyra). Naturligtvis blev jag genast sugen på att prova, och ikväll kanske jag gör det. Här är ett par snarlika sätt att gå till väga på. Det första är från ICA, och det andra från Svensk Smak.

4 rödbetor
5 dl olja
salt
1. Skala och skiva rödbetor tunt.
2. Värm olja till ca 180°C. Fritera rödbetorna krispiga och låt dem rinna av på hushållspapper. Salta.

500 g rödbetor
olja till fritering
salt
Skala rödbetorna och skär dem i tunna skivor i en mandolin eller med en osthyvel. De ska inte sköljas i vatten.

Torka skivorna väl på hushållspapper så att de inte är vattniga på ytan. Detta är viktigt, annars kan det skvätta när de sänks ner i oljan.

Hetta upp rikligt med olja till 150° i en fritös eller tjockbottnad kastrull. Fritera rödbetsskivorna i oljan några minuter tills de börjar få färg. Ta upp dem ur oljan och lägg på hushållspapper för att rinna av. Salta lätt.

---
Läs även andra bloggares åsikter om snacks, chips, rödbetor, fritering

Emmervete

Jag läser om att de gamla romarna hjälpte till med spridandet av brödbakningen. Jag brukar läsa det mesta om vad romarna brukade företa sig, men allt förstår jag inte. Till exempel avslutas artikeln med om hur brödet gjorde sig gällande i Sverige:

Våra förfäder som bakade bröd på allt från vete, korn, havre och råg till emmer, enkorn och spält utvecklade en kultur som kom för att stanna.

Vad tusan är emmer? Tja, det går ju att ta reda på. Här har vi ett litet förkortat sammandrag från Nationalencyklopedin.

emmervete: tvåkornsvete, Tri´ticum tu´rgidum (syn. T. dico´ccum och T. dico´ccon), art i växtfamiljen gräs. [..] Emmervete odlades i Främre Orienten och de tidiga medelhavskulturerna redan 6 000 f.Kr. Det infördes till Europa 4 000-5 000 f.Kr. [..] Det är ett torrmarksvete, som fortfarande odlas lokalt i s.ö. Europa och i Ukraina och används till mjöl och som kreatursfoder. [..] Ur odlat emmervete uppkom redan för kanske 5 000 år sedan genom inkorsning med en art av släktet Aegilops de hexaploida vetena med 42 kromosomer. Till denna senare grupp hör det i dag vanliga odlade vetet.

Och vill man se bilder på emmer så finns det här. Nu vet du vad emmer är. Varsågod.
---
Läs även andra bloggares åsikter om romare, bröd, bakning, vete, emmer

Futurum

Vi strävar mot att jämställa könen. Samtidigt som "Bara Bröst" vill ha ... ja, bara bröst - precis som killarna - så skaffar sig vården unisexkallingar. Jag ställer mig bakom bägge dessa grejor, och lika lön för lika arbete med för den delen, men det är kläderna jag tänker på. Men jag vill se en fortsättning. Jag vill att alla ska ha likadana kläder. Alla ska ha en uniform av Nehru-modell. Allt kommer att se ut som science fiction, och fan vet om vi inte kommer att få rymdfart på köpet då av bara farten. Kläderna är bara första steget.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kläder, uniform, unisex, nehru, bröst, kalsonger, framtiden

Codecs

Jag har satt ihop nya datorn. Windows Media Player och Windows Media Player Classic kan inte köra alla knasiga filmfiler. Är det nån som känner till nåt ställe där jag kan ladda ner nåt bra och gratis codec-pack?
---
Läs även andra bloggares åsikter om dator, media, codecs

Ap-Dejt: Det löste sig ändå.

Kursiverad

Äntligen klar med kursen (jobbrelaterat, orkar inte förklara). Är jag kursiverad nu? Förmodligen. Jag har använt hjärnan till tänkande och fått sätta kroppen i arbete. Båda sakerna ovana. Nu längtar jag tillbaks till ron under korkeken.

På kurs - tillsammans med andra, okända - får man, eller skaffar sig, en roll. Någon är den tysta musen, någon är skrävlaren, någon är skämtaren och någon är den som ska dividera och debattera så att man aldrig får gå hem. Precis som i skolan alltså.

Jag har analyserat fram min egen, självpåtagna roll: Frågaren. Jag märker att jag är den som ställer en massa frågor. Det är en roll som brukar finnas med i lärosammanhang. Jag är den som ställer frågorna som andra inte visste om att de ville ha svar på. De viktiga, vettiga frågorna.

Jag är också den som ställer frågorna som är enfaldiga och idiotiska - såna som gärna är väldigt off topic. Men detta gör mig ändå inte till dividerar-debatteraren, eftersom jag direkt nöjer mig med det svar jag får.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kurser, roller, frågor, jobb

Datorn

Jaha, här har vi underverket som jag nämnde i en tidigare post.



Jag har packat upp den, men jag ska inte installera den. I morgon ska jag nämligen iväg på en tredagarskurs, och när jag kör igång datorn vill jag kunna sitta ordentligt me'n. Antagligen kommer jag inte att blogga heller, åtminstone tror jag inte det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om dator, skärm, mus, tangentbord, uppackat, kurs

Nakna ord

På tal om denna däringa nakenflygningen, kom jag att tänka på den där mockapären där man skriver med nakenbokstäver. Fast Å, Ä och Ö funkar naturligtvis inte.
---
Läs även andra bloggares åsikter om naken, nudism, flygning, bokstäver

Hej då rymdfärjan

Om allt går som planerat ska färjan landa på Kennedy Space center i Florida på onsdag.



Jag är så gammal att jag minns när rymdfärjan kom. Det kändes som att framtiden var här. Sextio och sjuttiotalens raketer kändes gammalmodiga, andra världskrigiga, liksom. Rymdfärjan var förvisso inte speciellt snygg, utan snarare klumpig, men de där jäkla keramiska plattorna på undersidan skulle snart ersättas med nåt helgjutet av titan, eller nåt. Så tänkte jag; den skulle nog vässas till med tiden.

Nu har jag hört att den kommer att avvecklas. Den är för dyr. Raketerna ska komma tillbaks. Detta är säkert hur smart som helst ekonomiskt sett, men hur kul är det? Det är trist och känns som en tillbakagång.

Det är ett par grejer jag har undrat över rymdfärjan. Varför kunde man aldrig komma ifrån den där halvdassiga undersidan, den som skulle skydda mot återinträdets upphettning? Varför blev det inget helgjutet? Och en annan sak: varför kunde man inte bara fortsätta mot månen och landa där? Jag menar - rymden som rymden. Nu har man ju bara snurrat runt i närheten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om nasa, rymden, månen, rymdfärjan, raketer, framtiden

Ny dator

I morgon ska jag nog förresten hämta min nya dator (animerad gif). Hur den är funtad - alla megabajter och allt vad det heter - har jag ingen koll på direkt. Men den är i alla fall mycket bättre än den jag har nu.
---
Läs även andra bloggares åsikter om dator, nytt, köpt, dyrt

Svampen måste placeras på en annan svamp

Nulla dies sine linea - Ingen dag utan en rad

Men varför? Men varför skriva när inget finns att beskriva, att berätta om, att förklara, att återge, att referera, att förtälja? Ingen aning. Jo, kanske.

Förutom själva glädjen man normalt känner av att blogga - själva berättarglädjen - finns kanske en annan förklaring till bloggandet: Jämvikten (eller om det heter jäm n vikten). Givandet och tagandet; det som går in måste ut.

Kroppen skulle inte fungera om man bara åt och åt men aldrig gick på toa. Man skulle kanske inte explodera, men åtminstone skulle man bli förgiftad. Det är kanske så det är.

Internet är som världsrymden - oöverskådeligt stor och ständigt expanderande. Man skulle kunna ägna otaliga livstider åt att försöka konsumera hela nätet. Det är omöjligt. Ändå gör man - eller jag - dagligen ett tappert försök; försöker fylla en PET-flaske med ett badkar. Det går inte.

Man måste ha avrinning. Man måste ha ett bräddavlopp. En svamp kan bara fyllas till en viss gräns - även om den är en svamp och har till uppgift att suga åt sig. Svampen måste placeras på en annan svamp för att göra sig av med överskottet. Svampen måste själv bli en producent.
---
Läs även andra bloggares åsikter om blogga, rymden, svamp, förgiftning

Prom King

Fan jag promenerar så jäkla mycket, att om jag bodde i USA så skulle nog folk säga att han, han e fan kungen av promenader han. Han e en riktig Prom King


---
Läs även andra bloggares åsikter om vlogg, promenad, andfådd, skogås, vinter

Ålderdom är...

Man minns de där "Vänskap är ..".

"Vänskap är att tillåta varandra små felsteg."
"Vänskap är kärlekens vardag."
"Vänskap är då din vän finns till hands när alla andra vänder ryggen till."

Eller om det var "Lycka är ..". Det kanske fanns bägge. Ni vet de där bilderna på ett pojkbarn och ett flickbarn som ser ut som små vuxna på ett gulligt sätt.

Jag har en till här. Inte om lycka eller vänskap, och inte lika klatchig. Framför allt inte lika kortfattad och lättkommaihågelig. Den är om ålder - verklig eller inbillad. Egentligen kanske mer om ett själsligt tillstånd snarare än ålder räknat i år.

"Ålderdom är att ligga i soffan. Att ligga där nyvaknad fast klockan är ett. Att ligga där med magen fullproppad med honungsmackor och att ha otvättat hår och orakad kind. Att ligga där i soffan framför tv:n. Att titta på mtv:s "Top 20 Covers" och tänka: "Varför göra en dålig cover på en alldeles ny låt?" För att efter en stund inse att låten är minst tio år gammal."

---
Läs även andra bloggares åsikter om lycka, vänskap, ålderdom, talesätt, ordspråk, känslor

Tiden emellan

Nu ska jag berätta vad jag har gjort sedan den förra posten.
  Klockan hade redan då passerat midnatt med bred marginal, och kvällens långfilm hade börjat falla i glömska. Det var då jag lade in filmen - den med grisen. Sedan satte jag mig i soffan.
  Jag satt där en stund och blippade mellan kanalerna. Det var just inget att titta på. Nå, jag fastnade en stund framför Fatboy Slims "Right Here, Right Now" för att jag gillar videon, men efter den gav jag upp tittandet. Jag reste mig upp och gick ut i köket.
  Jag flyttade på en soppåse, den var i vägen. Den fick hamna i hörnet bredvid kylen. Sedan tittade jag i kylskåpet. Därinne fanns inget jag ville ha, så jag gick till badrummet och tog fram tandborsten. Tandkrämen var blå. Jag märkte det av någon anledning, och tyckte det var konstigt att jag inte hade observerat det förut. Jag hade trott att den var vit.
  Nu har jag nyss lagt ifrån mig tandborsten. Jag har suttit framför datorn och borstat tänderna. Egentligen borde jag väl skölja munnen, men jag bloggar lite först. Jag borde väl faktiskt lägga mig, men jag måste blogga. Tiden mellan den förra posten och denna har varit alltför innehållsrik för att sitta och tjuvhålla på, den måste berättas om.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fredagar, nätter, trötthet, bloggande, livskvalitet

Materia till nattens mara

Hittade en film inne på PCL LinkDump. Jag citerar därifrån:

"Sweet Jesus. This is terrifying. The last twenty seconds are the stuff of night terrors."

Ja.


---
Läs även andra bloggares åsikter om svin, mardröm, läskigt, groteskt

Läget

Det var en sladd som hade hoppat ur inuti brorsans dator. Det har blivit mörkt ute. Jag är hungrig. Fan, en dosa General lös kostade 44 spänn, måste skicka efter sånt där hemgjort. Jag längtar efter ett bad och en rakning, men det kommer inte att bli av. Den där Felinifilmen 8½ gick skitsent igår. Jag såg bara början och har alltså fortfarande inte sett den. Vill se om Satyricon, den är bra. Min ingefäraplanta i en plastmugg är nu en och en halv decimeter hög.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fredag, läget, kväll

Känslan av fot mot sten

Nu har det gått riktigt lång tid sedan man kunde gå barfota på en stenig sandstrand. Och det är säkert allra minst fyra-fem månader kvar tills man kan göra det igen. Det är inte skönt för fötterna att gå på stenar, men det är somrigt.

En av Berwaldhallens innerväggar består av berg. Golvet är en blå heltäckningsmatta. Gränsen mellan dem båda består av knytnävsstora avrundade stenar. De ligger där i en halvmetersbred gata längs med väggen, kanske för att det ska vara snyggt, kanske för att ta hand om fukt.

När jag har rast brukar jag sitta invid berget. Jag läser kvällstidningarna och dricker kaffe. Rasten är på en halvtimme, och det brukar vara lagom för läsa ut dem och dricka ur. Men idag var jag snabbare. För att få tiden att gå knatade jag fram och tillbaks i strumplästen på mattan, lite planlöst sådär.

Då fick jag för mig att jag skulle gå på stenarna, testa hur det kändes. Naturligtvis kändes det aj och oj och obehagligt. Fötter och sten av en viss storlek går inte ihop. Men känslan av fotsmärta blandades strax upp med en känsla av ett minne; många minnen. Minnen av otaliga fot mot sten-vandringar.

Jag var tillbaks i sommaren. Någon sommar, vilken som helst. På samma sätt som ens fingrar ofta kommer ihåg en portkod fast hjärnan har glömt den, mindes fötterna dessa stenar. Helt spontant satte känslan igång en kedja av associationer, och efter ett tag kände jag nästan solen mot ansiktet och doften av sjö.


---
Läs även andra bloggares åsikter om känslor, fötter, stenar, minnen, sommar, berwaldhallen
---
Härinne finns förresten bilder från bygget av Berwaldhallen.

Mästaren och Margarita på Stadsteatern

Åhå, jag ser att Mästaren och Margarita går på Stadsteatern. En favoritbok som jag har läst många gånger, och som jag har sett uppspelad på Dramaten, med Örjan Ramberg och Lena Olin har jag för mig att det var. Tänk om jag skulle vara så företagsam att jag tog mig för att kolla in den. Det vore olikt mig att vara det, men det kanske det vore värt.
---


Läs även andra bloggares åsikter om mästaren och margarita, stadsteater, dramaten, teater, bulgakov
---
Läs mer här och här.