Ingen skulle veta om att detta grottsystem fanns - jag ägde det, och det var magiskt på nåt vis. Man simmade in i en grottmynning från botten av havet, och upp genom en tunnel, tills man hamnade i ett hålrum - det första av en serie hålrum.
I vart och ett av dessa utrymmen fanns det mys-prylar. I ett fanns det till exempel en massa god mat och i ett annat fanns det kanske världens bästa och största tv med alla program och filmer som fanns.
Dessa grottutrymmen var alltid inredda som hemma hos en sultan eller en maharadja - en massa sidenlakan och kuddar och så. Och väldigt ofta innehöll de även en och annan naken tjej.
När man befann sig i detta system upphörde tid och rum att existera, det var en slags evighetstillvaro på nåt sätt. Möjligen var det så jag föreställde mig - eller snarare hoppades - att livet efter döden skulle te sig.
Nu var det typ hundra år sedan jag tänkte på mina grottor, men idag regnade det ordentligt ute, och jag tog tunnelvägen mot radiohuset (för att köpa mig lite godis), och då kom jag att minnas dem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar