Läste just att Richard Pryor har dött i en hjärtattack. Vi ska alla den vägen vandra - en del förr, en del senare. Pryor dog väl nånstans däremellan. Har alltid tyckt det var nåt litet sorgligt med den skådisen - en sån där som liksom balanserade mellan att vara jäkligt tråkig och pinsam, och rolig. Nå, nu är det färdigskojat för honom. När jag tänker att: Jäklar vad folk - kändisar - går och dör hela tiden, slår mig tanken att det är ju jag som blir äldre och äldre. Får jag leva tillräckligt länge så hinner jag se en hel hög av skådisar och artister som vi idag räknar till de största dö. Den tanken är lite konstig. Men det bygger ju som sagt på att jag får leva så länge att de hinner dö före mig.
---
Förresten, från det ena till det andra, så har dottern skrivit sin tredje post i sin blogg - utan tjat från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar