Egen musikvideo

På väg in till blogglunchen gjorde jag min egen musikvideo - inuti mitt huvud. Det var så att jag hade ståplats på pendeltåget; i vanliga fall sitter jag begravd i nån tidning och i fullständig ouppmärksamhet, men nu fick jag ståplats. Eftersom jag bar på en väska kunde jag inte läsa, så jag var hänvisad till att kolla in min omgivning.

En bit ifrån mig satt ett par skolflickor vända mot varandra. De höll på med den där leken småflickor nästan alltid leker när de sitter så - klappleken. Du vet vilken lek jag menar va, det är när de slår ihop varandras handflator i olika komplicerade varianter och mot knäna: klappleken.

Just de här flickorna höll antagligen på att träna någon svår kombination, så de körde i slowmotion. Själv hade jag fullt kräm i öronen - de var Judas Priests "The Ripper". Effekten av musiken blandad med mina synintryck var helt surrealistisk, ja det var faktiskt helt och hållet likt någon (löjligt högtravande) video från MTV.

Sedan provade jag alternativa låtar: Vangelis - "I´ll find my way home" funkade skitbra. Momuslåten "I want you, but i dont need you" kändes däremot lite unken på nåt sätt - funkade inte. Sämst fungerade "Om jag hade pengar" med Cornelis. Men det hela var ett lyckat experiment som jag kommer att prova fler gånger.

När jag skrev detta sökte jag efter nån synonym till högtravande. Jag hittade ingen lämplig. Däremot hittade jag nåt som möjligen kan bli intressant läsning: "Stulna attribut - Om skinheadkulturens utveckling fån 1960-talet tills idag".