Jag fick för mig att jag skulle skriva ner en liten betraktelse jag gjorde den här morgonen. Jag fick även för mig att jag skulle kolla upp vad ordet betraktelse hette på något annat språk. Det fick bli turkiska: yorum.
Så långt allt väl, men vid det laget hade jag glömt vad det var för betraktelse jag skulle skriva om. Så istället, på tal om risigt minne, skriver jag om en en liten ihågkomstflashback jag fick när jag gick oxenstiernsgatan fram.
Taggbuskar kantar trottoaren. Såna där med små mörkgröna blad med många små taggar. Jag knep tag på mitten av en gren med tummen och pekfingrets mellersta led. Drog av alla bladen till en liten rosett i handen - utan att sticka mig.
Jag mindes plötsligt känslan jag hade första gången jag lärde mig att göra så. Hur gammal kan jag ha varit? Nå, minnet och känslan kom tillbaks. En liten tidsresa såhär på morgonen.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar