Naturen är din egen portal

Det har ju varit en massa snack på sistone, om hurvida ännu en bloggportal är bra eller dåligt. Jag vet inte, men jag anmälde mig i alla fall. En portal är ju ett sätt att bli sedd, att nå ut. Men det är inte det enda sättet - skogen finns ju. Så jag gick ut i skogen och spred budskapet att stationsvakt.tk/ finns:


Blåbär. Det tog sin lilla tid att skriva med båbär, men jag antar att budskapet nådde fram till åtminstone nån fågel i skyn, innan jag smaskade i mig dem.


En ihoprasad koja. Här har nog ett antal kids tagit sina första tjuvröksbloss. Nu duger den bara som affischtavla åt mig.


En björk. Barken skadades nog lite av mitt brutala ingrepp, men naturen har ett sätt att läka sina sår.


Ruinen. Vem bodde här innan skogen tog över? Det kändes som att rista ett äreminne över dem; jamen är inte min URL en ära så säg...?


Med grålaviga pinnar. I skrivande stund ligger de fortfarande däruppe i skogen - som ett landmärke.

Sedan testade jag att skriva URL:en med grön tusch på en snigel (en sån med skal). Tyvärr sög skalet åt sig färgen och allt bara flöt ut. Dessutom vägrade snigeln att komma ut ur skalet för fotografering. Så jag gav mig där.