Krabban krälar.
Jag skriver det första jag kommer att tänka på, tänkte jag. Det undermedvetna är ett knasigt landskap; varför skrev jag att krabban krälar? I och för sig är jag en sucker för konstiga ord och meningar, men krabban krälar?
Men vad gör krabbor egentligen, när de tar sig fram? Inte krälar de - snarare kryper. Men det är inte heller rätt. De tar sig fram över den våthårda sanden på stranden på okänt antal ben. Ögonen på skaft och klorna i vädret. Den knatar! Det är vad den gör.
Hösten, hösten.
Nu var jag där igen; skrev det första som spårade ur från den enkelspåriga bergochdalbana som är min hjärnas vinlingar. Det var förutsägbart. Hösten är nästan det första var och en av oss tänker på just nu; Hösten - inte Hösten, hösten. Varför skriva hösten två gånger med ett komma emellan? Jag vet inte.
---
Hösten hamrar sanden hård
Våt hård hud i sanden
Lämnar inga spår
Knatar krabban förbi
Tången som bitit sig fast
Där kropparna låg
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar