Bilden föreställer det som skall bli den nya ned(r?)gången till tunnelbanan på Sergels torg, sett ur min kamera klockan 06.15 på morgonen. När den är klar kommer minnet av de två föregångarna att förblekna. Föregångarna är väl "muttern" och vad det nu var innan (sedär, redan förbleknat). Så är det, när det nya ersätter det gamla trängs det gamla ut.
Så funkar det för mig. Häromdagen var jag ute och gick. Jag hamnade i Trånkans centrum - mitt gamla centrum. Det är nu en enda stor byggarbetsplats. Nya fina hus skall nu stå på marken där gamla Konsum låg. Centrumet omdanas till nåt som inte passar in i min minnesbild. Vad minns jag då? Jo, ett gammalt minne jag har är att jag just hade fått ett par nya kängor. De var av typen som kommer och går i modesvängningarna, sådana där gula eller bruna du vet. Så inne på Konsum stövlade jag omkring. Jag var väl med förädrarna och handlade. Jag tog stora breda kliv (med betoning på breda). Jag kände mig rejäl på nåt vis, som Raskens (som kanske gick på tv då). Då hörde jag min pappas röst: "Varför går du sådär? Du ser ju ut som en bonde som går omkring på en leråker". Det tog mer mig lite på jorden antar jag. Kanske tog jag mindre kliv sedan.
Det var minnet det. Kängorna finns inte kvar. Konsum är rivet. Jag finns inte kvar - varenda cell i min kropp är antagligen utbytt. Håret är också till stora delar borta. Sjuttiotalet är borta (och jag kommer nog inte att få uppleva ett till).
Var var jag? Jo, jag sitter och väntar på att bildtjänsten flickr skall vakna till liv...... Jamen det har den. Ja då fläskar jag väl in min på-väg-till-jobbet-en-kall-och-regnig-morgon-bild en bit här ovanför då.
---
By the way: Min gamla mylla är Trångsund, ur den växte jag upp. Sedan, via några år i innerstaden hamnade jag i Trångsunds kaxiga kusin - Skogås, det är där jag bor nu. Läs vad susning.nu skriver om Trångsund respektive Skogås, så förstår du varför jag längtar "hem" - Trånkan är helt enkelt mindre, mysigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar