Idag, på eftermiddagen

Tar ett kliv ut på Maria skolgata. Det mullrar till och plötsligt forsar regnet ner. Jag tar ett kliv tillbaka, och väntar några minuter. Det slutar inte. Jag kanske kan stå här i flera timmar utan att det slutar regna, tänker jag. Ger mig ut i ösregnet.

Efter bara tio meter är jag dyngsur. Jag minns inte om man ska gå eller springa för att hålla sig torrast möjlig, men efter en stund spelar det ingen roll. Jag huttrar där jag går, för regnet har letat sig ner i nacken, och kavajen är dubbelt så tung. Men där borta är en ICA, ser jag.

Jag går in - kan ändå handla när jag ändå är där. Det får bli köttbullar. Jag lägger dem i korgen och börjar spana efter potatismoset. Det har blivit för mycket pasta på sistone, så idag får det bli mos. Letar, letar och letar. Det är inte min vanliga ICA det här.

Hittar inget mos. Letar mer - minuterna går. Var i helvete är moset? Jag ser en personalkvinna: "Ursäkta, var finns potatismoset?". Hon ser på mig och ler. Hon vrider blicken över min axel. Jag ser tillbaks på henne, och sen följer jag hennes blick och vänder mig om. Jag står framför moset.
---
Andra bloggar om: regn, potatismos