Jag antar att det gamla talesättet "sålla agnarna från vetet" menar att vetet är det fina och att agnarna kan man helst slänga bort. Men nu snackar jag bloggar, och då går det egentligen inte att säga vilka som är de som är värda att ha kvar. Agn-bloggarna är lika mycket värda som vete-bloggarna, det beror på vem man är som läser.
I vilket fall som helst har jag sett ett par blogg-sommrar i min dag, och det är då, just under sommaren, som det sållas. Min egen blogg har klarat sig från sållningen - hittills. Men jag har ingen garanti - stationsvakt kan lika gärna finnas som inte finnas efter sommaren. Det är lika mycket upp till mig som upp till ödet.
Ödet kan man inte göra så mycket åt. I viss mån kan man skapa sitt eget öde, men får man en dödlig sjukdom eller ett fallande kassaskåp i huvudet slutar också bloggen när man själv slutar. Upp till en själv alltså.
Sommaren för med sig bloggtorka, oavsett om det är en regnig sommar eller en dyblöt sommar. Bloggar tenderar att torka, skrumpna ihop och vissna. Segelbåten, sommarstugan, den goda boken eller luftmadrassen är bloggens värsta fiender. Ledigheten för med sig en flegma som sätter sig uti fingerspetsarna.
Ja jag har ingen lösning. Jag vet bara att min blogg har klarat sig fram till nu. Om ni vill ha ett tips så är det väl att: blogga, blogga, blogga. Tvinga dig själv; skriv nåt tråkigt. Huvudsaken att du upprättar nån sorts kontakt mellan fingrarna och tangentbordet. Beröring är ledordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar