Kvack! Alltså, jag måste vara den totalt oflirtigaste person som går med ett par fötter. Såhär: Jag hade varit med Tomas och Paola och spanat in Hammarby sjöstad. Snyggt, ja vissa hus var rent otroligt snygga, men ett moderatgettho. Att vandra runt med ett par ger ofelbart vissa utanförskaps och ensamhetskänslor. På vägen hem mötte jag tysk-Emma och blev av henne bjuden på Whiskey. Så då blev jag lite uppplivad ändå.
På vägen hem från henne handlade jag. Expetiten var en tjej med ett slags utländskt utseende. Hon var pigg på ett hurtigt sätt, söt och pigg. Stärkt av Whiskeyn försökte jag mig på att smajla upp mig och se bra ut (antagligen misslyckades jag rätt kapitalt med det). När jag betalat skulle jag säga tack - tack på ett slags charmigt sätt. Tyvärr lät jag som en anka som kvackar. Tänk hur ankor låter ... och så tänk hur ankans kvack skulle låta översatt till ett tack. Så lät jag. Hon glodde lite förvånat på mig.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar