Springtime

För ett par veckor sedan satte jag igång med små springturer. I början pallade jag inte mycket mer än en kvart ungefär, och då gick jag ändå vissa delar av sträckan. Nu är jag inne på nåt i stil med den åttonde rundan, och ligger nu på halvtimmen per gång. Inget gående nu, utan bara spring. Bilden nedan föreställer dagens springtur.



Att kunna rita upp sin sträcka, innan eller efteråt, är inte bara kul, utan det hjälper också till, blir liksom en sporre. Här gjorde jag det. Nå alltså, från en kvarts ledbrutet lunkande till en halvtimmes löpande lubbande på bara ett par veckor, så har utvecklingen varit. Jag som i grunden är en rätt bekväm typ utan särskilt bra grundkondis kan tjäna som bevis på att löpning är nåt man lätt kommer in i.

Förresten blev sträckan ju 33 minuter idag. Detta berodde inte på att jag vill öka tiden varenda gång, utan att det dök upp en bra låt i lurarna, och den fick mig att kuta en stund längre. När jag springer håller jag mig till gamla godingar, för det går liksom inte att koncentrera sig på att ta in nåt nytt, så att säga. Den här låten var det.