Lite hat

En gång, det var väl i samma veva som när Eldkvarn brann, rakade jag skallen på en kompis. Han skulle bli skinhead. Innan dess hade han varit punkare, och innan dess var det nån slags depprockare han skulle föreställa. Men han är ursäktad för sin förvirring - vi är alla förvirrade i tonåren, och att jag var simmare och därför låg i vattnet när andra experimenterade med sig själva, räddade mig antagligen från allehanda excesser jag kunde ha utsatt mig själv för.

På den tiden fanns inte hårklippningsmaskiner i var mans hem och hand, så vi gick till ett ställe där man trimmade hundars päls. Vips så var han ett skinhead - kanske ett av Stockholms första. Konstigt nog - eller inte så konstigt - så kom jag att tänka på detta när jag läste en anonym kommentar inne på Alicios blogg:

Hatet mot Israel är det som förenar nazisterna och vänsterextremisterna, intressant nog.

Faktiskt, eller är det hatet mot judar? Det är det nog i nazisternas fall. Men det som "vänsterextremisterna" hatar är väl Israels politik.....eller? Självklart skall man få tycka vad fan som helst om olika politiska grejor, men jag kan tänka mig att - hat - lätt kommer med på köpet: om man sluter sig till vänsterextremismen (vad det nu är) för att man är kritisk mot Israels politik, kan jag tänka mig att inom en sån rörelse (vilken det nu är) flödar just hat-underströmmar, att kritiken övergår i - hat.

Min gamla skinhead-kompis började hata judar - på köpet. Det ingick liksom i kitet, tillsammans med hängslena och dojorna. Jag brukade häckla honom lite ibland (inte ofta, för tro't eller ej, han var en sjyst kille) för detta hat. Han kunde aldrig svara på varför alla judar var dumma.

Jag kan förstå varför vissa är kritiska och till och med hatar invandrare eller utlänningar. Inte acceptera, men förstå. Det kan handla om att de känner konkurens: "Om inte han hade varit i Sverige hade jag kunnat ha det där braiga jobbet", "Om inte dessa massor hade drällt in över gränsen hade kanske jag fått vara ihop med de där snygga tjejerna" osv osv. Man kan förstå psykologin liksom.

Men judar? Känner folk judar? Är grannen jude ... hur fan skall man veta det? Tar judarna våra jobb? Äger judar firman jag jobbar på. Ingenting av detta stämmer in på verkligheten. Och om så vore, vad fan skulle det spela för roll? Japp, jag tror jag har tömt mig på det jag ville ha fram nu.