Rödluvan var på väg till mormor, korgen med dagens nybakade bullar höll hon under armen. Rätt var det var så får hon syn på vargen som sitter bakom en stor sten vid sidan av stigen. Rödluvan går fram till vargen och säger: ”Hej, vilken fin päls du har”. Vargen tittar storögt på henne, reser sig och springer iväg längst stigen.
Rödluvan traskar något förvånad vidare på stigen och efter en liten stund ser hon vargen igen, sittandes bakom en sten och grinar illa. ”Hej varg, vilka stora, vassa tänder du har” säger Rödluvan. Vargen studsar upp och pinnar iväg så att kottar och barr yr längs stigen.
Återigen traskar rödluvan iväg, ännu mer förvånad än tidigare. Efter en liten stund ser hon vargens öron sticka upp bakom en buske i ett dike. Nu hade hon blivit riktigt nyfiken och säger: ”Hej varg, vilka fantastiskt långa öron du har”.
Då svarar vargen: "Nej nu får du fan ge dig, kan jag få skita ifred eller?"
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
tisdag, november 30, 2004
Rödluvan och vargen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar