Lådan

Först tänkte jag vara värsta journalisten och ta reda på bakgrund och intervjuva och så, sedan knorrade det i magen och en pizza från ICA hägrade en halvtimme framåt i tiden, och det var just Citypendeln som skulle transportera mig fram till den. Så var det med bloggarnas journalistiska och sociala patos.

Men lådan i alla fall då; den står på Klarabergsviadukten just utanför centralens övre hall. Jag snackade lite med killen som bodde i den, och han sade att det inte var populärt hos Jernhusen att han fanns där, men att han ändå hade nån form av tillstånd.

Det visade sig att vi kände igen varandra från min tid som stationsvakt. Jag mindes honom som en rätt trevlig och sansad person, och nu bodde han i en låda som den värsta sortens rättshaverist. Han sade att det hela hade börjat med nån slags fikarumskontrovers med jobbarkompisarna, nåt i den stilen, och nu var han obekväm och sparkad. Att få reda på hela bakgrunden skulle antagligen ta flera timmar, och den tiden har inte jag, inte när pizza väntar.

Men om nån riktig journalistbloggare därute känner sig manad så finns det säkert en bra historia att hämta från honom, och trots att det verkar galet att bo så där så är han en person som går att prata med, och vem är inte trångbodd förresten?

Mer och mer har jag kommit till den insikten att alla obekväma människor som gör konstiga saker för att "få rätt" inte är konstiga. Att framställa någon som, och därmed göra denne till rättshaverist är ett smidigt sätt att desarmera någon, få denne att verka knäpp. Ingen vill ha med en knasboll att göra. En ganska enkelt uppbyggd konspiration kan nog få den bäste att framstå i dår-dager.

Hurvida vår nutide låd-pudas är utsatt för en konspiration eller är knasig är jag för slö för att ta reda på, men om någon vill prata med honom får man skynda sig, för han har redan gått ner tolv kilo, risken är väl att han försvinner.