Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
fredag, maj 20, 2005
Statist
Statist, är det ett jobb, eller är det en känsla man har - en självbild? Förmodligen bägge två och ingetdera. En statist är någon som finns där, som behöver finnas, men som inte får kosta något egentligen. Någon som är nöjd med det lilla.
Jag har varit statist några gånger. Första gången var när jag gick i sjuan. Jag var uppe i Farsta Centrum på matrasten. En folkmassa dök upp från ingenstans. Jag fattade inte vad det rörde sig om. Sen såg någon mig och frågade: -Vill du vara statist? -Eh, jaaa, svarade jag. -Bra, följ massan, se glad ut och vifta litet med armarna.
Jag gjorde som han sade, en stund, sedan tog rasten slut och jag gick tillbaks till plugget. Glömde hela saken. Tills jag nåt halvår senare satt med familjen och glodde på tv. Det var visst nån tv-film om ett 1:a maj-tåg. Plötsligt, mitt bland de exalterade demonstranterna, dök jag upp - ivrigt viftande med armarna. Så kan det vara.
Sedan dess har jag varit statist i ett par reklamfilmer. Mest på kul, för man tjänar som sagt ingenting att tala om. Det är bara kul att "vara med". En gång satt jag naken i en bastu - reklam för dansk tipstjänst. Jag fick väl nån tusenlapp för det.
Har man någon gång varit med på en filminspelning så vet man att det inte bara är skådisar och en kamera. Det är en jäkla massa människor som går åt för att det ska bli något. För att en film ska bli till går det åt olika yrkesgrupper som sällan får breda ut sig och berätta om sitt slit.
Men på den här sidan får de det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar