Idag känns det helt rätt att ta sig en klunk julmust ihop med en lussebulle. Det känns också helt rätt att försöka hålla det lite nystädat hemma, för det är ju trots allt snart jul. Det känns rätt att smajla lite åt folk man möter, man nåste vara luciatrevlig idag. Nice, nice, nice.
Men det finns saker som känns lätt fel. Sådär lagom, ungefär som när en tavla hänger snett, inte så att man dör av det alltså, men så att man störs av det.
Som att man utfärdar rikslarm 50 år för sent: "De slo straks alarm, og jeg ba dem skrive et brev til sognerådet, forteller sognepresten, som la frem brevet i møte samme kveld".
Som att porren är så skickliga på att sätta målande namn på skumma övningar - för målande tycker jag.
Som att Jan Myrdal hellre dör än äter hemtjänstmat...eller är det integritet?
En sak som känns lite störande är också att folk inte tycks skämmas när de tränger sig i busskön. Jag störs inte egentligen, inte om det ändå finns platser så det räcker. När jag var yngre var köer heliga, men det är de inte längre. Roffarmentaliteten tycks ha spridit sig från bankernas och affärsmännens sammanträdesrum ända ner till kanonmaten på gatan alltså.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar