Sitter just och lyssnar på samma gamla tjat om vilka som bloggar och varför de bloggar och varför det alltid är killar som alltid är höger eller åtminstone liberala som bloggar. Programmet heter "Konflikt", och där i Konfliktstudion sitter de och går på och låter som om de vill skapa självuppfyllande profetior om bloggandet. De snackar om PJ och Johan Norberg som om de vore bra exempel på bloggare. En lyssnare som aldrig har hört talas om bloggande tror nog att det är just så det ser ut. Han/hon får fel bild helt enkelt.
En typisk blogg -från min synvinkel sett- är en sådan som jag själv skriver: en (på engelska nu då i brist på bra ord) "rantblog", en "rambleblog" - en allmän betraktelse, mer släkt med en tidningskrönika än ett politiskt utfall. Ett litet nedslag i ens privatliv, som får det lilla i ens liv att illustrera det stora (om det blir lyckat alltså) och som har en liten knorr på slutet (om det blir lyckat alltså).
Eller varför inte att bloggen är ett litet språkexperiment; man är sin egen lilla Linda Skugge och inte en jävel kan hindra en. Om det blir lyckat är det bra, och om det blir pannkaka så har man i alla fall inte orsakat något lidande - tvärtom, andra kan jämföra sig och känna sig duktiga som inte gör sådana pannkakor.
Sånt är bloggande för mig.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar