"Red Tee är till för dig som vill bli bättre, slå längre, äta sundare, veta hur du ska klä dig men framörallt ha lite roligare"
Jag vill ju allt det där. Varför känner jag då inget sug efter att riva upp plasten? Jag har ju spelat golf en gång, och det var faktiskt kul. Jag vill slå längre - inte bara som golfare, utan i största allmänhet. Jag vill veta hur jag skall klä mig men framförallt vill jag ha lite roligare.
Men som sagt, suget finns inte där. Det finns inget sug efter flärd i mig (Emma kom förresten in på sug och god smak i en post nyss). Jag tror inte att Red Tee riktigt biter på mig - jag är för ... jag ser igenom det: Det är skit.
Anledningen till att jag håller i magzinet är att det pågår en slags modellfotografering utanför mitt jobb. De gav mig tidningen för att fjäska (så att jag skulle vara dem behjälpliga) eller bara för att de var snälla. En snygg-tjej står och lutar sig mot en bil. Hon har basker och ler stelt som en robot. Hon har stått så i flera timmar nu. Just nu har hon stora bröst noterar jag, men under förra tagningen hade hon inga - en anpassningsbar tjej.
Kan man jämföra modeller och väktare? Både de och vi gör precis som vi blir tillsagda, med ett trevligt flin på läpparna. Vi byter kläder allt efter kundens önskemål och vi är jävligt bra på att stå stilla långa perioder. Lönen skiljer såklart, men en gemensam sak är att både modeller och väktare som åldras - är lite tragiska.
Jag tror att Red Tee får ligga kvar i sin plast. Jag kan ge den till farsans fru, hon är golfare. En fråga infinner sig nu när jag tänker på saken: Både farsan och hon är golfare, men vem är egentligen golfast? (eller golfigast).
Och det finns ju en jävla massa bloggare, men vem är bloggast? (eller bloggigast).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar