När jag var yngre hade jag enormt svårt för Gösta Linderholm. Jag vet inte varför, jag hade bara det. Jag hade förresten svårt för Svante Turesson också. Härom nyssens dök Gösta upp i mitt huvud igen. Av okänd anledning smög sig låten "Rulla in en boll och låt den rulla" in i mitt huvud.Det är möjligt att jag fick nån skum association till bollar när jag läste Emmas post om Sisuphos, att det var därför. Nu gick jag i alla fall in på Göstas hemsida för att se vad han pysslar med nu för tiden. Jag märker här att jag inte har svårt för honom längre. Vet inte varför - har inte det bara (och Svante har jag också lärt mig gilla).
Ok, jag är inte, och kommer säkert aldrig att bli något fan. Men jag står ut. Göstas konst är till och med rätt trevlig tycker jag. Kanske inte den mest orginella som går att hitta - men vem är väl jag att bedöma konst?
Men en sak har jag fortfarande svårt för. Låten om bollen som skall rullas innehåller raden "...och glader han ska bli vår hedersgäst...". Vem fan är "glader"? Jag kommer att tänka på epitetet "Den glade vandraren" - en beskrivning på nån allmän sorglös lallare; ett epitet jag alltid har stört mig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar