De var så att jag och en Paola och en Emma gick ut i en hage i skogen klockan halv tre på midsommarnatten. Enligt uppgift skulle det finnas några "vikingagravar" där.
Jorå, det fanns det. Om det var "vikingagravar" eller vad det nu var har jag ingen aning om, men ner i gropen skulle jag. Där fanns det bumlingar. Jag tänkte: Äh, jag ruckar väl på den där stenen! Så det gjorde jag.Den var tung, jag lyfte den åt sidan. Jag hittade ingen viking, men däremot började marken vibrera och man hörde dunkningar från okänt håll. Dudunk, dudunk, dudunk. Shit! vafan!? Vi (jag) for upp ur hålet och spanade.
Fast nu var det ju inte Röde Orms ande som föll över oss, inte ens Yngve Frejs. Det var ett gäng hästar - en av dem var stor som fan. Läskigt, fast på ett icke övernaturligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar