Är gå på strecken-rädslan inbyggd?

Nämnde jag att jag har spindelskräck. Det är en slags fobi som jag alltid har haft. Nå, jag är inte paniskt rädd, det är bara en allmän, men ändå stark, ovilja - en liten fobi helt enkelt. När jag tittar på den här videon (via) så kryper det i mig. Samma sak med harkrankar - långbenta insekter över huvud taget tror jag.

Jag tänkte på det där om medfödda, alltså inte inlärda, fobier häromdan. Det finns ju en teori om att sådana kan "sitta i generna", att de är ett arv från ett tidigare stadium i vår utveckling. Att rädslan, eller respekten, för vissa på den tiden livsfarliga företeelser, fortfarande sitter i, ungefär som blindtarmen fortfarande finns där men inte längre behövs.

Det var när jag gick på pendeltågsperrongen. Jag klev inte på fogarna mellan markplattorna. Alltså, detta är ingen tvångstanke jag har, jag bara inte gillar att göra det. Men skulle jag göra det ändå så skulle detta inte oroa mig. Fast om jag slipper så låter jag bli.

"Man får inte gå på strecken" brukade vi ropa till varandra när vi var små. Varför? Vet inte, det var väl lite skrockigt bara. Men tänk om även detta är en gammal inbyggd fobi. Tänk om det fanns en fara i att gå på "streck i marken" för några miljoner år sedan.

Det skulle kunna vara att ett "streck", eller en fog, på den tiden betydde något som var onormalt med underlaget; en spricka att ramla ner i, eller kanske ... en orm? Ingen aning, kom att fundera på det bara.