Bloggosfären - inte själva bloggandet - utan det runtomkring: kommentarerna, snacket och allt det där, känns lite som att sitta vid ett cafébord tycker jag. Vid det bordet är ens egna poster diskussionerna man sätter igång, och det man kommenterar hos andra är svaren, snacket, medhållen och motjucken man kommer med. Ett möte över en kaffe eller en te helt enkelt. Så kan en bloggdag vara tycker jag.
Precis som vid vanliga IRL-sammankomster har man inte alltid något att säga. Men för det sitter man inte tyst. Man säger något ibland, för sällskaps skull om inte annat. Och vid de tillfällen man har mycket att säga - då nästan dominerar man vid bordet - man babblar på tills de andra trycks ner eller tröttnar på att höra på. Lite så är bloggandet för mig - på nåt vis.
Jag har funderat lite över det här. Som idag till exempel, har jag inte mycket att säga - jag varken tycker något speciellt eller vill ha något ur mig. Jag bara skriver för sällskaps skull - för att inte sitta tyst och tråka i ett hörn över kaffekoppen.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar