Kajan

Hemma hos min farsa i Åkers finns det gott om kajor. Egentligen ska man väl inte mata vilda fåglar, för då blir de ju fler och fler, men han gör det. Jag antar att man blir blödig på ålderns höst (63) - för tjugo år sedan hade han nog skjutit dem, helt osentimentalt.

Men nu svävar välgödda gråsvarta rackare omkring över tomten. De brukar sätta sig på verandastaketet, lite halvtama sådär, och vänta på brödsmulor. Särskilt en har gjort sig riktigt hemmastadd: Kaj (orginellt va?) eller Kayo om det är en hona. Den har återkommit fyra år i rad.

Åtminstone tror han att det är en och samma fågel. Han bad mig kika på nätet efter hur gammal en kaja kan bli. Jag har letat och letat. Jag har lärt mig att det är en kråkfågel och att den heter "Corvus monedula" på latin. Jag har lärt mig att kajbeståndet är stabilt (Dr Alban: Kajbeståndet é stabílt!). Jag har tagit reda på att lätet är ett "Kja" eller ett "Kjä". Och faktiskt har jag fått reda på vad man gör när man hittar en kajunge på marken:

Ungarna klättrar gärna runt i boträdet innan de lärt sig att flyga. Lyft tillbaka ungar i trädet om de fallit ner: Sätt ungen på en lång nedfallen gren, bambukäpp eller rundstav och för upp ungen i trädkronan där den får stiga av på lämplig gren. Ungen är sällan övergiven. Alla kråkfåglar matar sina ungar som fallit ner på marken.

På Sveriges ornitologiska förening läser jag att den har "en för fåglar ovanligt god förmåga till problemlösningar" och att den blir könsmogen vid två års ålder. Men hur gammal den blir vet jag fortfarande inte - någon som vet?

Förresten får man jaga kajor lovligt mellan lovlig 1 juli och 15 april (16 juli och fram till den 30 april i de fyra nordligaste länen).