Morgon

Morgon. Kallt men ändå dimmigt. Hur kan det vara dimmigt när det är kallt? Kan det vara så att marken ångar i kylan?

Jag gick mot pendeltåget. En bit in bland träden, mellan vägen och järnvägen, leder en gångstig. Jag höll mig på vägen. I ögonvrån såg jag någon springa på gångstigen parallellt med mig. Tydligen hade denne bråttom, han sprang rätt fort. Såg lite ut som en hårdrockare eller något - långt mörkt hår och lång svart rock, jag tittade inte så noga.

Men han, för det var nog en han, sprang väldigt ljudlöst tyckte jag och försökte titta lite närmare. Väldigt ljudlöst faktiskt. Jag koncentrerade min blick. Var det kanske min egen skugga jag såg? Eller var det smuts i ögonvrån? - fantasin kan ju tillverka vad som helst som bekant. Men nej, det var en person som sprang. Det märkliga var att han sprang fort men kom inte särskilt fort fram.

Detta utspelade sig under nån minut bara. Vägen och stigen korsar varandra strax innan pendeltågsuppgången. Jag glodde mot figuren som väl var ca 10 meter bredvid mig. Han skyndade mot skärningspunkten där vi skulle mötas. Jag tänkte: "Är detta ett spöke?"

Ja, jag vete fan var det var. Det kanske var smuts i ögonvrån eller min egen skugga. Konstigt var det ändå.