Ibland är filmrepliker bara så jävla på pricken. "Jag vill knarka!" säger Elin i "Fucking Åmål". Jag förstår exakt hur hon känner (tycker jag). Ibland är man bara så jäkla otillfredställd (nix, jag sexpratar inte) med allt - man bara är. Trots att allt är bra. Det är som om det fattas nåt - vad som helst. Nåt man inte har fått ur sig på nåt vis.
Faktiskt brukar jag känna så på helgerna. Det kommer sig av att jag ibland inte gör något. Jag har inte gått ut på hela dagen. Jag har inte städat - trots att min förevändning inför mig själv var att jag inte går ut för att jag måste städa.
Så sitter man här, helt jävla onyttig och hela dagen har gått. Småäter från kylskåpet. Kollar in några bloggar, stänger av datorn och knäpper på den igen. Laddar ner nåt program man innerst inne vet att man aldrig kommer att använda. Jag vill knarka!
Bilden tog jag (och lade till pratbubblor) från "The Gateway To Show Me Love", som måste vara den ultimata Fucking Åmål-fan-sidan. Där finns bl.a filmmanuset och t.o.m en påhittad fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar