P + Pos + T + BPM + I = S

Det finns vissa låtar som sätter sig direkt, å andra sidan är ju det inte samma sak som att de håller måttet i längden. Katrina and the Waves' "Walking on sunshine" var en sån, den satte sig som en legobit. Men nu, några år efteråt, tycker jag inte den är mycket att ha.

Antagligen är såna poplåtar, såna som sätter sig direkt, resultatet av slump. Men det behöver inte vara så, inte om man följer Dr Tomas Chamorro-Premuzic recept. Han har räknat ut kroppens serotonin-nivå höjs om man komponerar enligt följande:

[ ... ] the holy grail perennially sought by the likes of Simon Cowell can be expressed as P + Pos + T + BPM + I = S (where P = Pitch, Pos = the % of positive lyrics, T=Tonality, BPM = Beats per Minute, I = Images/Memories associated with the music, S = Serotonin level).

Vad detta egentligen betyder orkar jag inte fördjupa mig i halv åtta en tisdagmorgon. Klart står i alla fall att Boo Radleys låt "Wake up Boo" toppar en lista på låtar som, förmodligen omedvetet, har följt receptet.

Jag hittade detta hos WFMU´s Beware of the Blog, som förklarar mycket bättre, och även låter dig lyssna igenom tio i topp-listan.