Damm

Det är väl lika bra att jag väntar med att sätta rubrik på den här posten, för jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Jag antar att det är nåt dagboksliknande. Annars kan ju en klatchig rubrik vara en bra hjälp till att styra innehållet i ens post - ramar är alltid bra och lätt att hålla sig inom.

Inatt drömde jag att jag podcastade. Kan det vara ett tecken på att nån slags tanke har mognat - att jag borde podcasta? I drömmen använde jag mig av Adobe Audition. Det konstiga var att själva gränssnittet var uppyggt i verkligheten, som en maskin som stod på mitt skrivbord. Och där satt jag och var min egen Ulf Elfving. Är jag det - in spe? Njä, troligen skulle eventuellt podcastande från min sida låta mer som nån slags närradio från sent sjuttiotal.

Jag sov till 11.20. Det är länge för att vara jag. Sedan tog jag ett varv genom lägenheten (tar ca 3 sekunder) och inspekterade gårdagens storstädning. Jag blev glad att kunna konstatera att den fortfarande höll. Mina storstädningar brukar vara ganska instabila skapelser. Men dammet höll sig ännu borta.

Damm (inte Damn!) är en säregen sak. Även kallat spökskitar av vissa. Vilket otyg. Det är något mystiskt med damm. Det är luftigare än boss. Boss kallas det damm som uppstår i fickor - och möjligen navlar. Damm, boss och ludd. Var kommer de ifrån. Är de en förtrupp till apokalypsens ryttare? Jag vet inte, men Thebe försöker sig på en analys.