Hårda och mjuka människor

Det finns vissa saker det inte går att ha en avvikanda åsikt om - till exempel den där om "xx:s (handläggarens namn) löfte om champagne efter det att en viss familj lämnat Sverige." Det märker man när man söker på ordet Migrationsverket inne på knuff.se - alla tycker likadant. Det är som om man skulle skoja om tsunamin dan efter tsunamin. Det funkar liksom inte att man viker från mönstret. Inte synligt i allafall.

Nu kanske man skulle kunna vänta sig att jag tycker det är bra att man firar avvisningar med champagne, men det tycker jag inte - smaklöst är ett ord som har dykt upp här och där, och jag instämmer. Dessutom verkar det ju vara samma person som skrev detta beryktade mail, som också låg bakom "avslöjandet" om att flyktingar spelar sjuka, så man får anta att dessa familjer har blivit något av en grej för henne - hon har snöat in på dem helt enkelt.

Så jag avviker inte från flocken, jag tycker ungefär likadant. Men jag läste nånstans att det där gänget på migrationsverket liksom är uppdelade i två gäng - de som tycker såna mail är okej, och de som inte tycker det. Och det är inte konstigt. Överallt där jag har jobbat har det varit samma uppdelning - de som går och småhatar "klienterna" man jobbar emot, och de som inte gör det.

Det är ingen konstighet med just migrationsverket, de är precis som resten av samhället - precis som att ungefär hälften av alla man känner är lagda åt höger, och att resten lutar åt vänster. Min teori är att det i stort sett bara finns två sorters människor - de som är "hårda" och de som är "mjuka". Effekterna av detta faktum uppstår bara när man jobbar med utsatta människor, som poliserna gör till exempel. Eller de på Migrationsverket.