Publikens skål

Jag lämnade följande förslag till Berwaldhallens administrativa avdelning, men på något sätt föll det inte i god jord. De bara skrattade.

Jag satt och snackade med en jobbargubbe nyss. Han höll på att gipsa en yttervägg på Berwaldhallen, den var en aning vattenskadad (väggen alltså, inte jobbargubben). Han berättade att det troligen inte var väta utifrån som hade orsakat skadan, utan kondens från publiken.

Tydligen är det så att en publik avger fruktansvärda mängder vatten under en konsert. Huset som är byggt på sjuttiotalet, årtiondet som gjort sig känt för sina alldeles för täta hus, släpper inte ut tillräckligt med kondens. Till slut blir det en vattenskada. Man skulle kunna tro att den klassiska musikens publik är riktiga torrbollar, men så är det tydligen inte.

Mitt förslag gick ut på att dirigenten, efter att han (oftast en han) har mottagit publiken jubel och applåder, skulle återgälda denna hyllning genom att hylla tillbaks; han skulle gå till ett tappställe där publikens kondens har samlats upp under konserten, fylla på ett glas - och skåla med publiken och dricka ur glaset.