måndag, maj 23, 2005

Långa posten orvar

Hur kan man ha en sån grotesk bloggtorka som jag har nu? Vete fan vad det beror på. Men som jag tidigare har nämnt så är enda medicinen att blogga på och blogga på och blogga på. Just nu känner jag mig som jag gör när jag podcastar - jag vet absolut inte vad jag ska säga/skriva.

Jag kanske kan berätta något. Jo, i samma veva som
Bloggforum utspelar sig kommer jag att flytta. Inte permanent tyvärr - blir bara utsparkad ett par veckor på grund av flytspackelsanering. Jag kommer att framleva dessa dagar i en femrummare. Vilken lyx va? Men innan dess måste jag städa, städa, städa hemma.

Ord, ord, ord. Upprepning, upprepning, upprepning. Egentligen, när man tänker efter, så är ordet upprepning lite konstigt. Att repa upp ett rep måste ju betyda att man tar isär det, att man plockar ner det i sina beståndsdelar. Varför har ett sånt görande fått ge namn till något som handlar om att man kopierar något man har gjort, skrivit eller sagt?

Jag kanske är tillbaks i det jag var för nåt halvår sedan - att jag terapibloggar. Att jag tröstäter/kräks/kliver inte på brunnslock. Att själva knapptryckandet är något betryggande, något betryckande, något besvärjande. Hur mådde jag förresten den 23:e maj för ett år sedan?
Jag bloggar ju gärna från olika ställen. Det har dock inte blivit så många; hemma hos min farsa, jobbet, hemma och nu hos min brorsa. Jag är i skrivande stund hemma hos brorsan med anledning av hans dotters födelsedag. Hon fick ett armband av oss och en svart vädurskanin av sina föräldrar. Pärlan skulle den visst heta.

Jaha, det var den dan ja. Jag var på födelsedagskalas hos henne igår också. Den här gången fick hon sminkgrejor av oss. Egentligen borde det vara som hos hoberna: att man får presenter på kalasen man besöker, och att man ger presenter till de som kommer till ens eget kalas.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja vara en sten.

Inga kommentarer: