Äntligen funkar kommentarerna igen. Fan, jag hade ingen aning om att jag var så beroende av dem. Jag har ibland till och med övervägt att plocka bort kommentarsfunktionen. Nu fick jag mig en tankeställare: kommentarerna stejs!
Medan kommentarerna var borta uppstod ett sug; när de kommer tillbaks ska jag skriva nåt riktigt jävla ... ja.. nåt. Och nu sitter jag här - skriver det här. Och det här är ju inte "nåt riktigt jävla". Varför blir det så?
Tvärs över gatan står ett cykelbud med ryggen mot mig. Han står i en busskur och studerar en tidtabell. Förmodligen är han rätt inne i sin egen värld, där han står i blåsten bland flygande löv - för han kliade sig nyss i röven. Han riktigt grävde. Cykelbyxornas elasticitet medgav en rent grotesk rörelse. Antagligen känner man sig anonym under hjälmen och bakom de spegliga cykelglasögonen.
Ja, så lade jag dit länken till LuxuriaMusic igen. Längst ner i det högra fältet. Hissmusik, mambo och gamla jinglar.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar