Trots svår förkylning och möjlig lunginflamation tog jag några stapplande kliv ut på tomten i morse. Jag ville se varför dammen glänste så mycket i vårsolen. Döm om min förvåning när mina barfotafötter kände kylan underifrån, samtidigt som solen brände i ögonen. Kontrasten var svår.
När denna multimediachock a´la moder natur hade lagt sig, stapplade jag vidare mot dammen. Va!?! Frusen! Min damm ska inte vara frusen så här års - det känns inte riktigt rätt. Men mitt i bedrövelsen smög sig en tillfredställelse in: Nu blir jag unik. Nu blir jag den ende bloggaren som kan visa upp frusna grodägg - det har ni aldrig sett förut! (inte jag heller).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar