Orsaken är att riksdagsledamöterna till skillnad från nästan alla andra svenskar kan räkna sin bostad som arbetsplats.Resor mellan hemmet och arbetet räknas därmed som tjänsteresor-vilket de har rätt till ersättning för.
[Aftonbladet 2005-05-03]
Aha, på så vis. I morse, klockan var tio i sju (börjar jobba sent idag) ringde brorsan på mobilen. Jag stod på perrongen och väntade på ett försenat tåg: Här har du nåt att blogga om. Politikerna slipper betala biltullar, sade han. Nja, roligare saker att blogga om än politiker och biltullar kan jag nog lätt hitta på, men eftersom han inte har internet kan han ju inte veta det. Okej då, sade jag.
Faktiskt, jag kan förstå hans irritation, bilburen som han är. Själv skiter jag nästan i det - nästan. Det jag egentligen stör mig på är att dessa typer som har knapptryckning och fikamöten som arbetsbeskrivning alltid verkar kunna sko sig på nåt vis, har alltid flytet - sätter sina egna löner etc, etc.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Låt riksdagsmännens löner (och förmåner) vara ett exakt genomsnitt av vad befolkningen tjänar (och har i förmåner). Okej, de kanske rasar ner till tjugo papp i månaden, men vaddå - passar inte dojorna finns det säkert många som gärna skulle byta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar