Det blev ett litet huvudbry igår. Det var två filmer jag ville se: Cykeltjuven och The Wall. Jag hade sett bägge förut. Cykeltjuven hade jag i stort sett glömt bort totalt, det enda jag mindes var att det var synd om någon. The Wall såg jag på bio när den kom och hade rätt klara minnesbilder av.
Nu blev det The Wall i allafall. Den var inte riktigt som jag mindes den, den var bättre, trots att jag hade sett den som man ska - på bio. Jag antar att jag inte förstod den på "rätt sätt" då. Nu var den skitbra.
Men jag undrade lite idag, om jag ändå gjorde rätt. För på Esbatis kommenterer läste jag bl.a följande rad: När mina tårar kommer i slutet, är det inte bara för att det är en stark film ...
Tårar. Det var länge sedan en film fick mig att gråta. Om någonsin förresten.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar