Här och nu

Följande post utspelar sig i realtid:

Jag sitter på jobbet, är väl först av alla i en mörk Berwaldhall. Har nyss gått omkring och tänt lite lampor och larmat av några larm. Men nu sitter jag som sagt här - skriver, bloggar.

Från det att man/jag startar på morgonen, alltså från och med den jobbiga ringsignalen till och med att man väl slappnar av lite och sitter på jobbet är allt ett jäkla jäkt. Jag går upp klockan fem och vid pass kvart i sju sitter jag och bereder mig på att "köra igång", vad det nu är.

Det jag tänkte på är att vad jäkt, stress och allmän otrivsel och otillfredställelse ändå är bra för fantasin, för kreativiteten. Man liksom varvar upp sin skapandeförmåga som en bieffekt till det jobbiga och påtvingade uppvarvandet av kroppen. Sedan gäller det förstås att ha något att lägga skapandet på. Man kan ju blogga, och man kan ju tänka ihop en låttext i huvudet eller så kan man klottra en gubbe i sin handflata. Det spelar ingen roll, resultetet - hur "snyggt" det blir - spelar ingen roll, bara att man får utlopp.

Att inte få utlopp för sin fantasi skapar psykiskt ohälsa, ett slags grubbeltrubbel i pågående; man går omkring och är en trist typ helt enkelt. Fast, det kan man tänka, så är också denna ohälsa en bra grogrund för att tvinga hjärnan att "hitta på nåt", att skapa, att fantisera. Det är en win win situation helt enkelt. Egentligen vet jag inte vad jag menar just nu, skitsamma.

Det enda som jag vet som är dåligt för skapandet och fantasin är lugnet - trivseln. Trivsel är verkligen inget bränsle. Antagligen är det därför lyckligt (eller snarare: pysmysigt) gifta människor sällan åstadkommer något fantasifullt. Med fantasifullt menar jag inte att man måste måla en Dali-tavla; det räcker med att hitta på ett eget kul ord. Jag har själv varit där. Det var inte förrän äktenskapet var riktigt ruttet och fog-knakigt i slutet, som hjärnan och skapandet vaknade till liv igen.

Detta tänkte jag på när jag var framme på jobbet, och slog mig ner och hittade en cigarett som jag satte mig och rökte och riktigt kunde slappna av efter färden mot jobbet. Det var som om hjärnan tömdes i takt med att jag slappnade av. Allt kul jag hade tänkt på hittills fram tills jag satt där bara rann av mig. Kanske en och annan blogg-idé försvann ut med röken.

Myset var mysigt, men det var på bekostnad av vad som kanske ger livet lite extra värde. Och nu sitter jag här - med en lätt domning i fingertopparna efter alltför snabb och hård bloggning - i realtid.