Det är lite svårt att förklara varför man gillar den och den filmen. Mina favoritfilmer är: A Clockwork Orange, Orlando och Det Sjunde inseglet. Varför är de det? Svårt att förklara, det har bara blivit så.
Jag tror att det funkar såhär: Att man har sett otaliga filmer, hört otroligt mycket musik. Man vet vilka handlingar man gillar, vilken musik man går igång på - vilken musik som förstärker bilderna man redan gillar. Summan av detta blir en känsla som smyger sig på; när filmen ihop med ljudet verkligen klickar, då vet man - favoriter utkristaliserar sig.
Om någon frågar: "Varför gillar du dessa, hur kom du fram till nåt så smaklöst?", så kan man inte svara, man kan inte riktigt redogöra för processen, den har pågåt i skymundan. Så står man där och tycker någonting, har en åsikt, en smak.
Samma sak med politisk tillhörighet, vad man röstar på. Om nån frågar mig vad jag tycker om sjukbidrag, så kanske jag tycker ditt och datt, och om någon säger till mig: "Hur kan du tycka så, det säger ju sig själv att ... bla bla bla.", så kanske jag håller med - men ändå röstar emot detta.
Jag kan helt enkelt inte säga varför jag tycker och röstar som jag gör; en känsla har utkristaliserat sig, smugit sig på under alla år - för vad jag tycker är rätt och fel i politiken - även om det kanske inte är det sett genom logiska glasögon; det är en smak, en känsla.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar