En sån där dag idag. Man känner sig hängig, ont i nacken, en smygande huvudvärk - tajm för lätt filosoferande light alltså. Jag kom att tänka på ålder nyss, när blir man gammal? Det verkar vara så olika; vissa 60-åringar hasar sig fram genom tillvaron som vore allt en vandring i lervälling mot den öppna gravgropen. Andra studsar omkring i 180, trots att de nästan är 180.
Med fjortontusen niohundranittiofem dagars (och nätters) tyngd över axlarna känner man sig ibland lite gammal. Inte alltid, inte ens ofta, men när man nyss har klivit upp ur sängen, och stegar bort mot pendeln och tar de första steget i trappen upp mot perrongen, ja då är det lite tungt. Då är man lite gammal.
Jag tar alltid dubbla (och ibland trippla) steg uppför trappor. Har alltid gjort det, så länge jag kan minnas. Lite har det väl att göra med att jag är lång antar jag, men inte bara. Jag tror att den förhållandevis pigga attityden, och kanske otåligheten som driver mig till att göra så är ett tecken på att jag inte är gammal ännu; den dan jag börjar ta enkla - då är jag gammal. Oavsett om det händer imorgon, eller om 50 år.
Hon är gammal - på alla möjliga vis.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar