Fredagsgnäll

Så sitter man här igen då, väntandes på att arbetsveckan ska ta slut, bävandes inför promenaden ut i minusgraderna, som måste göras för att ta sig hem från jobbet. Man tittar ut genom fönstret. Pannans veck sjunker dystert i takt med solens nedgång, endast en väl utvecklad ögonbrynskam hejdar förloppet. Men inte ens en sådan kan hejda solen.

Dysterheten, som inte är en depression utan en vanlig vinterdysterhet, kom redan igår kväll. Den eldades på rätt bra på grund av ett brev från försäkringskassan som låg på hallgolvet: "Vi har beslutat att innehålla underhållsstödet för barnen XXX och XXX, då de ej längre är skrivna på samma adress som du". Brevet kom igår, men var postat den 7:e. Där stod också att man har till den 21:a på sig att klaga.

Jaha, stor risk att man hinner det. Såhär var det: Jag var jätteduktig och adressändrade redan flera veckor före min flytt. Dum (eller naiv) som jag var så trodde jag att det räckte med att jag adressändrade, men nu visar det sig att enligt skatteverket och försäkringskassan så bor ungarna kvar i min gamla lägenhet (tillsammans med nån okänd hyresgäst då?).

Så ett par tusen fattigare den här månaden då, för enligt försäkringskassan kan jag inte få underhåll den här månaden. Och på det en ny högre hyra. Usch - min ekonomi tål verkligen inte ett minus på tre lappar.

Men nu ska jag sluta gnälla, det hjälper ändå inte - fast det är rätt skönt att skriva av sig. I morgon är det Bloggforum, och då ska jag försöka vara glad och inte knalla runt som en sur typ.