Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
lördag, april 30, 2005
CC Publisher
Bengt och Patrick gav mig förslaget att testa "Ourmedia". Jag gjorde det, och det funkar, men är fruktansvärt segt och långsamt - än så länge, för de (de bakom "Ourmedia") har sagt att det skall bättra sig - snart.
"Ourmedia" är en samlingsplats, en slags community kan man säga - med inbyggda bloggar och allt. Där samlas bilder, texter, ljud och videofiler upp. Det ser lovande ut och jag hoppas det speedas upp. När man går med i "Ourmedia" registrerar man sig samtidigt på "Internet Archive", för det är där filerna man laddar upp hamnar.
Nu hittade jag nåt som heter "CC Publisher". Det är ett litet program man laddar ner, och som man använder till att lägga in sin media i just "Internet Archive" - men utan att ta omvägen via "Ourmedia". 24 timmar skall det tydligen ta sedan, innan man kan använda den och till exempel audioblogga.
fredag, april 29, 2005
mp3-bloggar
Swänska musikälskare: res er upp i bloggens namn!
Jag väger upp
Tävlingen är avgjord
Dödsstjärnan i Star Wars - Dennis
Ett öga - Desireé
En muslimsk kvinna som tittar ut ur sin huvuddok - Chadie
Madonnas eller Janet jacksons bh, bustier, korsett - Günther
Johannes Paulus' testamente - Sebastian
Man kan väl säga att Dennis kom närmast, så han får vara vinnare. Hurra för Dennis! Och rätt svar är:
Ibland läser jag fel
För att illustrera hur det kan bli så kan man trycka på den här bilden som jag nyss ritade:
Upprepning
Ska jag känna mig dålig då? Nej. För det är ju så att man har bara en viss skäppa att ösa ur, och i mitt fall kanske den inte innehåller så mycket. Så istället för att bara blogga om vad Aftonbladet skrev idag, får man helt enkelt variera sig - även om man skriver i stort sett samma sak som man redan har gjort en massa gånger förr.
Om Bellman hade levat idag så kanske han hade varit bloggare. Fast det lär ju råda delade meningar om saken - många kanske skulle säga att han skulle ha varit popstjärna eller liknande; låt gå, vi säger att han var både och. Men upprepningsfällan skulle likväl ha funnits. Och som sagt, det gäller att variera sig, även om man skriver om samma sak:
Ur epistel N:o 30, Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten. Elegi
Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!
Ur epistel N.o 27, Som är dess sista tankar
Gubben är gammal, urverket dras,
visaren visar, timman ilar.
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas,
kring buteljen strött sina pilar.
Törstig jag skådar min stjärna och sol.
Vandringsman, hör nu min basfiol!
Movitz, din tjänar vilar.
Bellmans arbeten: Månan, Fredmans sånger, Fredmans epistlar och Dikter och sånger av Carl Michael Bellman, kan man läsa hos Projekt Runeberg.
Tävling utan vinst
Väktare som bloggar
Den frågan kanske är på väg att dö ut vid det här laget, för nu finns det en massa röster från vänster körriktning. Det är möjligt att det finns en slags jämnvikt nu - men jag vet inte säkert.
Vi människor har ofta motsatta åsikter om hur ett samhälle borde se ut. Jag själv lutar mer åt vänster. Men det hindrar mig inte att ha en hel hög "höger" eller "nyliberal"-bloggar som favoriter; en kul person är en kul person och en kul blogg är en kul blog - oavsett hur man står politiskt. Jag vägrar döma någons blogg utefter hur han/hon röstar.
En annan fråga jag har tänkt på är: vad jobbar bloggare med? Finns det något typiskt jobb. Min teori är att de med nån slags akademisk bakgrund, eller åtminstone eftergymnasial utbildning, bloggar mer än de som klev ur plugget efter nian. Biblotekarier och lärare borde alltså blogga mer (eller vara fler) än rörmokare och väktare om min teori stämmer.
Såklart finns undantag, men i stort sett har jag nog rätt. Både hög som låg (sic!) har nog dator nu för tiden, och det kan vara så enkelt som att de "höga" gillar att skriva och att de "låga" gillar att spela Resident Evil istället.
För att återknyta till rubriken, så är det faktiskt ändå möjligt att just väktarna bidrar till att skapa lite jämnvikt i hög/låg-skalan (sic! igen). Det finns nämligen tre bloggande väktare:
Jag själv. En beskrivning är överflödig, då du som läser redan är här.
Jessié. Hon har precis skaffat sig en MSN spaces-blogg. Eftersom hon har kört bara ett litet tag ännu, så följer jag utvecklingen med spänning. Såhär kan hon låta:
"Ja ja... Inte mycket att göra åt. Jag hoppas det går över. Ska även prata med bossen i veckan och det känns inte så där vansinnigt roligt. Men jag måste få veta om jag är paranoid eller om det är befogat att känna som jag gör. Ja skoj är det i vilket fall inte..."
Anna. Hon har bloggat på sin blogspot-blogg ett tag nu. Jag tänkte skriva att "nu har hon hittat stilen", men stilen hade hon redan från början. Såhär kan hon låta:
"Såg en rubrik om att en människa smittats av Galnako-sjukan. Sjukdomen benämns även med namnet Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. Undrar lite vad denne Jakob gjort för att förtjäna ödet att namnge en sådan sjukdom."
Båda dessa flickor har förvisso redan höjt sig ur det "låga" och skaffat eller håller på att skaffa sig "högre" utbildningar. Kan det vara därför de har börjat blogga? Svårt att veta. Men det här blev en lång post om mitt hög/låg-komplex, och jag tror det är bäst att stanna här.
iFrame
Update: Att ha Bengts blogg i en iFrame knasade till min (och hans) besöksstatistik ganska ordentligt. Så Bengt åker...
Zombie honeymoon
Vad ska en stackars flicka göra ... om hennes fästman förvandlas till en zombie under självaste smekmånaden? Den problemställningen får Denise anledning att ta ställning till i "Zombie honeymoon".
Om och när den har sverigepremiär vet jag inte - den kanske redan finns på video? I värsta fall får jag väl ladda ner den. För jag har på känn att den är bra. Läs mer om den på Internet Movie Database.
torsdag, april 28, 2005
Casanova i onödan
Jag bild-Googlade i alla fall på denne Bellmans-samtida häradsbetäckare för att kolla hur han såg ut. Jo, han såg ju prydlig ut, och det fanns både ungdomsbilder och bilder på Casanova som gammal. Då kom jag på att jag borde kolla in Donald.
Donald Sutherland har ju faktisk spelat Casanova i en Fellini-film. Jag har sett den för länge sedan och har för mig att jag gillade den (jag gillar i och för sig allt som Donald Sutherland gör). Tanken var att jag skulle jämföra de tre: unge, gamle och Donald-Casanova - för jämförandets skull. Jag gillar att hålla på så.
Då kommer vi tillbaks till det som var i onödan. När jag letade efter Donaldbilder hittade jag en sida som gjorde min post helt onödig: jämförelsen var redan gjord (på tyska).
Men jag matar ju bloggen med ord ändå - och den såg hungrig ut tycker jag.
Märklig signatur
"Signaturen" står uppåt, men jag tog mig friheten att slaka till den lite. Det är nämligen så att jag tyckte den liknade en kuk - en sån som brukar vara klottrad på toaletter. Så jag tog mig ännu en frihet, att rita just en sådan - som en jämförelse. Visst har jag rätt.
Ascii och WordPress
En helt annan grej: WordPress theme browser.
Apatiska barn
Blekinge 1. Dalarna 12. Gotland 0. Gävleborg 10. Halland 7. Jämtland 3. Jönköping 8. Kalmar 1. Kronoberg 4. Norrbotten 38. Skåne 24. Stockholm 153. Sörmland 9. Uppsala 2. Värmland 21. Västerbotten 13. Västernorrland 8. Västmanland 15. V- Götalandsreg 53. Örebro 21. Östergötland 6. Okänd (1)
Detta är Antalet redovisade fall av barn som är apatiska i olika grader i Sverige just nu. Detta enligt en artikel i DN (Jag lånade bilden därifrån också). Det som slog mig var att de var så pass många i Norrbotten (38). Vad beror detta på? Att de är många i Stockholm (153) är ju lätt att förstå, men Norrbotten? Beror det på att det är många flyktingfamiljer just där, eller är det nåt annat? Jag har själv ingen aning.
Barn som ligger och sondmatas tycker jag är svårt att ta till sig - det är helt enkelt svårt att relatera. Däremot "För vissa barn har uppgivenhetssymtomen bestått av skolvägran eller motvilligt deltagande i skolgången kombinerat med ett obefintligt socialt liv" kändes bra mycket verkligare; var lättare att förstå på nåt vis.
Min enda religion
Doktor Kosmos släpper ju en ny skiva den 18:e maj, och nu kan man gå in och provlyssna på låtarna (kanske en om dagen). Idag hörde jag "Min enda religion". En riktigt skön låt, som ifall Runar skulle ha sjungit den, så hade han varit kraftigt masakrerad nu - av alla religionsfanatiker, för alla världsreligionerna får sig en släng av sleven.
Och Uje Brandelius' röst låter allt mer lik Olle Ljungströms (anser jag).
Illusionsmåleri
En stor nisch i väggen, med en liten damm. Lite längre in, en blå kakelavsats med en kruka. Kunde vara hämtat från Pompeji. Men egentligen är det bara en platt vägg.
En riktigt trevlig sida om sådant illusionsmåleri är: The monumental mural art of John Pugh.
Ett liknande exempel hittar man här.
Ljudbloggare
Det blir jag och Paola som kör, för detta blir ett tvåmannaprojekt. Troligen blir det väl mest jag som inte kommer att kunna hålla fingrarna borta, utan kommer nog att piska iväg ett och annat eget inlägg då och då. Målet är dock att vi skall göra gemensamma grejor.
Jag inhandlade ett 129-kronors headset med mikrofon på Teknikmagasinet igår. Mer behövs inte. Audacity är också nerladdat.
Det stora kruxet är: Var skall jag förvara filerna? Geocities sväljer bara 5 mb, och det är ju inte mycket att hänga i julgranen. Min egen hemsidesplats är full med låtar och bilder till ungarnas Playahead, så där får jag inte plats. Detta är den stora knäckfrågan.
Det blir som sagt bara prat till att börja med - avancerade ljudposter i stil med Günthers klarar jag nog ännu inte av.
Egentligen är det bara lite på planeringsstadiet, och det är inte ens säkert att det kommer mycket längre, det får vi se. Man skall inte vänta sig några frekventa uppdateringar i nuläget. Men vill man tjuvlyssna på min röst kan man gå till "Tuppen" och göra det. "Tuppen" - ja jag vet, det låter inte klokt det namnet, men det är bara ett arbetsnamn.
onsdag, april 27, 2005
Nu börjar det hända saker
Nu när jag lade mig på gräset och glodde ner i dammen så såg jag rörelser. Det var helt enkelt en bubblande massa. De små prickarna i grodäggen hade börjat dra ut sig på längden. Det blir grodor i år också.
Lite onsdagsskryt
stationsvakt.blogspot.com
Välgjord och uppdaterad, kultur och personligt.
Jepp, så står det i Smålandsposten (men det är inte bara jag som får en släng av gottesleven - läs själva). Artikeln heter: "blogg - nya grejen" och handlar om just det: ja, ni vet - som bloggartiklar brukar handla om.
Det var Lemonad-Jonas som bistod artikelförfattaren med länkar, och då snällt nog stoppade in bl.a mig. Vilka andra han stoppade in kan ni läsa i posten om det.
Egentligen brukar jag ju inte (typ) blogga på onsdagar, för jag är ledig och borde pausa lite då. Men jag var tydligen tvungen - det stod ju om mig - jag var omnämnd, och då måste jag ju berätta om det.
Sammansatt personlighet låter för fint. Schitzofren typ stämmer inte heller (riktigt). Men jag är faktiskt två på samma gång: Jag är han som älskar att bli omnämnd, omtalad, tittad på, få beröm, stå i centrum. Samtidigt är jag han som bäst kan illustreras med slutscenen på "Skrotnisse och hans vänner": Bertil Enstöring sitter på en asteroid (eller nån annan himlakropp) långt ut i rymden. Långt borta från alla - han vill vara i f r e d.
Det är jag det - take it or leave it. Eller snarare, i mitt fall: take it and leave it.
---
Bonuslänk: Alternativ piercing.
tisdag, april 26, 2005
Evilkid
Tuffa tatueringsliknande och djävulska bilder finns där.
Folkomröstningen
Min badge måste varit nån slags piratvariant, men den var avgjort snyggare än de tre officiella. Jag hade ingen talan på den tiden, men jag tror att jag redan då visste att det aldrig skulle bli nåt med alternativ 2:s och Nej-tackarnas förnyelsebara energikällor och vindkraft och sånt. Förresten tyckte jag nog som 16:åring att kärnkraft var coolare än miljöalternativen (och tyvärr, får man väl säga, är jag nog lika barnslig nu).
Badge-bilderna snodde jag på SVT:s öppna arkiv - där man kan läsa om och titta på folkomröstningen om kärnkraft.
Human Corps
Men för att lägga in lite mera action i konstnärligheten kan man ju placera ut verken i vardagliga (dock bilkrockiga) miljöer: "See these creatures shown in a Direct Action in which they were placed in cars that had been involved in traffic accidents and organized with this appalling sight of "corpses", a protest against the construction of the controversial Trans-Israel Highway".
Det är Israeliska konstnären Emilio Mogilner som ligger bakom köttigheten - som om det inte finns nog med slamsor på Tel Avivs gator (kan jag tänka mig ... ibland i alla fall ...och jag har aldrig varit där). På hemsidan finns det faktiskt ändå en hel del konst, värd att kika på.
De två tornen
Men jag lyfte lite på ena ögonbrynet när jag spanade in Kristianstadsbladets recension:
Alven Arwen trodde jag hon hette....
Hemsideshjälp
What they sang to me
Den stora grå avdelaren
Snart är det första maj igen. Jag kommer att gå i ett gäng där många skriker: "Alla Israeler är onda mördare!" och "Alla Palestinier är goda frihetshjältar!" - i stort sett så. Jag går i det gänget för att mina kompisar gör det, och varje år försöker jag mig på ett litet "Kan vi inte byta gäng i år - typ ta nåt mot antipiratbyrån eller nåt?".
Men det blir aldrig av. Vanan att alltid mötas på samma ställe och ta samma promenad är för stor. Kompisarna är inte särskilt jättepolitiska, förutom att vi alla antagligen lutar rätt ordentligt åt vänster. Men skulle vi bli pressade på fakta om den där mellanösternkonflikten så skulle vi nog inte ha mycket att komma med - varken för eller emot Israel eller Palestina. Jag gissar att det mest är vårpromenaden vi är ute efter, vilken brukar avslutas med ett restaurangbesök.
Så jag ska inte låtsas att jag kan någonting. Ju fler år som läggs på hög och ju mer jag ser på tv och läser tidningarna om Israel/Palestina-frågan, ju mindre koll tycker jag att jag får. Men jag anar att allt inte är lika svart och vitt som "Palestinagänget" vill ha det till.
Men tillbaks till muren/barriären/avdelaren/stängslet. Jag gillar den. Ja, det är ju lätt för mig att sitta här, ett halvt jordklot bort, och gilla den. Jag är säker på att vare sig man bor på rätt eller fel sida om den (beroende på vem man är), så är den säkert en jäkla olägenhet - i alla fall när den är i mur och inte staketform.
Men nu skrapar jag bort allt krig och politik: murar är tuffa. Jag gillade Berlinmuren också. Och den Kinesiska muren. Om jag vore villaägare och hade en tomt att göra som jag ville med - då skulle jag bygga en fet mur. Men nu har jag bara en liten tomtgräns till grannen. När jag flyttade in avskildes jag och grannen med ett murket trästaket. Så jag hämtade stenbumlingar från skogen och byggde en liten mur. Den är låg och inte särskilt respektingivande. Men den är min - min mur.
måndag, april 25, 2005
Femman v15
1. Om du var med på Titanic, vilken klass skulle du troligen ha rest i?
Tredje, eller lägsta - det gör jag alltid på finlandsfärjan.
2. Om du levt i Nazi-Tyskland, vad tror du din position i samhället hade varit?
Antagligen nån slags lägre nazitjänsteman.
3. Om du hamnar på förstasidan någon gång, varför tror du att du hamnat dar?
Som den förste som bloggat sig till döds.
4. Om du skulle få gå om skolan igen idag, vilken "roll" i klassen skulle du troligen ha nu?
Samma som jag hade i skolan och som jag nog har i blogosfären: en trevlig, ibland underhållande men ganska splittrad typ.
5. Vilket vägskal i ditt liv skulle du vilja gå tillbaka till får att prova det andra alternativet?
Exfru: Jag tycker vi ska köpa hus i småland.
Jag: Okej!
Travelator
Antagligen bloggas det alldeles för lite om sådana, och jag vet inte om den här posten håller för att kallas ett strå till stacken heller. Men nu är det gjort.
Jag bildgooglade på ordet "travelator".
Jaga inte Nasse!
Ska man tycka synd om Runar nu? Inte jag! Jag får en bild av en mellanösternaktig bonde som jagar runt i en liten inhägnad. Han jagar sin tjockaste lilla julgris - som springer för glatta livet längst staketet och är livrädd för att bli infångad. Skär, tjock och med blossande rosa kinder.
Det är en rolig bild - förutom att jag inte tycker att Runar förtjänar att bli slaktad och förutom att muslimska mellanösternbönder nog inte skulle ha en gris på bordet. Men på nåt vis känns det som om Runar har pöst och pustat alldeles för länge nu, som en slags rock'n roll-Jesus. Det är bilden av runar jag skulle vilja se slaktad.
Men samtidigt tror jag att sveriges muslimer biter sig i svansen när de jagar efter denna oförargliga tönt. Jag menar - låt Runar ha sina obildade okunskaper för sig själv och de sina. Det är ju ändå så att Islam växer av sig själv i Sverige, antagligen bra mycket mer än den kristna tron gör. Allt negativt muslimerna tar sig för kommer bara att hamna på dem själva.
Jag tror att medel-Svenne inte bryr sig så mycket egentligen, han är varken negativ eller positiv. Han tycker nog att moskén på Södermalm är en snygg byggnad och ett trevligt inslag i stadssiluetten. Men det kan ändra sig.
Innerst, innerst, innerst inne går nog många svenskar och berömmer sig över att de är så öppna, så frimodiga i sitt mottagande och accepterande av främmande religioner, typ "Alla har rätt till sin tro" och sånt. Men "missköter" sig muslimerna och inte är "tacksamma" kan nog medelsvenne tänka: "Äh! Här går jag och tänker trevliga tankar om mina medmänniskor som råkar vara muslimer, så håller de på med sitt Al-Qaida-skit ändå....är det så de tackar mina vänliga tankar?"
Äh, muslimer. Sluta jaga tjockisen. Låt honom vara - han kommer ändå tids nog att spricka av sin egen förträfflighets tryck. Bismillah!
Vem skriver man för?
De som läser min blogg är:
- Bloggare från blogosfären.
- Vänner och bekanta.
- Folk som Googlar efter nåt visst ämne.
- Folk som har hamnat hos mig helt oförhappandes.
- "De nya".
"De nya" ja, vilka är de då? Jo, det är folk som har hittat hit på sistone. Helt plötsligt märker jag att folk kommer hit via DN, som ju har skrivit om bloggning. Via Attention. Och nu senast då, via Bloggomröstningen i Internet World.
Den första och största gruppen är såklart bloggare från blogosfären. Dessa kommer nog alltid vara den största gruppen. De "känner" jag och de "känner" mig - de vet vad jag går för och vad man kan vänta sig från mig. För dem kan jag skriva avslappnat och oengagerat - de känns trygga på nåt sätt.
Och nu på sistone då - "de nya". Det är ett stort gäng som uppträder klumpvis. De består inte av Svenne Banan som slösurfar efter porr och bilar och hamnar hos mig av misstag och sticker lika fort igen. De är ändå rätt aktiva typer, såna som på något vis har gjort "ett val" när de trycker på länken som leder till exempelvis mig. Hur skriver man för dem?
Jag antar att man skriver som man brukar skriva: skriva bara. Men samtidigt får jag lite prestationsångest - jag borde vara duktigare. Jag borde stava rättare. Jag borde vara mindre navelskådande. Jag borde hitta intressantare länkar.
Egentligen är det ju inget att prestationsångesta om, men jag är en sån där som aimar to pleasesa, jag bara är sån. Ett litet dilemma helt enkelt. Kanske inte om man jämför med HIV-katastrofer och andra pandemier och världssvälten och så - kanske inte.
Mitchum in actiom
Admin
Photobucket.com"
Ja, så kan det vara. Därför tänkte jag mig att jag skulle testa Imagecave. Kanske kan vara något. Testar att posta en bild:
Ha ha - lite löjligt det där "Mitchum in action". Ordlekar på filmaffischer blir ofta lite löjliga. Jag undrar vad de hade gjort om Bogart hade haft huvudrollen - rimmat på gocart eller? Skitsamma, huvudsaken att jag kan lägga in bilder.
Elaka japaner
Man kan ju ändå tycka att kineserna kastar rätt stora bumlingar i glashus. Jag vet inte, men jag gissar, att Nordkoreas och Kinas skolböcker är i mycket större behov av en ordentlig genomgång än Japans. Antagligen är böckerna fulla av gammal skön propaganda - fast nu gissar jag igen.
Jag känner en kille som har jobbat som flygvärdinna (eller typ), och som i sitt jobb träffat och jobbat med en massa nationaliteter. Jag frågade honom om vad han tyckte det var för skillnad på japaner och kineser. Hans tvärsäkra åsikt var: Japaner - trevliga, artiga, fina människor. Kineser - buffliga, bonniga, otrevliga människor.
Men själv så skall jag nog inte tycka så mycket, för jag har aldrig träffat vare sig någon kines eller nån japan. En preliminär åsikt har jag dock (eller en fördom) - att de flesta asiater nog är bra mycket kortare än jag.
Japans skolsystem.
Kubrick (templaten)
Visste ni att Blogsome verkar vara ett bra alternativ förresten. Till skillnad mot Blogger stöder den kategorier. Jag skaffade mig en Kubrick där, för skojs skull. Kan ju vara bra att ha om Blogger skulle rasa. Gratis är den ju naturligtvis.
söndag, april 24, 2005
Andra kupan
Hela världen jublar över Benedictus XVI´s installation. Men inte Ulla: som god katolik var hon tvungen att offra ännu en kupa till Vatikanen, och den förra har ännu inte återlämnats.
Sita bluesar
När PCL tar en välbehövlig paus får man förlita sig på Bibis box - där hittar man guldkornen. Den här gången hittar jag ett gäng små filmer i mov-format, som handlar om den söta Sita, som i indisk miljö sjunger sköna tjugotalsörhängen: Sita sings the blues.
Damm
Inatt drömde jag att jag podcastade. Kan det vara ett tecken på att nån slags tanke har mognat - att jag borde podcasta? I drömmen använde jag mig av Adobe Audition. Det konstiga var att själva gränssnittet var uppyggt i verkligheten, som en maskin som stod på mitt skrivbord. Och där satt jag och var min egen Ulf Elfving. Är jag det - in spe? Njä, troligen skulle eventuellt podcastande från min sida låta mer som nån slags närradio från sent sjuttiotal.
Jag sov till 11.20. Det är länge för att vara jag. Sedan tog jag ett varv genom lägenheten (tar ca 3 sekunder) och inspekterade gårdagens storstädning. Jag blev glad att kunna konstatera att den fortfarande höll. Mina storstädningar brukar vara ganska instabila skapelser. Men dammet höll sig ännu borta.
Damm (inte Damn!) är en säregen sak. Även kallat spökskitar av vissa. Vilket otyg. Det är något mystiskt med damm. Det är luftigare än boss. Boss kallas det damm som uppstår i fickor - och möjligen navlar. Damm, boss och ludd. Var kommer de ifrån. Är de en förtrupp till apokalypsens ryttare? Jag vet inte, men Thebe försöker sig på en analys.
Cube 2: Hypercube
Jag vet, de som jämför "Cube 1" med tvåan brukar tycka att tvåan (Hypercube) är den sämre. Jag kan till viss del hålla med - den har ju nästan exakt samma handling. Men jag tycker ändå att den är bra. Man får mer förklarat.
Äh, klockan är snart halv ett på natten, och jag orkar inte göra nån djupanalys (som om jag nånsin brukar göra det). Jag nöjer mig med att säga att den var helt okej. Jag såg förresten att det finns en trea också: "Cube Zero". Verkar vara nån slags prequel till hela cube-grejen.
lördag, april 23, 2005
Shake!
Men nu är nu. På nätet har jag hittat ett par sidor innehållande en slags shakeningar - nu för tiden allt annat än minimalistiskt. Den första är en blogg som tycks nischa sig totalt in i rumpshakeningar. Den andra koncentrerar sig mer på bröst.
Jag själv har shejkat loss en del på sista tiden - feberfrossa kallas det. Men det är bättre nu.
Knäpussare
fredag, april 22, 2005
Hallå på dig du gamla apa
Vänster bild föreställer apan Jocko. Han är 5 år gammal och har just blivit fastspänd och är redo för ett gäng plågsamma djurförsök. Sånt kan ju göra vem som helst gammal i förtid, och Jocko är inget undantag: efter 40 år i stolen ser han rätt sliten ut - typ som jag kanske gör om 5 år.
Som tur är så är det på låtsas. Tyvärr inte själva djurförsöket, men Jocko slapp nog i alla fall leva i 40 år - kan vi hoppas. Det är den andra bilden som är på låtsas. Det var jag som lät honom sitta där i 40 år. Fast det tog bara några sekunder, och Jocko är ju ändå död, så han lider ju inte av det.
Via Bibi's box hittade jag till en åldra ett ansikte-sida. Man ska ju såklart använda ett mänskligt foto. Men jag valde att experimentera på Jocko för säkerhets skull, ifall något skulle gå galet.
Nya glas
Glasen är lite tjockare. De lite tjockare glasen har ju en oslipad vitblek yta runtom. Detta gör lite grand att ögonen ramas in. Ser lite ut som om jag tittade ut ur ett par tv-apparater. Men det är okej.
För att fira mitt nya synsätt gör jag en hakke: jag Googlar på en fras. Frasen i det här fallet är: "mina glasögon gick". Det finns ju så många sätt för glasögon att gå. Här är några:
Mina glasögon gick sönder men min mamma lagade dom.
Mina glasögon gick sönder på arbetet, ordinarie verkmästaren kunde inte ordna nya.
Mina glasögon gick sönder och blodet forsade från ansiktet.
Mina glasögon gick totalt på 2400 kr.
Mina glasögon gick sönder en fredag kl 17.30.
Mina glasögon gick sönder(och jag är för pank för att laga dom), och kepsen.
Mina glasögon gick sönder. Jag kan inte sluta tänka på det som hände.
Vad åt den?
När man ligger sjuk hemma har man inte så mycket annat att göra än att glo på tv. I stort sett finns det bara Discovery Channel och TV-Shop att välja på. Det är lätt att välja således - det blir Discovery.
Tyvärr handlar nästan alla program på Discovery om Tyranosaurus Rex. Rätt kul förvisso, om det inte vore så att alla dessa program med alla dessa experter har olika uppfattningar om denna best.
Det är möjligt att detta beror på att programmen är gjorda på så olika år - vissa är från typ '95, och vissa är nästan nya; att forskningen har gått framåt. Men jag vet inte - det kan vara olika skolor inom Tyranosauruseriet.
Vissa hävdar att T-Rex var byggd så att han inte kunde jaga snabba byten, och att han därför var en slags jättegam utan vingar, en sån som mumsade i sig resterna av vad andra dödat.
Andra hävdar att han "was built for speed" - att han var fruktansvärt snabb och att i stort sett ingen hade en sjabbe mot honom.
Som lekman (ja, jag har ägt några tyranosaurusfigurer i min dag - som jag har lekt med) har man ingen aning till slut, utan måste bilda sig en egen uppfattning. Jag har kommit fram till att han gjorde både och.
torsdag, april 21, 2005
BlogTorrents
Har inte riktigt hunnit kolla upp vad detta är för något ännu. En tanke slår mig - tänk om jag har bloggat om detta förut, det känns lite bekant.
Podcasting på svengelska
SR satsar på podradio
Doktor Kosmos - ny skiva
Mitt i all bedrövelse (påven dör och jag är sjuk) kommer det till slut en god nyhet: Doktor Kosmos släpper en ny skiva den 18:e Maj. Den heter "Ett enkelt svar"
Doktor Kosmos
Svara på mail
Man ska svara på mail. I alla fall ska man det om mailet är i form av en fråga. Det är vanligt hyfs. Men vi vanliga medborgare måste inte vara hyfsade. Det måste däremot företag och i synnerhet myndigheter vara. Tycker jag. Det tycker också:
Mitt Aktuellt
Annica Tiger
Günters snabbnoterade
Plusminusnoll
Livet på en pinne
Det är Bengt på Frihetens vingar som har satt igång den här kampanjen. Och han säger:
Lägg in listan på din blogg du med. Det gör att kampanjen får större kraft i Google.
Vad jobbar pappa med?
Den handlar om pappan, Michael Nyqvist, som varje morgon tar blåstället och hammaren med sig och går till jobbet - han är snickare. Men egentligen är han inte det - han är städare. Han skäms för sitt jobb; är man snickare är man en lyckad man och är man städare är man en misslyckad. Men en dag smyger sonen på honom och hemligheten avslöjas.
Lite samma sak är det för mig och mitt väktarjobb. Men jag vägrar att skämmas. När barnen var små tyckte de såklart att väktare, det är ju världens coolaste jobb. Men vartefter åren gick insåg de såklart att polis, det är ju mycket coolare. Nu är de så stora att det mest handlar om att de stör sig på att jag inte drar in tillräckligt mycket pengar.
Men egentligen handlar det om samma sak: tjäna mycket pengar = Lyckad. Dra in lite pengar = Misslyckad. Och det är inte bara barn som tänker så, utan hela samhället - och kanske jag med. Drar man inte in mycket pengar är man oambitiös, ingen "go getter", och i värsta fall lite dum.
Jag har hört att sopgubbar tjänar rätt bra. Egentligen säger det sig självt att sopgubbejobbet är bra mycket slemmigare och segare och tyngre än det som de som drar omkring med kvasten på kontor utför. Men hör man att sopgubbar är misslyckade? Nix.
Allt detta kom jag att tänka på när jag såg en liten bildserie om de som tillverkar knulldockor. Hur förklarar man det för sin 7-åring?
38:e plats
Följande av bloggar förresten; jag funkar som så att har jag en gång börjat gilla en blogg - så "tål" jag ganska mycket av den. Jag tål att den skiftar i kvalitet - jag vet, kvalitet är ju en riktigt individuell grej, men ni vet vad jag menar. Jag tål att den som skriver bloggen gör månadslånga uppehåll. Jag tål att den blir riktigt oengagerad i perioder och att den sjavar till sig.
Jag tror att det är tonen man gillar. Tonen som visar att det är en människa bakom - som lyser igenom, som lyser igenom politiska uppfattningar och (rätt ofta) politiska missupfattningar. Så egentligen skiter jag i om det är moder Teresa eller Adolf Hitler som bloggar - finns tonen där så gillar jag den.
När man läser en sån där omröstningslista är det först lätt gjort att man tänker att man skulle vilja stuva om den listan ordentligt. Men sen tänker jag: -Okej, vissa bloggar går ju totalt bort (för att de inte har tonen), men resten då, de man gillar? Det går ju faktiskt inte att rangordna dem. Chadie skriver otroligt mycket och Gärningsmannaprofilen skriver otroligt lite (för tillfället i alla fall) - jag har ingen lust att rangordna dem sinsemellan - båda har ju tonen.
onsdag, april 20, 2005
Cefamox
Cefamox® är ett bakteriedödande läkemedel som tillhör antibiotikagruppen cefalosporiner. Cefalosporiner är närbesläktade med penicillinerna och har effekt på flera olika slags bakterier. Cefamox innehåller det verksamma ämnet cefadroxil.
Medicinen förhindrar att bakteriernas cellväggar byggs upp, vilket innebär att bakterierna dör.
Jääh! Ner med de där jävla cellväggarna bara!
Frusna grodägg
Trots svår förkylning och möjlig lunginflamation tog jag några stapplande kliv ut på tomten i morse. Jag ville se varför dammen glänste så mycket i vårsolen. Döm om min förvåning när mina barfotafötter kände kylan underifrån, samtidigt som solen brände i ögonen. Kontrasten var svår.
När denna multimediachock a´la moder natur hade lagt sig, stapplade jag vidare mot dammen. Va!?! Frusen! Min damm ska inte vara frusen så här års - det känns inte riktigt rätt. Men mitt i bedrövelsen smög sig en tillfredställelse in: Nu blir jag unik. Nu blir jag den ende bloggaren som kan visa upp frusna grodägg - det har ni aldrig sett förut! (inte jag heller).
Modehjälp
Då såg jag att det, precis som hos kronofogden, fanns en robothjälpreda. PTS's variant av sådan såg verkligen ut som om han skulle kunna höra hemma i Fab5 eller liknande, så jag gjorde ett försök (som jag såklart inte hade mycket för):
tisdag, april 19, 2005
Anonym blogg
"How to Blog Safely (About Work or Anything Else)" lär ut de grundläggande åtgärderna folk kan ta för att hålla deras bloggar anonyma och utforskar vad lagen säger om att diskutera arbets-relaterade frågor online.
Fajaf-artikeln
Sjuk - så sjuk
Yngsta sonen har det ännu värre, stackarn. Har vi lunginflamation? Halv två idag släpar vi oss till husdoktorn med våra zombielika uppsyner: Braaaain! kommer vi inte att stöna. Snarare: Penicillin!
måndag, april 18, 2005
Kim
Händelse
Varje måndag, tisdag, torsdag och fredag låser jag upp Berwaldhallen klockan 12. Därefter bär jag ut en skylt - ställer den tillrätta på trottoaren - och går sedan in igen.
Jag undrar om min återkommande, rituella övning någonsin kommer få samma status som stadshusets statyer.
Se på den enögde!
Gympaskor. Jeans. Grå stickad polo + Snygg kavaj : Här kanske folk tänker att det handlar om en snubbe som partajde loss lite i helgen: -Oj, där gick glaset! Som stör sig lite på glasögat, men som ändå tar det coolt.
Gympaskor. Jeans. Grå stickad polo + Blå Fristadsjacka : Här tänker man kanske att det är nån slags hantverkare. Nån som råkat få nån trasig rörbit i plytet, eller kanske svingade hammaren lite för grovt. Han är nog en sån som skiter i en liten jävla spricka: -Det där fixar jag vid tillfälle!
Gympaskor. Jeans. Grå stickad polo + Tunn gubbjacka : Folk tänker nog att: -Kolla där! Vilken tragisk figur. Han är nog lite dum och har nog glömt eller förträngt sprickan. Eller så har han inte råd med nya - stackarn.
Fast det kan ju vara så att folk inte bryr sig speciellt.
Snabbkollar
Feber
Häromdagen berättade Paola för mig, att hon hade hört att kroppen bekämpar även läskiga sjukdomar när den febrar - som cancer t.ex. Som cancofob är sånt trevliga nyheter. Så jag kilade in på Vårdguiden för att läsa om feber. Men vafan?!:
De vanligaste orsakerna till oklar feber är infektion, autoimmuna sjukdomar och olika former av cancer.
Jaha, här trodde man ju att feber tog bort cancer. Så visar det sig att febern kan vara ett tecken på skiten. Jaja, jag behöver väl inte vara orolig nu förvisso, för med alla mina förkylningssymptom vore det konstigt om jag inte hade feber.
Kalsongpungtering
So far sacfree® still feels like a normal slip.
But for your testicles there is nothing but liberty. Through a recess your balls can hang down easily. This results in the revolutionary sacfree® feeling.
And the most important: No bothering fumbling by fitting on.
By the protected sacfree®-cut everything finds its way nearly automatically."
Jaa ... någon var ju tvungen att
sacfree® Underwear
söndag, april 17, 2005
The Thing
"Saken" hittades i ett rymdskepp, begravt under en massa meter snö och is i antarktis. Hade väl legat där i 100 000 år innan norrmännen plockade fram den. Eftersom det var norrmän det handlade om, så gick det naturligtvis åt helvete ;-) Men amerikanerna som därefter fick ta upp kampen med den ... ja, vi snackar 80-tal, och USA vann inte alltid då - som de gör i filmer nu.
Den funkar som så att den käkar upp och assimilerar sina offer. Sedan kan den anta offrets form perfekt: snacka likadant, röra sig likadant - ja, lura omgivningen i väntan på att göra likadant igen. Såklart gör den sin grej på slemmigast möjliga vis.
På 80-talet fanns det inga datoreffekter att gömma sig bakom, så de var tvungna att vara duktiga på specialeffekter med dockor och låtsasblod. Resultatet blev i stort sett alltid bättre. Som i "The Thing".
Bloggar och glasögon
Jag orkade inte läsa längre i Expressen-artikeln (hittar den inte på nätet) än vad fotot visar. Förr drog ordet blogg mina ögon till sig direkt, nu är behovet rätt mättat tycker jag - det tycks dyka upp över allt.
På tal om bloggar så kommer en rekomendation här: Alla Talar Svenska. Det är PCL-Sebastian som drar igång på svenska. Ur hans "programförklaring":
Länkarna som kommer att presenteras på denna min svenskspråkiga blogg kommer av naturen att vara nära besläktade med länkarna jag presenterar på PCL. D.v.s. en hel del avarter av populärkultur.
Han har i skrivande stund bara klämt fram tre poster, men den sitter redan som en smäck.
---
Jag var iväg till Farsta idag. På vinst och förlust tog jag mig till söndagsöppna Blic. Det fanns ingen optiker där, men de lyckades skrapa fram mina gamla ögonvärden från '99. Det blir en budgetvariant - de liknar mina gamla, men är lite enklare och med fetare glas. Ja, vafan.. Uppåt två veckor tar det visst att få nya.
50 cent
Jag är antagligen inte rätt person att ställa diagnoser. Som väktare och fullblodshypokondriker kanske man skall låta bli det. Men jag ställer en ändå. Han har Asbergers syndrom. Nåt syndrom har han i alla fall.
Det är smickrande att bli omnämnd
Enkelt uttryckt kan man dela in bloggarna i några underkategorier:
# De privata, som skriver om vardagligheter och samhällshändelser.
# De nördiga, som skapar ett smalt forum för ett specialintresse.
# De journalistiska, som vill nå stor publik. Ett exempel är modebloggen för män, manolo.se, där upphovsmännen bygger ett innehåll i förhoppning om att besöksmängden ska locka annonsörer, alternativt en större ägare.
# De politiskt agiterande, som skriver för att driva en särskild tes eller diskussion. En ofta läst och citerad är johannorberg.net.
Jag befinner ju mig utan tvekan i fålla nummer 1: "De privata, som skriver om vardagligheter och samhällshändelser" - det stämmer ju. Och utan tvekan så bloggar jag ju på som om jag hade fan i hälarna, så "ihärdig" är jag ju också.
Det är klart att det är supersmickrande att få bli länkad till i DN; trycker man på "En ihärdig privatperson" så hamnar man hos mig. Men vill man vara en sån? Hmmm - "ihärdig privatperson" låter väldigt mycket "knäpp rättshaverist" tycker jag. Jo, jag har nog såna tendenser, men jag är alldeles för slö för att vara det - en äkta rättshaverist. Jag nöjer mig med att ha ett havererat privatliv. Kanske borde det ha stått: "En privathaverist".
DN - artikeln.
lördag, april 16, 2005
Vaxolycka
Som om det inte vore nog med allting alltså. Jag är ju riktigt sjuk - sänkt rentav, då händer detta.
Min dotter hade köpt vax till sina ben och erbjöd mig att prova på hur det kändes. Det kändes som skit - i ögat. Nämligen: när hon skulle rycka bort en hårtuss från mitt ben medelst en pappersbit på vaxet, då drog hon så hårt och illa att hennes armbåge for rakt upp i planeten på mig. Glasögat krossades rakt framför mitt öga (som tursamt nog klarade sig).
Ja nu är man ju rätt handikappad. Hur tusan gör man en lördagskväll? Tar det lång tid att få nya? Hur seriöst kommer det se ut på jobbet. Jag kommer att gå till Blic på onsdag i alla fall, och köpa de billigaste (självrisken är 1500 sa Folksam, så det får vara). Jag må bli ful i budgetvarianten, men jag har ju dock glasögon för syns skull.
trots ...
Satellite Records är ett oberoende skivbolag med egen studio i Stockholm startat av Benneth Fagerlund.
Tanken bakom Satellite Records är att artisten är delägare i sin egen produkt och kan på så sätt vara med och påverka musik, konvolut, distribution, PR etc.
Skivbolaget har en egen PR-byrå och har nära samarbete med ett flertal promotionagenturer. Distributionen sker i huvudsak via Border Music i Göteborg.
Jag tittar i skivans konvolut och läser där vad det egentligen är för en skiva:
Trots är ett dussin sånger från en folklig musikskatt som ytterst handlar om solidaritet och kampen för ett bättre liv. Inte bara för en del - utan för alla! Inte välfärd för några få - utan välfärd för alla!
Jag lyssnar igenom låtarna och fastnar särskilt för två:
Soldat i universum - Lena Endre
Vi äro tusenden - Thorsten Flinck
Och så får jag väl säga att det är ju aldrig fel att höra Ola Magnells röst (Luffarvisa).
Tack Chadie
Sjulg
"Sjulg" är helt enkelt en förkortning av: Sjuk helg. Just det, jag uppfann ordet nyss. Jag är faktiskt så löjligt sjuk just nu, att jag skulle behöva använda mig av podcasting för att riktigt beskriva hur illa det är.
Jag orkar inte ens läsa igenom mina favoritbloggar - det får nog vänta tills i morgon. Jag orkar inte ens ta till mig en ny skiva jag fick, men jag skall återkomma till den. Ja, detta var ju en klagovisa. Over and out.
fredag, april 15, 2005
Marionetter
Antagligen hade jag fått för mig att jag skulle bli värsta puppeteeren. Det blev jag aldrig, Musse fick ligga och är nu bortslängd. Det var svårt helt enkelt, att få armarna och benen att göra som jag ville. Sedan dess hyser jag i alla fall en viss respekt för de som ändå klarar av det.
Jag kom att tänka på mitt Londonbesök när jag hittade ett galleri med marionetter.
Namn och ord som kan låta konstiga
Witherspoon direktöversatt till svenska blir: väderspäning (och Reese blir helt enkelt: ris). Löjligt va? Nu gick jag in på skoldatanätets översättare och kollade in vad wither egentligen betyder: göra vissen, förtorkna, få att skrumpna. Och spoon betyder ju sked. Undras vad man själv skulle vilja heta i efternamn - Väderspänning eller Skrumpensked?
Det är kul med ordlikheter. Vänskap t.ex, det låter ju som vanskapt (lite i alla fall). Adliga namn får man passa sig för. Tänk om Per Unckel gifte sig med (den påhittade) grevinnan Blancheflor af Öhring, och tog hennes namn också. Då skulle ju han bli Per Unckel af Öhring, vilket skulle få mig att tänka på unken avföring. En snabböversättning till engelska på Unckel af Öhring skulle bli: Onkel Shit. Usch.
Bildmanupilation
Jag blev i varje fall lite inspirerad att göra en egen liten manupilation (i Photoshop, men i det här fallet hade Paint dugit lika bra). Kolla in den här bilden:
Jag hittade den på en sida om ledproblem. Bilden är ju ganska trevlig, eller hur - sjysta läkar/kiropraktorkillen hjälper tant Olga med hennes onda knä. Men det räcker med att flytta på sjysta läkar/kiropraktorkillen nån centimeter, så får bilden en helt annan innebörd:
Mer behövs inte, och det är kul också. Nästan inga bilder är så intressanta att de inte vinner på att ändras om lite. Och det behövs ju som sagt så lite - GIMP t.ex.
Transsexuella redskap
Polisen har kontaktat flera butiker som säljer transsexuella redskap.
Ja, vad fan är det egentligen? Nu känner jag ju i och för sig varken några tranvestiter eller transexuella (lär mig aldrig skillnaden - transpersoner kanske duger), men jag gissar att de inte har några speciella redskap de drar omkring med.
Mest känd för att vara en slashertyp med förvirrad könstillhörighet är väl Jame 'Buffalo Bill' Gumb från "När lammen tystnar" - det kanske är honom polisen hoppas hitta.
Virtual Bartender
Av rubriken förstår alla att detta inte är självupplevt IRL. I mina Bloglines-prenumerationer har jag en lina till NSFW-sidan Fleshbot, och det var där jag hittade Virtual Bartender. Fleshbot listar en massa beställningar, eller kanske ska man kalla det - ickebestänningar, som man kan knappa in:
ashlee sing * beer pour user trisha * beer pour user lisa * maid wipe * fight * gun fight * jedi fight * henderson * beerdotcom * burzynski * banana eat * frank * blackjack * chicken choke * breast compare * nipple * martialart * hair * breast show self trisha * psycho scare * fire blow * light *strip* topless*remove * strippe r*seduce* thong * shirt * clothe * rolling * card * poker * dance * strip trisha * strip lisa * cat fight * hair pul l* wild * butt * bend * magic * breast scale * breast rub * kiss * barbie play * jug pour * servicemen salute * supermodel * jump * butt show * can show * tetley * baltica * coors * heineken *c reemore * canadian * tuborg * can get * shirt remove
Norrlands funkar inte by the way (men prova: star wars).
Jag har bloggat i två år idag
För två år sedan, idag, började jag blogga. Jäklar vad jag är glad att jag gjorde det! Vilken välbehövlig säkerhetsventil det har varit. Tack Johnny. Tack bloggen. Tack alla som har orkat läsa då och då. Så här lät min absolut första post:
Sitter bakom en ruta, framför en vägg, det är mitt jobb. Jag hör någon tala i telefon i bakgrunden. En kvinna passerade mig nyss, bärandes på ett musikinstrument. Det är kallt där jag sitter. Utanför fönstret är det varmt, det är vår. Jag undrar om jag kommer att tröttna på denna journal. Ibland startar jag upp med saker, men har svårt att slutföra dem.
Skillnaden mellan då och nu är rätt stor. Jag är enormt mycket mer självsäker i mitt bloggande - kan egentligen få för mig att skriva vad som helst, och gör det också. Ofta skriver jag som självterapi. Ibland skriver jag för att jag vill dela med mig till andra av mina erfarenheter eller om jag har hittat nåt kul på nätet.
En ännu större skillnad är mängden poster. Från början var mitt största problem att jag inte kom på något att skriva varje dag. Jag ville skriva varje dag, för jag var rädd att bloggen skulle dö om det inte fanns någon kontunitet. Nu är saken den motsatta - jag skriver alldeles för mycket. Jag skriver mer än vad jag själv vill.
torsdag, april 14, 2005
Kapten Kloss
Kapten Kloss - vem skulle inte vilja heta så? Jag har ett svagt minne av den serien, trots att den lades ner redan 1973. Jag tror det är namnet/loggan jag minns.
Omslagen till KK och en hel massa andra gamla serietidningar kan man hitta här.
Tvi!
Nån riktig depression har jag aldrig haft. Men ett sånt här humör som jag nyss föll in i - om det skulle permanenta sig - ja, då kan jag föreställa mig hur det är.
Det finns förresten en hel del tillstånd som det går att sätta sig in i. Jag såg Cassavetes-filmen "En kvinna under påverkan" häromdagen. Den handlade om Mabel, en hemmafru som sakta men säkert gled in i en psykos. Trots att jag antagligen är så långt borta från en amerikansk hemmafru på sjuttiotalet man kan komma, så kunde jag ändå leva mig in i hur hon mådde. Det var för övrigt en riktigt bra film.
Att sitta och skriva så här hjälper. Jag känner faktiskt redan hur det börjar lätta. Jag är egentligen ingen dystergök. Inte ens en dyster gök. Men ibland grubblar jag till det. Antagligen kan jag tacka någon lycklig stjärna att jag inte är en mer intelligent och analytisk person. Vore jag det skulle jag nog lätt kunna förvirra mig ner bland hjärnans vinklingar och vrår och gå vilse. Trots att de inte är så många.