Jag hade just köpt 10cc-skivan "Sheet Music". Troligen var det så att jag hade börjat gilla "Deceptive bends" och nu ville fördjupa mig i 10cc. Så nu stod jag där efter filmen, med skivan i en genomskinlig påse. Filmen, som ännu inte hade blivit en kultfilm, lämnade en liten tomhetskänsla; var det inte mer? Den kändes som en snygg tårta som var fylld med luft. Men medan jag konsumerade tårtan var den ju god. Fast efteråt var magen tom.Så var det med den nya också. Men vid det här laget vet jag ju att man inte kan vänta sig nåt djup - att det är ytan som är djupet så att säga. Jag tänker: när jag är gammal och ligger för döden, så kommer jag nog snarare att tänka på "Sheet Music" än på Luke Skywalker. Förutsett då, att jag blir gammal och att jag tänker på populärkultur just innan döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar