I vanliga fall brukar jag gilla att gotta mig i hur dåligt jag mår. Men när det är på riktigt - att man knappt orkar slå ner tangenterna, då är det inte lika kul. Däckad är ordet för i förrgår, igår, idag och säkert imorgon.
Yngsta sonen har det ännu värre, stackarn. Har vi lunginflamation? Halv två idag släpar vi oss till husdoktorn med våra zombielika uppsyner: Braaaain! kommer vi inte att stöna. Snarare: Penicillin!
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar