Post nummer ett - den obligatoriska testposten. Jag är fortfarande inte säker på att jag kommer att kliva över till Blogger. Det kan bli så, men jag vet inte. Blogger känns svårt. Tittar man i "Template" så är det ett enda huller om buller av kod. Naturligtvis är det bara för mig det framstår så, för jag är inte särskilt kunnig.
Och så var det det där med kommentarerna. Man kan inte kommentera rakt av bara så där, man måste registrera sig eller "vara anonym". Jobbigt. Carina mumlade något om haloscan eller vad det var i en post eller i mailinglistan, så jag kanske skall konsultera henne...vi får se.
Och så var det det där med..äh, klockan är för mycket för att tänka på sånt nu.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
1 kommentar:
Ibland, särskilt en stund efter lunch, så är det lätt att falla i trans. Trans och trans förresten, snarare ett slags dagdrömmartillstånd. Man sitter och glor in i skärmen, allt blir lite suddig, får lite rundare hörn. Tankarna frigör sig lättare från vindlingarna - man är i samma tillstånd som strax innan man somnar. Då kommer idéerna.
De liksom hänger och svävar framför en. Man tittar slött, plockar en och tänker: Den här kan jag blogga om. Sedan räcker det med ett ljud eller en vindpust - man vaknar upp ur tillståndet. Nu är det precis som efter att man har sovit, drömt. Idéerna som nyss hade så tydliga konturer, börjar lösas upp. Man försökar hålla kvar dem, men allt som återstår är ett svagt glitter, som efter en beam up-transport i Star Trek.
Skicka en kommentar