måndag, oktober 29, 2012

En monolog

När jag blir intresserad av något brukar jag slamsuga nätet efter saker som handlar om det jag är intresserad av. Det är kul att ge grejen lite kött på benen - utvidga vetandet liksom. Till exempel så letade jag efter löparsidor, artiklar om löpning och bloggar om löpning när jag själv hade börjat springa. Och fast jag just nu inte löper alls så prenumererar jag fortfarande på många av sidorna jag hittade. Jag tror många håller på så.

Just nu är jag ju rätt inne på podcasting (eller möjligen podcastning). Min egen podcast är inte mycket att hänga i julgranen, men det är heller inte riktigt meningen. Vad meningen är vete fan, men jag kommer nog på nån så småningom. Och även nu letar jag efter relaterat material - andra podcasts.

De stora och kända podcastarna hittade jag ganska snabbt. Hur länge sedan var det jag började lyssna? Minns inte. Kanske ett eller ett par år sedan.  En del av dem fastnade jag för och en del inte. Grejen var att de ju var lätthittade. Men de små (och möjligen obskyra), de som knappt nån lyssnar på och som det inte reklamas för, kanske likt min egen, de är inte särskilt lätthittade. De hittas genom att man slamsuger (ja, vad nu det är).

Häromdan hittade jag en. Alltså, det är en man som går omkring i markerna och pratar ... I TRE OCH EN HALV TIMME! Där ligger jag i lä. Det är hans fjärde sändning (efter vad jag kan se) och han har ökat i tid. Han började med 29 minuter, gick upp till 35 och ökade sen till 01.31. Och sedan då den jag har laddat ner - 03.30. Mycket prat blir det.

Han går omkring och pratar om ditt och datt. En hel del om det rådande vädret. En hel del om den Helly Hansen-tröja han bär. Och så drar han gamla minnen. Han har uppenbarligen bott i Stockholmsområdet förut, men bor nu på vischan. Han växlar mellan då och nu rätt oplanerat. Till en början är det lite jobbigt att lyssna; "Fan, han kommer ju ingen vart. Fan vad han upprepar sig. V i l l han komma nånstans?"

När jag lyssnade - och jag har bara lyssnat i en timme eftersom jag lyssnade på min entimmesrast - var jag själv ute och gick, och rätt var det var märkte jag att jag hade slutat störa mig på vad som sas. Jag märkte att jag nu hade börjat lyssna på samma sätt som om jag lyssnade på radioteatern eller nåt. På nån slags monolog.

Och som sådan funkade den verkligen. Vad som för personen bara var pratande i farten skulle helt klart ha funkat som radioteater - en monolog - och på köpet inte en helt oäven sådan. Här är den.

11 kommentarer:

P-E Fronning sa...

Han som går i markerna kanske inte är nåt för mig men du kanske kunde tipsa om fler av dina favoritpodcasts. Kanske en ämnesindelad lista. Själv lyssnar mycket på podcasts och har antagligen hittat en stor del av utbudet som passar mig. Men om inte för mig så kunde dina tips vara till hjälp för nybörjaren. Undrar om det finns någon blog som bara handlar om podcasts? Det gör det förstås...

Johnny Söderberg sa...

p-e: har inte hittat nån sån blogg. Jahg kanske ska bloggtipsa om mina favoriter. Bra ide.

P-E Fronning sa...

Ja, det är väl tydligen en bra idé för en blog iaf. Har letat pod-tips tidigare och hittade lite på Metafilter (heter den väl...) men inte så mycket mer. Konstigt, kan man tycka med tanke på att det är så pass populärt numera.

P-E Fronning sa...

Hittade förresten den där Obiter Dictum via din "like" på FB. Är minst sagt kluven till den. Kul med en svensk populärkulturell pod. Dom är relativt allmänbildade, men samtidigt är dom för unga/jag för gammal för att det riktigt ska funka för mig. Deras överanvändande av engelska/amerikanska uttryck går mig på nerverna. Hälften hade jag stått ut med men...
När dom sen kallar "Two-face" för "Toe-face" så blir det ju roligt förstås.
Dock, i brist på annat så... ;)

Johnny Söderberg sa...

p-e: Fattar vad du menar. Men den där "dom för unga/jag för gammal"-grejen går inte att undvika, utan man måste släppa såna tankar. Sanningen är väl förresten den att folk över 40 sällan är pigga nog att dra igång grejer, typ podcastar. Men ge Obiter Dictum en till chans. Bland deras tidigare avsnitt finns ruskigt många guldkorn.

p-e sa...

Hm. Jag har redan lyssnat på 6-7 stycken. när man är hyfsat bevandrad i ämnena så hoppas man väl på mer, nåt nytt, antar jag. Nåja, som sagt, bättre än inget, och jag kommer nog lyssna på det igen. Lyssnar du på Tank Riot? Jag gillar den.

Johnny Söderberg sa...

p-e: Kände inte till Tank Riot. Över huvud taget kanske det är så att man jämför de där stora amerikanska podcastarna - som ju besitter en sån stor professionalitet och liksom har en egen budget - med sina svenska diton, som kanske trots att de kan vara proffsiga nog, ändå inte når upp eftersom de ju ändå är mer "glada amatörer" i jämförelse.

p-e sa...

men jag lovar dig att tank riot- gossarna är minst lika glada amatörer. Möjligen får dom vissa privata donationer, men sponsring vill dom nog inte ha av politiska skäl. Däremot är de äldre, mer belästa och befinner sig i usa, och det är ju nästan uteslutande amerikansk populärkultur som både pocastarna berör. Möjligen har obiter något bättre koll på delar av det senare decenniets musik, datorspel, tv... Jag lovar dig att dom själva lyssnar på tank riot. :)
Men det var ju kul att jag kunde tipsa dig också! i vissa avsnitt blir det lite mycket politik men... Ändå.

Johnny Söderberg sa...

p-e: Jag ska ge tank riot en chans vid tillfälle.
Jag tror att det saknas et 40 och uppåt-skikt inom det svenska poddandet.
Så småningom planerar jag att skaffa mig en halvtimmespodcast där jag pratar med en person om nåt ämne. Men där ska man verkligen inte vänta sig nåt initierat, utan det kommer att bli som random cafe-snack.

Rutan sa...

Mins du (trots din relativa ungdom) ett inslag som Thomas Tengby brukade ha i sina program - det som kallades "En svensk man på resa"? Det var kassettband som någon köpt på en loppmarknad och visade sig innehålla inspelningar som en man gjort på sina ensamma resor med sin bil och även någon bussresa utomlands. En föregångare till dagens podcast. Jag skulle velat höra inspelningarna på nytt, men TT meddelar att det tyvärr inte är möjligt.

Johnny Söderberg sa...

Rutan: På nåt vis låter det bekant, men jag minns inte riktigt. Fan vad synd att de inte finns att höra på.