Fy, årets julkalender i tv är väl inte precis det man vill ha när man väntar på julen. Mina fyra barn blev väldigt besvikna efter en veckas väntan. De fick inte det de förväntade sig. Snälla SVT, sänd repriser från den gamla goda tiden i stället. Julkalendrarna då var älskade.
BESVIKEN MAMMA
Då blev jag nyfiken. Var det verkligen så illa? Allram och gänget brukar väl vara ganska skojiga vad jag minns.
Så jag satte mig att titta på julkalendern. Jag måste säga att den besvikna mamman (som mer lät som en mormor) verkligen var ute och seglade. Den var ju bra, jättebra. Och det var ett musikinslag också: "Klippa på att klippa gräs" sjöng de. Musik till barn-tv brukar vara ganska hafs-slafsigt gjord, men "gräset" var riktigt bra.
Det förekom ett slags inslag med en docka som hette Franke. Han filosoferade omkring ämnet "hur det skulle vara om man var en boll". Förutom att det såg kul ut när han illustrerade bollen med sin kropp, så var hans prat ganska bloggigt, det kunde ha varit en bloggpost helt enkelt. Jag vet inte om Franke är ett återkommande inslag.
Dekoren var fin också. Den var inte i skrotnisse-klass, men den förde åtminstone tankarna åt det hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar