Surt sa räven

Det finns ett fenomen som kallas "Godwins lag" och som går ut på att om man diskuterar något (på Usenet, från början, men begreppet har utvidgats med tiden)  tillräckligt länge så kommer man förr eller senare in på nazism och Hitler. En liknande - inte synonym men kanske besläktad - företeelse har jag märkt med mitt surfande.

Nämligen, om jag surfar tillräckligt länge - ja ni vet, lite håglöst och på rutin liksom - så hamnar jag alltid till slut någonstans där Aisopos fabler nämns, och lika ofta på wikipediasidan om saken. Fan vet varför det blir så. Okej att jag hamnar där eftersom jag är intresserad av antiken och därför så att säga ofta antiksurfar, men jag har märkt att jag hamnar på saker rörande och hänvisande till Aisopos fabler lika ofta när jag inte gör det.

Ganska underligt, faktiskt, men så är det. Och nu ska du få lära dig något nytt (som du kanske redan visste, men ändå). Jo, man brukar ju säga "Surt sa räven" ibland. Inte så ofta kanske, men de flesta känner väl åtminstone igen ordstävet. Många verkar tro att det är något man lite spefullt säger då någon har blivit snuvad på något, men så enkelt är det inte riktigt.

Talesättet kommer från Aisopos fabel "Räven och druvorna" (i vårat land, som ju inte direkt dignar av druvor, säger vi rönnbär istället), som handlar om räven som försökte komma åt några smarriga druvor. Dock satt de för högt, och räven nådde inte dit. För att bevara lite stolthet sade han då att: "Äsch, de är ändå sura och jag ville egentligen inte ha dem." Alltså ska man säga "Surt sa räven" om någon som klankar ner på något som han egentligen är sugen på/vill kunna/vill äga men inte klarar av att skaffa sig och därför dissar saken.