Mardrömmar

Klockan är över ett på natten. Julmaten processas fortfarande i magen, och det är ingen idé att lägga sig riktigt ännu; mardrömmar kommer ofta som ett brev på posten när man lägger sig proppmätt.

Den värsta enskilda mardöm jag har haft handlade om att jag blev tagen av en jättepingvin när jag skulle slänga soporna. Jag var nog tio år gammal när jag drömde den.

Jag har faktiskt haft en återkommande mardröm också, en sån som har smugit sig på då och då genom åren. Jag går in i en bio-lobby. Det är öde - inga människor. Sedan kliver jag in i salen, på balkongplats tror jag. Inga människor. Ödsligt. Jag inser att jag har hamnat där för att jag är död.

Förresten kommer jag ihåg en annan mardröm nu. Jag åker hiss. Hissen fortsätter nedåt fast både botten och källarvåningen har passerat. Jag börjar bli nervös. Nedåt, nedåt. Jag lyfter armen mot stoppknappen, som i slow motion. Mjölksyra. Sedan kommer jag på det - jag har hamnat i en hiss på väg ned till helvetet.

Hissdrömmen är inspirerad av en tv-pjäs tror jag, där något liknande hände. Jag har för mig att djävulen som mötte hisspassagerarna i den - var Stig Järrel.