Onsdag. Onsdag ack onsdag - min lediga dag. Fast så ledig var den inte, för jag gick på ett kvartssamtal med sonen och jag följde med en tandläkar-skräckig dotter till tandläkaren. Dessutom simmade jag på kvällen. Fullspäckat alltså.
Men för att knyta an till rubriken: jag var på väg till kvartssamtalet. Kände mig rätt utvilad. Rena kläder och fint väder. Snusfri och glad. Sen passerade jag ett skyltfönster på Rosenlundsgatan och såg mig själv. Vafan! Ansiktet jag såg motsvarade inte alls hur jag kände mig. Ansiktet jag mötte var en trött typs ansikte, en hängig glåmig nuna glodde tillbaks på mig. Ganska ful dessutom.
Nu startade omedvetet en slags inre giganternas kamp. Vem skulle få vika sig för vem? Skulle glade pigge Johnny anpassa sig till hur han såg ut? Eller skulle den sura fula typen tvingas skärpa till sig? Jag är glad att kunna säga att det blev det sista.
Så min bad face day mynnade ut i en gammal vanlig bad hair day, men det gör inget, jag är van - för mig finns inga andra.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar